Idag blev det ett kort och intensivt träningspass på innergården där vi traglade linförigheten. Som vanligt var "gårdshunden" ute och skällde konstant på oss men istället för att i vanlig ordning bli irriterad så hade jag en mycket nyttig störning. I och för sig så verkar Tristan tycka att den hunden är rätt irriterande han med och visar inget intresse för närmare bekantskap.

Jag hade med mig favoritleksaken ut och så fort han tappade fokus "åkte han ut" och fick sitta uppbunden någon minut medan jag fick leka med tvättbjörnen. Detta var förvånansvärt effektivt och efter några gånger så kämpade han betydligt hårdare för att få chansen till lite lek med tvättbjörnen!

Passade även på att köra en budföring med en ny person när Kjelle kom för att lämna av farbror schnauzer, som för övrigt har repat sig från helgens krämpor (skönt!), vilket förstås inte var några som helst problem. Lycka är att springa!

Till kvällen kom Johans storasyster med familj för att inspektera hur vi fått ordning på lägenheten och förstås fika lite. Storasyster bor i Johans hemtrakt så senast de hälsade på här i Stockholm var under flytthelgen så tro det eller ej, men lite skillnad har vi ändå lyckats åstadkomma sedan sist.

Tristan är defintivt inte barnvan och blev väldigt stressad av allt spring och stoj som en 2 1/2 åring kan åstadkomma, lillasyster har bara 7 mån under bältet och var mest bara intressant att sniffa på.

Till skillnad från farbror schnauzer, som är förståndig och går undan och gömmer sig, kan det lilla aussiemonstret inte koppla av utan ska vara med precis hela tiden. När det var dags att sätta sig ner för att fika var det nästan som om han drog en djup suck och sa "äntligen" innan han sjönk ihop i en liten hög på golvet. Är alla bara på plats så kan man koppla av.

Energin var inte på topp igår. Jag var fruktansvärt trött och det kändes som om hela dagen spenderades i dvala. Planen var att åka till klubben med Rosanna och Nisse, men när dem inte längre kunde följa med kändes det omöjligt att resa sig ur soffan.

Efter en sista kraftansträngning och lite övertalning av Johan kom vi tillslut iväg till klubben, men så här i efterhand borde vi nog ha stannat hemma. Träningen blev minst sagt halvhjärtad.

Vi jobbade en del med störningar. Hoppa över hindret istället för att ta apporten som ligger bredvid, fotgående rakt mot hindret och hålla positionen istället för att ta hindret osv. Det krävdes några "gör om gör rätt" innan det började falla på plats men mot slutet skötte han sig fint.

Jag börjar upptäcka att Tristan slarvar en del med att lyssna på vad jag säger och istället gör det som han tror ska göras, så det måste jag försöka komma åt...

I övrigt var träningen inte så mycket att hurra för... Jag måste lära mig att låta bli träningen om jag inte är på humör, för om jag inte vill varför ska då Tristan?

Några avancerade aktiviteter blev det inte idag. Tristan är trött och jag vill spara lite på krutet tills imorgon då jag tänkt åka till klubben för att träna. Istället koncentrerade vi oss på lite skönhetsvård och det blev både kloklippning och bad för lilla herr aussiemonster.

Men det är en sak jag bara inte kan begripa, varför väljer man vanilj och kokos lukt på hundschampoo?! Någon som vet?

Lite hastigt i torsdags kväll beslutade vi att denna lediga helg skulle avnjutas på landet.

För att vara riktigt säker på att alla hundprylar skulle komma med var jag noga med att packa allt redan på torsdagen. Planen var att träna appellspår och shejpa framförgåendet för hela slanten men... Av alla väskor och påsar som skulle med kan ni gissa vilken som glömdes? Frustration var ordet...

Bortsett från den glömda hundväskan så hade vi en riktigt bra helg. God mat och fint väder om än lite blåsigt. Farbror schnauzer fick självklart följa med men tyvärr verkar han ha en svacka i sitt välmående. Jag antar att alla dessa år av hälta och snedbelastning börjar ta ut sin rätt men jag hoppas att denna kraftiga försämring endast är temporär.

