Sent igår kväll kom vi hem efter några dagar i sälen. Några dagar som inte riktigt blev som jag tänkt mig. Johan skulle hjälpa till med byggandet av loftet på svärföräldrarnas stuga medan jag planerat att sitta och mysa i solen med en bok, promenera och träna hundarna. Var inte så noga med att kolla väderrapporten och slängde ner några klänningar och shorts i väskan. I sista sekund fick jag med mig regnjackan och oj vad glad jag skulle bli för det!

Regn och temp omkring 10-12 grader bjöd helgen på. Gjympaskor och inga långbyxor var väl kanske inte en kanonpackning direkt... Snubblade iaf över världens hjortronställe under en regnpromenad så nu tänkte jag försöka utveckla min husmoderliga ådra och koka egen hjortronsylt... Det kan väl inte vara så svårt?!.

Helgens mest oväntade ögonblick var nog helt klart när en björn sprang över vägen framför bilen (som vi tack och lov satt i!). Trodde knappt min ögon men nog var det en björn alltid.

Lite träning har det blivit men inte på långa vägar så mycket som jag tänkt mig. Tristan blir härligt taggad av konkurrensträning och Milo har så sakteliga börjat förstå att även andra beteenden än läggande kan löna sig. Milo är verkligen en härlig hund att träna med, så jäkla intensiv och vill så mycket. Vi har även börjat med budföringsträning som han gillar skarpt, Milo laddar och börjar kampmorra flera meter innan han kommit fram. Söta fläcken!

Nu är min sista natt gjord och jag har semester i hela två veckor! Härligt! Vi satsar på en slapparsemester på landet men också en liten tur till Sälen kommer det att bli. Ska bli skönt att bara drälla runt lite, läsa bok och träna hund.

I helgen är det då dags för ASCA tävlingar och tyvärr kan vi inte åka dit och titta men vi önskar alla vi känner ett stort lycka till!

Även om blogginläggen lyser med sin frånvaro så ligger vi inte på latsidan. Vi leker, tränar, myser och för Milos del växer. Hela 5 månader har den lilla galna hunden hunnit bli och från att ha varit en liten liten ulltuss börjar han bli riktigt stor nu. Han växer fortfarande ganska jämt och fint och kanske kanske finns det hopp om att han växer i sina stora tänder...!

3 månader har alltså lillfläcken nu bott hos oss och om jag tidigare tyckt att Tristan är lite tokig så är Milo skvatt galen. Det finns ingen hejd på honom och det är svårt att inte skratta åt hans framfart, för han har ändå en viss charm när han ställer till djävulskap...!

I helgen ville inte vädret visa sig från sin bästa sida så jag och Johan tog tillfället i akt att fixa lite hemma och nu äntligen börjar vår lägenhet se ut som det hem vi vill ha. Glad är jag!

För Tristans del borde jag egentligen nöta på framförgåendet då jag anmält oss till appellen framöver men pga värmen så har han fått vila lite och istället har vi gått tillbaka till lite grundträning som blev så uppenbart att jag slarvat med efter att ha läst några sidor ur "Från valp till stjärna". Skäms gör jag, så nu gör vi om och gör rätt.

Milo ska nog få springa vänstervarv någon gång till innan han blir alltför gänglig, där får man till skillnad från lydnanden iaf rosetter (förhoppningsvis)! Annars jobbar vi mycket med att hitta rätt attityd i lek och träning då Milo gärna gasar på lite väl mycket ibland. Ett riktigt STORT framsteg vi gjort är uppbindningsträningen där vi nu äntligen kommit så långt att Milo allt som oftast sitter tyst trots att Tristan busar och leker!

Oj vad det varit dåligt med bloggandet på sista tiden. När tiden inte räcker till och man är lite sommarlat så blir det lätt så...

Jag har iaf gjort min helt klart bästa investering på länge men det var med nöd och näppe jag lyckades...

Min nya bästa kompis i det hiskeligt varma sovrummet - välkommen herr Fläkt!

Slut i affär efter affär men så plötsligt stod den där, det sista praktexemplaret av denna räddare i nöden och vips fick den följa med hem. Inga krusiduller där inte!

Jag har även införskaffat Maria Hagströms nya bok "Från valp till stjärna". Mycket inspirerande läsning med en massa matnyttiga tankar och ideér. Helt klart en investering det med.

Milo och hans syskon har hunnit bli 5 mån veckan som gått och jag ska försöka ta mig i kragen och fota det lilla yrvädret, förhoppningsvis imorgon!

Sega dagar både för människor och hundar råder här. Tristan är utslagen större delen av dagarna och jag kan inte påstå att jag är fylld av energi heller, det är bara den lilla duracellkaninen vid namn Milo som orkar hålla en hastighet av 220 km/h trots värmen. Värmen och solen är mig mycket välkommen speciellt om jag har möjlighet att varva med bad men när man försöker sova mitt på dagen i ett sovrom i söderläge är det mindre roligt...

Vi försöker oss på lite hundträning framåt kvällarna men Tristan orkar inte mycket, tycker riktigt synd om honom faktiskt.

