Det var ingen rolig träning idag inte... Hade lydnadskurs idag och lagom tills vi skulle börja kom det små blöta droppar från himlen och planen blev, om möjligt, ännu mer gyttjig än innan. Jag var inte särskilt motiverad och då är det svårt att motivera hunden som dessutom hade varit ofokuserad och rörig hela dagen...

Bilden är från ett annat tillfälle men det var ungefär såhär vi såg ut när vi kom hem.

Imorgon firar Johan 2 år på sitt jobb och jag lovade att jag skulle skjutsa och hämta honom så att han inte behövde ta bilen. Det är väl inget med det egentligen, men det betyder att jag måste gå upp så att vi kan åka 5:40. Usch!

Har via hemsidan fått kontakt med Malin som har två aussies varav den ena är Tristans moster och jag fick följa med och träna med henne och en tjej som heter Anna som också har en aussie igår. Det var roligt att träffa lite nytt folk att träna med och att dem hade aussies var en riktig bonus! Nya tips och ny miljöträning ( som verkligen behövdes då pipmonstret letade sig upp till ytan igen...) är alltid nyttigt.

Det har ju blivit dags att träna på pinnarna (spår) ordentligt nu och jag testade idag att göra en apportstig som jag fick rekommenderat av Anna. Aussiemonstret slängde sig över varenda pinne och tog upp dem men sedan kom den stora frågan om han skulle lämna över denna underbara tingest, som det tydligen var, till mig eller springa iväg och tugga på den. Så här får det bli kanonbelöningar i utbyte och absolut inget lek med pinnarna!

Var på lakritsprovning med en kompis ikväll och smakade på både det ena och det andra. Smaskigt var det och en hel del köptes med hem... Bla en gudomligt god choklad med havssalt och lakrits och en annan chokladkaka med salmiak fyllning i... Som ni kanske har räknat ut är choklad min stora passion och är svår att ta bort ur ekvationen. Även om ren lakrits är riktigt god den med.

Idag skulle vi träffa vår träningsgrupp kl 9.00 för att spåra lite. Vi brukar ha lite svårt att komma iväg i tid, men idag hade vi verkligen skött oss enligt vår tidsplan. Vi till och med gav oss själva en klapp på axeln kl 8.00 för att vi låg så bra till tidsmässigt! Kl 8.05 ringer Mija från träningsgruppen och frågar om vi tänkte komma idag?!

Vi hade ju då såklart missat att ställa fram klockorna... Snopna blev vi och i tid kom vi inte...!

Väl i skogen fick Tristan ett fältspår på ca 150 m med två vinklar och pinne på slutet. Tydligen gick det för bra och vi fick lite "skäll" för att vi inte lägger svårare spår. Man blir ju lätt lite hemmablind och vi har hela tiden tänkt att vi ska akta oss för att gå för fort fram och istället har vi nog gått lite för långsamt. Så nu blir det framförallt lääääängre spår ett tag framöver och med fler vinklar. Aussiemonstret behöver en utmaning!

Måste säga att det var riktigt roligt och inspirerande att få se andra hundar spåra. Vi tränar ju mest för oss själva till vardags, på gott och ont...

Efteråt passade vi på att köra lite uppletande. Två omgångar med tre skick i varje. Sakerna låg på 50 m, 30 m och 5 m. Tidigare var han lite tveksam till att gå ut igen på samma sträcka som han precis sprungit men det verkar vara ett minne blott! Snabbt och koncentrerat, mycket nöjd matte! När vi skulle samla ihop våra saker tyckte tydligen aussiemonstret att vi inte var riktigt klara och drog ut en vända till?! Han letade så duktigt och envist att jag var tvungen att kasta ut en sak som han kunde hitta... Fina lilla Tristan...

Väl hemma är det två trötta pojkar man hittar i soffan!

Idag var vi en sväng i skogen och spårade. Medan vi väntade på att spåren skulle ligga till sig körde vi några lååååånga budföringar med öppen figge och några med dold. Vi passade också på att träna lite vindmarkering, jag tror att han börjar förstå vad det handlar om nu och idag var det en mycket stark och tydlig markering. När det var dags att gå spåren hade det ju såklart börjat snöa men det var inget som bekymrade aussiemonstret!

Vi la två spår på ca 150-200 m vardera med en 90 graders vinkel och lite allmänna "små svängar".

Spår nr 1 gick som vanligt i racerfart. Han missade dock vinkeln i all sin hast, men till min stora glädje vände han om av sig själv och letade bakåt! Resten gick galant.

Spår nr 2 gick rätt bra det med. Klurigheten här var att spåret gick precis bredvid en stig en liten bit. Där tappade han spåret och började cirkulera runt och lyckades trassla in både sig och Johan i linan ( Gud vad jag skrattade, det såg precis ut som om han försökte binda fast Johan med flit!) När trasslet väl var upprätt hittade han spåret igen och tog resten fin fint.