Det blev en tur till blåbärsskogen och det visade sig att hundarna tyckte att de blå bären var himla mumsiga. I förbifarten plockade vi även en hel del kantareller, det är lustigt att  när man inte letar finns de gula svamparna överallt.

När träningssuget smög sig på byggde Johan, snäll som han är, ett temporärt hinder åt mig. han lovade också att om han fick ritningen på det "riktiga" hindret så ska han bygga ett sådant till mig!

Åter hemma i staden väntar nu ytterliggare en dag med ledighet och sedan  är det bara två veckor kvar till semestern!

 Frasse njuter av solen.

Hindret.

Måste vi gå in?

Tristan tigger blåbär.

Lycka är att springa!

Nu har farbror schnauzer åkt hem, tomt blev det... Det är så mysigt när Frasse är här även om jag denna gång gjorde honom sur på mig genom att jag plockade fästingar, klippte klor och borstade åt både höger och vänster. Inga av hans favoritsysselsättningar kan man lugnt säga!

Nu till det numer obligatoriska ältandet av tävlingsdebut...

Håller på att lägga upp en riktig träningsplan för att få lite struktur på det hela det är ju så kort tid kvar... Jag vet med mig att jag inte kommer att vara 100 % redo (om jag nu någonsin kommer anse mig vara 100 % redo) i september så kanske borde jag låta bli? Jag försöker intala mig att det kan vara bra att starta ändå för att få lite tävlingsvana och en chans att se vad som behöver jobbas mer på, men tävlingsmänniskan i mig skulle bli besviken på ett dåligt resultat... Ibland kan jag önska att inte hunddata fanns så alla dåliga resultat inte fanns till allmän beskådan... Samtidigt måste jag komma ihåg att jag är nybörjare, det behöver inte vara en rak och klockren väg (jag siktar ju faktiskt inte på SM) det är ju bara meningen att vi ska ha roligt...

Som ni märker är det den mentala biten hos mig som verkligen behöver träning. Jag måste lära mig att allt inte behöver vara perfekt och stoppa undan min prestationsångest någonstans där den inte kan komma fram... Lättare sagt än gjort!

Hundträningsvis har jag gett upp allt vad bollar i buskar och godis på pinnar heter och shejpar nu in framförgåendet istället och vi har redan på endast två pass kommit längre än vad nötandet på bollarna tagit oss. Otroligt.

Har faktiskt också shejpat in det där tandvisnings-tricket som Fanny Gott visat så nu ska vi bara prova med någon annan än mig och Johan.

Mitt problem i hela det här klickertänket är tålamod att vänta ut hunden. Jag blir gärna lite otålig och därmed lite för snabb att visa honom vad jag är ute efter. Tristan är en hund som tänker mycket varför jag tror att shejping passar honom så bra. Vi måste bara få ordning på matten så hon låter honom vara.

Idag har Rosanna varit här för en titt på lägenheten och lite fika, vilket råkade sluta i ett glas vin... Lilla Nisse kunde inte följa med då han var på äventyr med Rosannas familj, men förhoppningsvis får jag träffa honom snart igen (har en liten plan för att inviga Rosanna och Nisse i hundsportens underbara värld, minus framförgåendet då förstås...).

En hund som iaf har tagit sig hit är farbror schnauzer. Tristan har bjudit in Frasse på pyjamasparty och vi får se vad lekledaren, dvs jag, kan tänkas hitta på för roligt imorgon, tyvärr jobbar jag kväll så vi har bara till klockan 14 på oss...

I dagens inlägg kommer ni att kunna läsa något som jag aldrig trodde att jag skulle skriva/säga men även en blind höna... Men det kommer lite längre ner först får ni traggla er igenom lite annat.

