En kort resumé av året som gått bjuder vi på idag, nyårsafton och allt.

Januari

Det nya året vakas in i Uppsala hos Alex och Emma. Tristan busar med islänningarna Freyr och Saela och labben Atlas, nöjd med starten på det nya året. Vi åker till Habo och grillar i frysande kyla och busar på en frusen sjö.

Februari

Vi har kommit in i en promenadfas. Många och långa promenader blir det och vi börjar utforska järvafältet. Vi går så mycket att byxorna börjar sitta lite löst och Tristan springer runt och njuter av livet.

Mars

Jag och Tristan börjar på en kurs i förberedande tävlingslydnad som inte alls blir vad jag tänkt mig. Instruktören är en gammal bruksräv som gör som hon alltid har gjort och det finns inget utrymme för nytänkande eller individanpassning i träningen, pengar i sjön med andra ord.

Malin hittar min nystartade hemsida och snart har jag träffat aussiegänget och fått underbara träningskompisar.

April

Liten blir stor och Tristan fyller 1 år.

Vi åker på vår första officiella utställning i SKKs regi och jag och min border collie åker ut med en tvåa.

Maj

Med hjälp av oerhörd tur får vi ett förstahandskontrakt på en lägenhet och flyttlasset avgår. Tristan hjälper mer än gärna till under packningen och plockar med osinad energi glatt ur det jag stoppar ner i kartongerna.

Juni

Det är dags för MH och valpträff och sex av sju valpar kommer. Det är en fruktansvärd värme och monstrets tunga hänger i backen redan innan beskrivningens start, trots detta gör han bra ifrån sig och vi går därifrån med en 2:a på skotten.

Juli

Vi njuter av frukterna efter Tristans helomvändnning. Han är lugn och fokuserad och riktigt rolig att ha och göra med. Lydnadsträningen går framåt och Malin introducerar klickern i vår träning.

Augusti

Vi åker till Eskilstuna för att delta i den stora Difloydsträffen och det blir två roliga och mycket varma dagar. Därefter var det dags för lite semester som avnjöts på landet. Mycket bad ble det och Tristan lärde sig simmandets ädla konst och kostade även på sig ett dyk från bryggan, dock inte så planerat.

Vi hann också med att låta Tristan träffa fåren för första gången och både hund och matte tände till.

September

Jag stryker mig och Tristan från vår debut i appellen då monstret från en vecka till en annan blivit otroligt hormonell. Fokus runt andra hundar är som bortblåst och det känns som vi är tillbaka på ruta ett.

Oktober

Träningstävlingscupen är igång och vi testar våra färdigheter. Efter en ofokuserad start skärper monstret till sig och taggar igång. Vi har riktigt roligt tillsammans ute på plan och vi får åka hem med ett litet tuggben som tack för "besväret".

November

Vi gör ett nytt besök hos fåren och denna gång får Tristan jobba lös. Matte inser att vallning är riktigt häftigt.

December

Tristan avancerar ytterliggare ett steg på hormonstegen. Tålamodet börjar tryta, när ska det vända? Nosen ständigt i backen och lydnadsträning är inte att tänka på då intresse endast finns för lukter och hundar.

Vi åker på en endagskurs i vallning i porlande regn och väl hemma, blöta och kalla, möts vi av resultatet på Tristans höftledsröntgen, HD A och AD ua!

Så, hur gick det? Mina mycket ambitiösa planer för 2009 gick om intet. LP 1 och uppflyttad lägre var planen men vi kom inte ens i närheten... Istället har kampen varit att få kontroll över Tristans hormoner och i somras trodde vi att vi hade lyckats. Monstret blev lugn och harmonisk och träningen gick framåt i rasande fart, nu skulle det tävlas. Sedan small det till och allt arbete var som förlorat, hormonerna var återigen i omlopp och denna gång tjugosju resor värre. Vi kämpar på och kanske når vi ut på tävlingsbanorna under året som kommer.

Roligt är att vi under året funnit nya härliga vänner och träningskompisar i form av aussiegänget!

2009 kanske inte gick helt enligt planerna, men viktigast av allt är att vi har haft roligt tillsammans. Jag, monstret och Johan!

Gott slut & gott nytt år!

