Hittade en gammal film från en träningstävling i höstas och oj vad tävlingssugen jag blev! Prestationen under träningstävlingen var väl inte den bästa men känslan av hur roligt vi hade tillsammans gjorde sig påmind. Nu måste jag verkligen fokusera på det där jäkla fotgåendet för bortsett från den "lilla" detaljen så skulle vi kunna vara redo för start...

Igår var tanken att vi skulle åkt iväg på sökträning med nya bekantskaperna Malin och Vegas, Maja och Link. Tyvärr satte snön käppar i hjulet för den oerfarna sökhunden Tristan och vi satsade på lite uppletande och lydnad i stället. Uppletandet var katastrof och det gick inte så värst mycket bättre för Anna med Doc och Camilla med Choice heller. Det kändes som om aussiegänget från Solna-Sundbyberg gjorde ett riktigt bra första intryck... eller inte.

Efter uppletandet körde Maja och Malin lite markeringsövningar med sina duktiga räddningshundar och jag fick för första gången bekanta mig med "korvbullar", lite äckliga var dem faktiskt...!

Planen var sedan att träna lite lydnad men planerna var oplogade och att stå still och prata blev (som vanligt?) en högre prioritet. Passade dock på att träna lite tandvisning medan Malin och Maja fortfarande kan räknas som "nya" personer, det var längesedan vi gjorde det och monstret var riktigt duktig. Satt still och stoppade in nosen i handen, jättenöjd!

I Tristans ögon var det nya sällskapet kanonbra, han skulle sitta i knät på en gång och gosa. Pussar delade han också ut. Det var roligt att se då han ibland är lite försiktig med nya männsikor och vill att saker och ting ska ske på hans villkor.

I vanlig ordning tog jag med kameran men förstås blev den liggandes i bilen, minusgrader är inte bra för fotomotivationen.

Genomfrusen in i märgen började jag bittert ångra att jag lovat Johan att följa med ut och springa och i bilen hem försökte jag komma på hur jag skulle lyckas mygla mig ur det hela dock utan framgång... Skönt var det iaf efteråt när man kunde krypa ner i soffan med gott samvete.

Johan åkte till Revinge igår så jag och det lilla aussiemonstret är ensamma hemma i ett par dagar. Tristan har gjort sitt bästa för att jag inte ska känna mig ensam och spenderade natten i sängen med huvudet på Johans kudde... Sötnos.

Igår var tanken att det skulle bli lite hundträning i Älvsjögaraget men vädret ville annorlunda och det kändes dumt att ge sig iväg med bilen mitt i snöstormen. Egentligen var det kanske lika bra det, jag var trött och efter lite grävande i frysen hittade jag räkor som avnjöts tillsammans med ett glas vin framför Robinson. Mysigt och lite lyxigt mitt i ensamheten.

Idag bar det i väg till klubben på förmiddagen för lite träning med Anna och pojkarna. Planerna var igensnöade så det var lite tungt att ta sig fram men vi kämpade på. Tristan var lika rolig att jobba med idag som sist och vi jobbade ffa med detaljer. Jag upptäckte rätt fort att kastbelöning inte var så smart och man kan väl säga att träningspasset var kombinerat lydnad/uppletande...

Efter lite avslutande budföringsträning tog vi en promenad i skogen som var förvånansvärt tom på sura skidåkare. Vi turades om med att ha pojkarna lösa och när det var Tristans tur skrek min arm av lycka. Han drar som en tok när Dalton eller Doc springer lösa, speciellt Dalton. Han kan inte låta bli att retas med småpojkarna i koppel...!

Under eftermiddagen har jag och monstret unnat oss lite vila i soffan. Långa skogspromenader i nyfallen snö tar på krafterna.

Ikväll var det i vanlig ordning dags för måndagsträning med aussiegänget på klubben. Jag, Tristan, Malin, Moa, Tjabo, Anna, Dalton, Doc, Camilla, Chenin och Choice lyckades ta oss dit så det blev fullt hus.

Dagens träning kan summeras med ett ord, LYCKA!

Efter veckor av dåligt fokus och bristande koncentration hos monstret, där "lukta gott" fläckar och andra hundar (ffa damer) vägt bra mycket tyngre än lite arbete med mig, verkar det ha släppt (peppar peppar). Tristan har ju skärpt till sig ordentligt i vardagen där vi lyckats leva rätt så harmoniskt tillsammans ett tag nu och idag märktes det att han tagit med sig sin nya attityd till träningsplanen.

Visst, Choice var där, en tollartik var där MEN han ville vara med mig och jobba med mig! Det kändes så himla härligt och vi lekte järnet och hade riktigt roligt tillsammans. Det var Tristan och jag!

Resultatet blev förstås därefter och jag är väldigt nöjd med dagens insats. Bäst var nog när han låg kvar på platsen fast Choice som låg bredvid drog upp eller kanske var det att vi för första gången någonsin lyckades få till det "perfekta" läggandet...