 Vi har varit lite långsamma med att börja med pinnarna i spåret, men idag bestämde vi oss för att testa att lägga slutpinnar och se vad som hände. Har egentligen inte tränat med pinnarna vid sidan av så jag blev väldigt glad när han av sig själv plockade upp pinnarna och kom med dem till mig. Det är ju så man gör när man hittar något spännande, plockar upp och visar matte!

Nästa gång ska vi testa att lägga en pinne mitt i och se vad som händer...

Jag börjar tro att söket är det som skulle passa den här hunden bäst. Han har en sådan jäkla fart i allt han gör vilket resulterar i slarv i spåret, han tar sig förvisso fram med det är ju inte direkt IPO spår... Däremot lyckas han på något underligt sätt vara väldigt noggrann i uppletandet och missar aldrig en sak trots en hastighet på 220 km/h?!

Om ni inte redan sett den här grymma vallningsfilmen så ta en titt! Det måste vara folk som har alldeles för lite att göra...

http://www.youtube.com/watch?v=D2FX9rviEhw

Man undrar ju om den verkligen är riktig... Jag väljer iallafall att tro det, den blir så mycket roligare då! Tänk vilken planering för att genomföra det hela och ännu mer HUR kommer man på att göra något liknande?!

Bestämde mig för att plugga hemifrån idag då jag inte tyckte att dagens föreläsningar var särskilt spännande, men som vanligt så finns det så mycket annat man kan hitta på när man är hemma... Tex så kan man pyssla ihop ett utsällningskoppel...

Jag har ju som sagt anmält aussiemonstret till Västerås 26 april och insåg rätt snabbt att det koppel jag använde när han ställdes som valp inte passade särskilt bra. Sagt och gjort, jag hittade inga koppel jag gillade och tröttnade på att surfa runt så nu har jag helt enkelt gjort mitt eget. Blev hyfsat fint iallafall och var betydligt roligare att göra än att plugga.

Min hemliga plan var att ställa lite i smyg eftersom jag är lite osäker på hur Tristan kommer uppföra sig, ibland går det jättebra och ibland så ska han bara busa, speciellt vid tandvisningen och jag är själv väldigt osäker och orutinerad (detta blir andra gången) men nu har det visat sig att både uppfödare och en av brorsorna ska dit... Pressen ökar...

Dagen har varit fullspäckad med lydnadsträning, så nu är både hund och matte trötta.

På morgonpromenaden skulle jag bara testa honom lite i fotgåendet och det gick kanon bra, rätt attityd och rätt placering, så då var jag ju tvungen att köra ett till moment och ett till och ett till... Det hela slutade med att vi så gott som tränade igenom hela lydnadsklass 1!

Efteråt kom jag på att det kanske inte var så smart när vi hade lydnadskursen på kvällen... Förra gången på kursen var han rätt trött och avslagen så jag hoppades på en bra mycket piggare hund denna gång. Jag behövde i vilket fall inte oroa mig, det fanns energi och vilja kvar till ännu en genomkörare!

Överlag gick det bra och vi fick till och med beröm av Kaarina, vår annars rätt hårda och barska kvinna till instruktör. Det var 10 kvalité på inkallningen, hoppet och apporteringen (kändes riktigt roligt då jag själv inte är 100% nöjd ännu med apporteringen)!

Bakläxa fick vi på läggandet som är för långsamt, vilket iochförsig inte är någon nyhet... Så det blir till att träna, träna och åter träna till nästa gång.

Tandvisningen gick hyfsat bra, problemet där är ju inte att folk ska få peta på honom utan att han ska sitta still och inte hoppa upp och hälsa alla som kommer välkomna på typiskt aussiemanér (dvs hoppa upp och knocka dem).

Ska bli skönt när helgen kommer och vi kan ut i skogen och träna igen. Blev ju inget förra helgen och det känns. Lydnaden är förvisso rolig MEN inte lika rolig som skogen...

 Sedan blir iallafall inte jag jätteledsen om snön bestämde sig för att försvinna och för att sedan hålla sig borta för den här säsongen. Men det är bara jag...

Och så var även denna helg över...

Vi spenderade helgen i Habo, hos Johans familj, med lite födelsedagfirande och allmänt socialiserande så hundträning blev det inte så mycket utav. Förutom passivitet då förstås... Tristan har nu så sakteliga börjat förstå att Johans lilla systerdotter på två år inte tycker om när han är i ansiktet (som för övrigt är i en mycket bra höjd enligt aussiemonstret själv) och ska pussas. När han väl gav upp och gick och lade sig vågade sig systerdottern fram och gav honom en puss istället, han såg rätt snopen ut!

Igår kväll hade jag storslagna planer för lydnadsträningen idag. Vi skulle minsann träna på intensiteten och farten i momenten... Har inte riktigt fått till det där snabba läggandet under gång ännu och jag skulle vilja att han greppade apporten lite snabbare och med större säkerhet. MEN idag är det lilla aussiemonstret trött! Helgens eskapader har sugit musten ur honom. Det är ju lustigt att det är mer mentalt jobbigt  att vara passiv än att vara ute i skogen och spåra. I vilket fall är det typiskt att när man väl har en dag med möjlighet till massor av hundträning, då vill hunden sova!