Julen kom i rasande fart och försvann nästan lika fort. Det känns lite svårt att sätta sig och skriva när mycket har hänt och uppdateringarna har lyst med sin frånvaro i bloggen. Var ska man börja?

• Vi har bakat julgodis så svetten lackade. Nötsmakande chokladgömmor, Rocky Road konfekt, italienska chokladtryfflar, Mascarpone konfekt... Lyxigt gott!

• Julfirande hos Kjelles föräldrar. Tristan skötte sig utmärkt och låg till mestadels och sov under bordet trots massor av folk och rörelse. Glad nyhet är att ägghalvorna detta år överlevde monstrets hungriga käftar så att även människorna fick smaka och Sofie slapp skämmas.

• Julfirande hemma hos mamsen med paket och julmys.

• Frasse besök med många lååånga promenader och snöspår i galen fart för monstret.

• Julfirande i Habo hos Johans familj. Mat och julklappar i överflöd.

Nu väntar packning inför vår Sälenresa som startar redan på fredag med en tur till Mariestad och Malin och Robin. Tristan ska få spendera en vecka med sin favoriter och även om det känns jobbigt att lämna bort honom så vet jag att han kommer att få det riktigt bra. Frågan är väl snarare om han kommer att vilja flytta hem till mig och Johan igen?!

För första gången på alldeles för länge hade vi en dag att helt ägna åt Tristan. Så vi åkte till Järvfältet för att ta svängen runt Översjön på Järvafältet som skulle ta ca 2 timmar att gå, trodde vi... Tristan var överlycklig att få komma ut på äventyr och det tog ett 10 min jaktspår och 1 1/2 timmes promenad innan tempot gick från tokrus till hyfsat lugn trav.

Det var första gången vi gick runt sjön och då det är en vandringsled finns det inte så mycket att gå på när snön täcker marken vilket betydde en missad avfart och en förlägning av promenaden med ca 1 timme... Vi hade iaf roligt under tiden så lite vilsenhet gjorde inte så mycket . Stegen kändes lätta trots att snön låg djup och det känns i kroppen att höstens pärs är till stor del bortstädad.

Sista halvtimmen föll mörkret och för att försöka köra slut på monstrets sista energi avslutade vi med ett jaktspår tillbaka till bilen. Mörkret bekom inte Tristan det minsta utan det var betydligt värre för hans matte som kämpade i slutet av linan. Hungriga och möra i benen efter allt pulsande i snön kom vi tillbaka till bilen 3,5 timme efter att vi gav oss iväg.

Under kvällen har det varit paketinslagning och diskussion om huruvida man kan griljera en julskinka med västerviksenap eller om det måste vara originalsenap. Efter provsmakning av årets första skinkmacka, som fick avnjutas efter akututryckning med bogserlinan och lite bilputtande, måste jag säga att det smakade alldeles ypperligt med originalsenap!

Så här glad kan man bli när man får komma ut på äventyr!

Det gick! Ångesten och stressen är över för den här gången! 3/3 tentor är avklarade och godkända så nu är jag ännu ett steg närmare examen. Termin 9, here I come!

Självklart ska detta firas och det ska göras på Hamnkrogen Stocksund med kurs och kursledningen. Problemet är bara att hitta kläder som passar så här efter en tid av ångestätande...!

Julen blev god även detta år!

Hade en "ledig" dag mellan tentor så Tristan och jag har myst hemma och tittat på snökaoset från insidan. För att ha något att göra (istället för att diska, städa, ja ni vet...) så påbörjade vi inlärningen av ytterliggare ett partytrick, nämligen skäms. Vi har inte lyckats få riktig styrsel på det galet viftande hundbenet än men det kommer, tillsvidare är det skyddsglasögon som gäller.

Årets julbad passade vi också på att få överstökat, till monstrets stora missnöje.

Som plåster på såren fick han träffa Malin, Moa och Tjabo för en promenad i snöupplyst skog. Så himla mysigt! Även om Tristan hade kunnat lämna lite drifter kvar hemma...

På väg hem igen stannade vi till vid den lokala grillen för att införskaffa lite middag och där möttes jag av en kille och hans mycket unga rottweiler. Killen var hög som ett hus, pupillerna var så små att dem inte ens syntes, och vägrade gå ut från grillen med sin hund. Förutom killen, var det jag, en barnfamilj, en tant (som sprang ut så fort det blev en lucka vid dörren) och grillmannen där. Killen kunde inte förstå varför han blev tillsagd att gå ut och började lyfta sin skräckslagna valp och kasta runt den.