Vi jobbade mycket med att hitta positionen i fotgåendet och starter, ingångar med apport samt farten tillbaka efter gripandet och snabba lägganden. Vi har också återupptagit träningen av framförgåendet som jag lyckats "glömma" bort ett tag, känner mig inspirerad.

Självklart var det tvunget att strula lite, annars skulle det ju vara för bra för att vara sant och när träningen var slut och jag skulle gå tillbaka och packa ihop grejerna så drog monstret efter Choice, dock stannade han och kom tillbaka när jag röt till. Det hade jag aldrig trott...!

Träningsglädjen har återvänt!

För övrigt så har jag kommit till insikt med att en hemmaman inte vore så dumt att ha. Johan började sin utbildning idag (läser på distans) men hade inte så mycket att göra så istället röjde han upp och plockade undan en massa saker i vår lilla låda. Lagade mat gjorde han också så att jag kunde plugga när jag kom hem. Får hoppas att det håller i sig. Me like!

Foto: Malin

Och så var ännu en helg till ända och nog har vi hunnit med en del iallafall. Fredagen började tidigt för att hinna till skogen en sväng innan det var dags för skolan. Det blev en långpromenad och ett trappspår som monstret klarade galant och det fick inte riktigt den effekt på Tristan som jag önskade (dvs trötthet). Det är nog dags för lite skärpning i spårläggningen nu, det går alldeles för lätt och Tristan behöver få lite utmaningar.

I skolan hade vi övningar i undersökningsteknik på ögat och vi fick förstås träna på varandra vilket betydde att man fick droppar i ena ögat som gör att pupillen vidgas. Effekten sitter i några timmar och jag fick åka hem på tunnelbanan med en jättestor och en jätteliten pupill, ni kan ju gissa om folk stirrade!

Lördagen försvann väldigt fort men det blev en liten utflykt och vi får se om vi får en chans att göra om den.

Idag blev det hundträning igen i solsken, snö och -10 grader. Jag och Anna passade på att få till några sökskick innan Malin anslöt med god figge hjälp av Johan. Tristan fick tre skick med pop-up för att undvika att han spårar. Han sprang ut rakt och fint till figgarna så jag är nöjd. Ingen nosaktivitet egentligen, men vi får ta en sak i taget (han spårade iaf inte).

Efter det blev det lite uppletande och idag gick Tristan jättefint. Tre bra skick med två obekanta saker och en välkänd. Monstret hade betydligt fler skick i sig men efter förra helgens katastrof uppletande ville jag sluta medan vi var på topp.

Avslutningsvis lite lydnad på parkeringen med mycket störning av andra hundar och det gick över förväntan, fick tom till en liten platsliggning mitt i all rörelse, härligt!

Moa har tröttnat på Tristan och försöker eliminera honom med metoden "uppätning"

Foto: Malin

Det känns verkligen inte som torsdag idag... Johan jobbade sin sista dag igår och har varit hemma hela dagen med det lilla aussiemonstret och två bonushundar i form av Moa och Tjabo då Malin och Robin skulle ut på mindre roliga äventyr. Så när jag kom hem idag hade vi helt plötsligt massa extratimmar tillsammans (Johan är ju vanligtvis inte hemma förrän framåt 19.00), vardagslyx!

Jag har snurrat runt i foderdjungeln ett tag nu och försökt hitta något bra foder att testa på monstret då jag inte tycker att det han har verkar fungera så bra. Det är inte så att han är för smal men han är tunn och det känns inte som om han bygger muskler som han borde. Kanske är det inte maten det är fel på men det kan vara värt ett försök, dessutom tycker jag inte att hans mage är helt hundra sedan dem ändrade i receptet. Det har dock visat sig att välja foder är betydligt lättare sagt än gjort, nästan så det får bli "ole dole doff" metoden.

Fick ordentligt dåligt samvete imorse när jag skulle lämna Tristan och han försökte smita med mig ut genom dörren. Johan börjar inte plugga förrän nästa vecka så vi har ett litet glapp i hundpassningen vilket betyder att monstret måste spendera några timmar ensam medan jag fuskar lite med mina skoltimmar. Det är väl egentligen inget speciellt men han försökte smita med mig igår också och det känns så hårt att behöva mota in honom igen när han tittar på mig med sina fina ögon...

Imorse ringde min väckarklocka 05.00 men när jag väl kommit upp var det defintivt värt det. Jag och Tristan tog en långpromenad i Hagaparken alldeles ensamma, bara han och jag i hela Hagaparken. Det händer inte ofta i den här stan att man kan strosa runt med hunden utan att behöva ta hänsyn till någon annan, kändes riktigt lyxigt och jag gillar verkligen den där "lugnet före stormen" känslan man får under mycket tidiga promenader.

På eftermiddagen tog jag och Anna en mycket effektiv sväng till "Kistaskogen", även kallat "det nya stället", för lite sökträning. Testade att skicka Tristan först med synretning och sedan utan och han hade inga som helst problem att springa ut, däremot så använder han inte nosen som han ska. Hans springer ut till det ställe där figgen var senast och spårar istället, den lilla fuskisen...! Jag antar att det är väldigt bekvämt för honom att ta spåret istället, han vet hur man gör och det är smidigt i den upptrampade snön...