I fredags åkte vi till Järvafältet för att spåra med Anna och grabbarna. Tristan hade stora problem med sitt spår och kändes trött enligt Johan som gick med honom. Milo däremot som fick ett jaktspår blev tokgasad och spårade som en liten missil, han klarade tom en 90 graders vinkel perfekt. Tänk att en sådan liten plutt kan kännas så spårsäker?! För första gången på evigheter körde vi även lite uppletande, Tristan var seg och gick med alldeles för låg nos. Milo som fick testa uppletande för första gången for ut plockade saken och sprang dessutom in med grejen, dock inte till mig... Ett svalkande dopp i Översjön blev det förstås också för fläckarna.

Igår bar det iväg till Kaananbadet med Johan, Anna och alla hundar. En riktig slappardag på stranden med sol och bad! Härligt!

Fina Milo snart 5 mån, inte så valpsöt längre...

Efter söndagens 1:a pris infann sig en väldigt speciell känsla hos mig. En "vi kan" känsla kanske man kan kalla det. Efter första 1:a priset blev jag förstås jätteglad och gled runt på små moln men denna gång kände jag något annat. Helt plötsligt inser jag att mina mål med Tristan inte är omöjliga, trots att vi inte presterade på topp i söndags så kändes det riktigt stabilt. En ordentlig självförtroende boost kan man nog säga!

Tittade på ett inlägg som jag skrivit för ett år sedan som var färgat av frustration över att jag och Tristan inte kom någonstans i träningen och en start i lydnadsettan kändes långt långt borta om ens möjlig... Konflikter på träningsplanen över fokus och koncentration var då mer regel än undantag och nu sitter jag här med en känsla av att vi kan, Tristan kan. Och vi har roligt under tiden, båda två!

Jag har blivit sjukt peppad att träna vidare nu. Nöta in nya moment och peta i de högre klasserna ska bli så roligt, för nu vet jag att vi kan!

Jag har så duktiga och fina fläckar!

Tidigt i morse styrde vi kosan mot Eskilstuna och rasspecialen, det var lydnad för Tristan och utställning för Milo som stod på schemat.

Lydnaden var först på tur och för första gången i vår (korta) tävlingskarriär fick vi vara med om en helt lugn platsliggning vilket kändes jätteskönt! Tandvisningen som följde gick också jättebra, Tristan satt som ett litet ljus och rörde inte en fena. Lycka!

Platsliggning: 10

Tandvisning: 10

Linförighet: 7,5

Läggande: 7,5

Inkallande: 8

Ställande: 9

Apportering: 8

Hopp över hinder: 10

Helhet: 9

Summa: 173 poäng

Jag är väldigt nöjd med Tristan insats, han gick över förväntan i värmen och även om det idag krävdes några dubbelkommandon där det normalt inte brukar behövas och intensiteten inte var på topp så känns han riktigt stabil just nu. Om jag bara lyckas hålla nerverna i styr framöver så borde inte ett tredje och sista 1:a pris vara något större problem.

Milos debut i utställningsringen gick strålande. Han skötte sig jättefint och klarade av att hålla fokus på mig trots att de andra valparna sprang före och han stod snällt stilla när domaren klämde och kände igenom honom ordentligt. Det visade sig att Milo var en snygging och blev bästa hanvalp med HP av fyra. Dock kunde han inte peta Pippi från tronen som snodde åt sig BIR-valp men glada över den stora BIM-rosetten är vi ändå minsann. Vem hade anat att mini Milo skulle sköta sig så bra?!

Söt hanvalp. Fint huvud och uttryck. Korrekt valpbett med stora tänder. Mycket bra ögon. Välplacerade öron. Tillräckliga vinklar fram, utmärkt bak. Fin bröstkorg för åldern. Välslutna tassar. Rör sig mycket väl för åldern.

Domare: Anna-Lena Munkvall

Förutom alla roliga framgångar så var det förstås roligt att träffa Milos syskon med mattar som var på plats och allt annat löst aussiefolk, men det blev en lång dag i värmen och nu är jag hundarna trötta.

Som sagt, vilken dag! Glädje!

Det blev ingen bil den här veckan heller... Nu var det tydligen en del som var beställlningsvara som de var tvungna att byta... Det känns som att mekanikerna inte direkt haft bråttom med vår bil trots påtryckningar och när de väl satte igång så visade det sig att det var lite mer komplicerat att laga den än vad de trodde från början. Blir så less på mekaniker som bara maskar!

Igår var vi en sväng till Malin och tränade tillsammans med Linda och Madde. Tristan var taggad och bjöd på sitt jämfota hopp till ställande... Roligt ser det ut och gullig är han, Tristan försöker ju lite extra när han gör så, men det går ju tydligen hårt åt poängen... När det är dags, får det nog bli ett "tradionellt" ställande för Milo. Hopp-stå för en aussie kanske inte var helt optimalt. Ett större problem är linförigheten, utan koppel helt ok, med koppel attityden i botten...

Nu är jag långledig så vi rymmer till landet ikväll. Milo ska få sig ett bad innan vi åker med förhoppning att han håller sig någorlunda ren tills på söndag...! Optimist, javisst!