Där kände jag att jag inte kunde vara tyst längre. Detta provocerade tydligen killen som började gå mot mig och hota med det ena och det andra. Jag gjorde en mindre riskkalkylering innan jag öppnade munnen och då killen var så fruktansvärt påtänd att jag förmodligen skulle kunna putta omkull honom  vid behov så valde jag att lägga mig i. Efter lite om och men och hot om polisen så lämnade till slut killen grillen med sin stackars, stackars valp. Somliga ska VERKLIGEN INTE ha hund!

Och så var den skriftliga tentan över... Hur det gick vill jag inte ens spekulera i, en del gick katastofalt åt skogen medan andra delar gick betydligt bättre. Tyvärr känns det som att fel-frågorna var betydligt fler än rätt-frågorna men så är det alltid... Nu är det bara en kvar, för den här gången iaf!

Det är ju meningen att den här bloggen ska handla om det lilla aussiemonstret Tristan och inte min ångest (som det har varit mycket utav nu med tanke på röntgen och tentor) och bättring är på väg.

Tristan hade sin sista dag på dagis idag och trots det så fick även han välja ett paket ur julklappskorgen som var till för dagishundarna. Resultatet kan ses nedan, dock med lite dålig biildkvalitet.

Bytet. Det smaskiga benet försvann väldigt fort...!

Nu ska du dö!

Trycker man så låter den!

Titta vad jag har matte!

Nu är leksaken slängd, skakad och stampad på. Tyvärr brukar alla mjukisdjur gå ett hårt öde till mötes och förhoppningsvis överlever pippin åtminstånde helgen innan innehållet är spritt över golvet...

Från en sak till en helt annan, men det är en sak som jag bara inte kan förstå. Det är att hur länge jag än väntar, så är vår bil fortfarande lika smutsig varje gång jag ska använda den. Var är de små tomtenissarna som sköter biltvätten medan man sover/handlar?!

Lite julkänsla infann sig hos mig när jag vaknade till lite snö på backen och det mest otroliga var att snön fortfarande låg kvar när jag väl klätt på mig och snörat kängorna. Tristan och jag tog en tur till Hagaparken i mörkret och körde lite uppletande i halvdunklet, vilket visade sig vara effektivt för monstrets slarv de första 15 m när han bara rusar ut i rutan. Ser man inget måste man nosa!

Jag tycker synd om monstret och att plugga med rejäla samvetskval är inte det lättaste. Tristan är så fruktansvärt uttråkad och även om han är duktig och klarar av att ta det lugnt och vila inne så exploderar han på minsta stimuli. Han är som en tickande bomb... Samtidigt blir inte träningen något bra när jag är så här stressad och det är varken roligt för honom eller mig och då är det bäst att låta bli.

Jag tror jag hörde honom muttra att han längtar till vecka 1, för hos Malin DÄR har man minsann roligt...!

Snön fortsätter falla och det lockar att gå ut och ta lite fina vinterbilder men istället väntar behandlingsprogrammet för höftledsfrakturer för mig att dunka in...

Lillasyster kommer hem ifrån sin Thailandsresa ikväll och tanken är att jag ska vara så i fas att jag kan åka förbi och säga hej. Hon påstår att hon är vuxen men i mina ögon är Emelie fortfarande 11 år och det är skönt att hon snart är hemma, välbehållen...

Det har visst blivit lite stilltje i bloggen... Har haft fullt upp med att må dåligt över stundande tentor varav en, i form av praktiskt prov, avklarats nu under morgonen. Kvar har jag ett skriftligt prov på onsdag och ett muntligt prov nästa fredag med endast två snåla inläsningsdagar att fylla luckorna med så tyvärr får jag nog avstå mässan i helgen. Tur är väl kanske det, enligt Johan behöver Tristan inte fler halsband/koppel/leksaker.

Ni får hålla tillgodo med några bilder (alla tagna av Malin) från i somras när Tristan motionerar sin röda moster.

Vi tackar för alla grattis kring monstrets röntgenresultat!