Försökte mig även på en vindmarkeringsövning för att få honom att tänka sök och det började bra och han markerade men på väg ut till Anna så fick han tag i hennes spår och drog på det istället (bakspår!). Så nu får jag ta och fundera på hur jag ska få Tristan att låta bli att spåra och söka istället...

Vi avslutade med varsitt jaktspår för prickarna. Doc jagade mig och det gick nog med bra fart för Anna kom flåsande runt granen när Doc fått fatt i mig. Sedan drog jag iväg igen och Anna fick testa på att spåra med Tristan, denna gång när hon kom fram hade hon även hunnit få en ordentligt fin röd färg i ansiktet. Självklart skulle också Dalton få ha lite roligt så han ärvde prickarnas spår vilket betydde ytterliggare motion för Anna. En sak är iaf säkert, Anna behöver nog inte ta någon löptur runt sjöarna idag!

Det  blev en tur till klubben ikväll för lite lydnadsträning tillsammans med Anna, Malin och alla hundarna. Det är verkligen tomt på klubben under vinterhalvåret men idag var det faktiskt en liten tollare med matte som gjorde oss sällskap på planen.

Det lilla aussiemonstret var supertaggad trots ett litet pass inomhus tidigare under dagen och trängde en massa i fotgåendet, det kanske var dumt men jag brydde mig inte så mycket om det utan lät honom hållas då hans attityd var underbar. Vi körde igenom det mesta men fokuserade lite extra på farten tillbaka under apporteringen som jag har blivit varse att jag slarvat med. Jag har koncentrerat mig så mycket på att han inte ska slå i apporten med tassarna först att jag glömt farten. Så nu är det ingen mer belöning för trav, här ska galopperas!

Innan vi åkte hem fick Tristan busa lite med Moa, så han är nog nöjd med sin kväll.

Tristan och jag har haft några riktigt bra dagar tillsammans nu, konflikterna under våra promenader med frustrerande hundmöten, dragande i kopplet och tuggummi i öronen har hållit sig borta. Han tom valde att komma tillbaka till mig när jag ropa istället för att springa fram till två hundar som var inom räckhåll! Man får passa på att suga i sig som en svamp så man har lite extra till de dagar när samförståndet mellan monster och matte inte riktigt är lika stort... 

I tordags lyckades Anna locka med mig till klubben för lite lydnadsträning och det ångrar jag inte. Tristan var supertaggad efter lydnadsupphållet och var riktigt rolig att träna med. Det var lite för mycket iver i utförandena men fokuset var helt underbart och jag kände hur min lydnadsmotivation började återvända. Härligt!

På fredagen hade jag inte planerat något speciellt mer än att släpa med mig pojkarna en sväng till skogen men vid lunchtid fick vi plötsligt oväntat besök i form av Malin. Malin fick en rundtur (om man nu kan kalla stå i mitten av lådan och snurra 360 grader för rundtur) av vår fina barrack och så kaffe förstås innan jag lyckades lura med henne till skogen.

I skogen fick Tristan ett 400 m spår som gick jättebra fram tills det korsade en lite större stig. Han kämpade på riktigt bra men lyckades inte riktigt hitta rätt, så när han nosat av området i flera minuter tog jag honom tillbaka till platsen där senaste pinnen legat, väl där hände något häftigt. Tristan spårade så otroligt noggrant med nosen i varje fotsteg och klarade sig lugnt och fint över stigen. Jag har aldrig sett honom spåra så lugnt och noggrant innan så det var roligt men ffa blev jag imponerad av hans kämpaglöd. Han var inte ens i närheten att ge upp!

Moa och Tjabo fick varsitt jaktspår efter Malin. Tjabo förstod först inte riktigt vad han skulle göra men efter stund bara klickade det till och nosen åkte ner i backen och han spårade noggrant och målmedvetet upp Malin. Det är verkligen kul att se när det klickar till hos en hund och dem plötsligt förstår vad det är dem ska göra.

Kvällen fortsatte sedan hemma hos Malin och Robin men tacos, vin, öl, skitsnack och sällskapsspel. Mysigt!

Lördagen började kl 10 på Sthlmsavd där det vankades aussieträff. Jag och Tristan testade på söket och intresset fanns helt klart där men tyvärr hann det inte riktigt klicka till. Allt för många jaktspår på sista tiden och förskräckligt länge sedan vi gjorde några vindövningar gjorde nog sitt till... Sugna på fortsatt sökträning blev vi iaf! Lite lydnad och uppletande hann vi också med. Mitt mål för dagen var egentligen bara att Tristan skulle ta det lugnt runt alla hundar och att vi skulle behålla kontakten hela dagen och det tycker jag ändå gick över förväntan så jag är nöjd med dagen.

Imorgon börjar nya terminen och den här gången ska jag lära mig allt om ögon, öron, hals och neurologi. Inte mina favoritämnen men det blir nog bra ändå.