Helgen har som sagt varit hektisk. Jag har jobbat samtidigt som Johans föräldrar är här på besök, så det har blivit både tidiga morgonar och sena kvällar. Då Johans föräldrar har med sig husvagnen har vi passat på att grilla och njuta av kvällarna som faktiskt har varit riktigt fina trots ett och annat plötsligt skyfall.

Vi har också äntligen bestämt oss för vilka sänglampor vi vill ha (tog bara ett år) och en beställning är nu skickad med Johans mamma. I stort sett alla våra möbler är budget förutom våra lampor som vi har lyxen att beställa genom Johans mamma vilket gör att vi får köpa annars mycket dyra lampor till betydligt trevligare priser. Kontakter är allt!

Det lilla aussiemonstert har varit utslagen i helgen så träningen har legat på paus. Jag börjar känna mig lite stressad inför appellen som jag hade hoppats på att köra i september och velar lite om det ska bli oktober istället. Det är det nedra framförgåendet som inte vill lösa sig och även bättre uthållighet och koncentration i linförigheten är att önska. Jag har tränat fotgåendet lös hela tiden vilket nu har resulterat i att så fort jag hänger på kopplet tror Tristan att det är vanlig promenad som gäller... En annan liten rädsla som ligger och gror är att Tristan ska bli så trött av sin dagisvistelse, som lägligt nog påbörjas i anknytning till tävlingen, att han inte kommer att orka träna... Med allt detta i åtanke så är det en himla tur att jag blivit omvänd.

Håll i er, nu kommer det...

 Jag har börjat använda klicker. Tristan tycker det är skitkul och bjuder på härlig attityd och jag kan inte komma undan att inlärningen går betydligt fortare trots att jag knappt vet vad jag gör.

 Jag har tidigare tillhört organisationen "våga vägra klicker", jag menar hundarna lärde sig ju även innan klickereran började, men får nu se mig besegrad och allt är Malins fel...!

Det har varit fullt upp här de senaste dagarna så rapporten från Tristans första dag på dagis har fått vänta.

Tristan var riktigt trött på fredagsmorgonen efter torsdagens eskapader i skogen men det var inget i jämförelse med hur trött han var på fredagskvällen.

Då detta var en prövodag så skulle Tristan bara vara där i tre timmar, men jag hade aldrig trott att det skulle vara så svårt att lämna ifrån sig kopplet till fröknarna.

 När jag hade gått så släppte dem in Tristan i den box där fröknarna tänkt att han skulle vara. Dock blev Tristan stressad av detta plötsliga möte med sina nya rumskompisar och hade börjat jucka på dem... Egentligen är jag inte särskilt förvånad, han får ju aldrig träffa nya hundar så där på egen hand och speciellt inte så många på en gång.

 Därefter hade dem promenerat till en rastgård där dem fick busa tillsammans och det hade inte varit några problem alls. Tydligen visade det sig att Tristan är en riktig tjejtjusare och han hade flirtat hejvilt med tjejerna. Väluppfostrad som mitt lilla monster är hade han varit en riktig gentleman och respekterat dem andra hundarnas nej. Jag hade nog inte trott något annat heller eftersom jag vet att han fungerar väldigt bra ihop med andra hundar, tikar som hanar, och han har aldrig svarat upp till bråk.

 På promenaderna hade det gått bra också, inget drag i kopplet och han hade låtit de andra hundarna som han gick med vara. Väl tillbaka hade det blivit lite lunch och vila. Tillbaka i boxen hade det gått mycket bättre än på morgonen och inget mer juckande på rumskompisarna.

Tristan kommer behöva lära sig att ta det lugnt men om han klarar det så tror jag att han kommer att bli en ypperlig dagishund. Förknarna har han redan charmat!

Tyvärr kommer den riktiga inskolningen att behöva ske på semestern i augusti vilket grusar en del semesterplaner, men det blir väl så ibland. Känns dock lite surt när jag äntligen tillåter mig själv att ha så mycket som tre veckor ledigt... Huvudsaken är ju förstås att Tristan mår bra och att inget stressas fram med inskolningen men lite tråkigt känns det ändå...