Efter lite hektiskt schema med extrapass på intensiven är jag nu åter på banan igen något tröttare än normalt.

Tänkte börja med att berätta att jag var jättestolt över Tristan i lördags på valpträffen. Han pep ytterst lite och klarade faktiskt av att få leka lite med syskonen för att sedan vila. Det var en glad överraskning för jag hade förväntat mig en härlig serenad med öronbedövande tjut och svårigheter att koppla av.

Kanske törs man dra slutsatsen att vi är på god väg att få aussiemonstrets frustrationspip under kontroll, jag har ju blivit glatt överraskad av icke-pip ett flertal gånger nu...

Tristans träning har tyvärr blivit lidande i värmen, varken han eller jag har någon större ork att engagera oss, men idag tog vi oss i kragen för ett snabbpass på innergården.

Innan jag skriver hur det gick ska jag bara berätta om en granne vi har som bor på nedre botten och som har en liten uteplats med grind ut till innergården. Denna granne har en liten papillon/phalene? som hon låter springa in och ut som den vill, förstås utan att hålla koll. Denna hund skäller på allt och alla och jagar folk om dem går förbi utanför, inklusive barn. Att grannarna tolererar detta kan jag inte förstå, jag är övertygad att om det var Tristan som fick göra så hade vi varit polisanmälda för länge sedan.

Hunden har förstås skällt ut mig och Tristan många gånger men den är alldeles för feg för att våga sig ända fram. Kvinnan har aldrig koppel på hunden och går riktigt illa ingen bra kombination hos någon som tycker att det är helt ok att hunden springer vind för våg.

Iaf, när vi skulle köra lite moment såg jag att grinden till grannen var öppen men hunden syntes inte till. För säkerhets skull höll jag Tristan nära mig till en början men den lilla hunden dök inte upp så jag tänkte att lite inkallningar kunde vi allt träna på. När jag lämnat Tristan och vänder mig om på 30 m så vad kommer springande och skällandes om inte den lilla hunden. Jag tänker att nu kommer Tristan springa fram till den där och så kommer det bli massa tjafs, men mitt underbara monster sitter kvar så jag kan gå tillbaka till honom i lugn takt. Tänk han kan han med!

Utnyttjade störningen och passade på att träna platsliggning trots otroligt störig hund vilket gick jättebra.

Och hur har det nu gått...?

Jag är i huvudsak nöjd men hade väl önskat lite annat på några moment. Jag kommer att lägga ut beskrivningen på hemsidan i sinom tid men ni får en "kortare" genomgång att läsa nu ändå.

Den spontana kontakten gick jättebra, Tristan hoppade upp på testledaren innan jag ens hunnit fram och följde engagerat med, men när det var dags för hanteringen ville han inte vara med. Hann fann sig till slut i det hela men såg inte nöjd ut. Efter det var han inte intresserad av att kampa med testledaren och det är en av sakerna som jag tycker är konstigt, i vanlig fall räcker det attt vifta med en trasa så hänger han där...

Jakten tyckte han var kanonrolig och blev besviken när han inte fick springa fler än två gånger. Nöjd kom han galopperande med sitt byte tills det tog tvärstopp...

Aktiviteten klarade han mycket bättre än förväntat. När han väl förstått  att det var dags för vila så var det inga problem för aussiemonstret.

När det var dags för avståndsleken som utspelade sig bredvid "jaktbanan" sprang han ut, men inte till figgen... Han hade fått syn på lådan till jakten och tyckte att den var värd att undersökas men när han upptäckte att det inte fanns något "byte" där sprang han ut till figgen. Andra gången sprang han direkt ut till figgen. Däremot ville han inte leka med figgen denna gången heller (???).

Overallen var jätteläskig och tyvärr vågade han inte sig fram inom tidsgränsen, men det slutade med att han kom fram bakvägen och gick mellan benen på den för att komma till mig (knäpphund).

Skramlet var bara spännande och inget läskigt där inte.

Spökena, där jag trodde att han ev skulle fly, gick väl ändå helt ok. Han var inte tuffast i stan men stod kvar vid min sida hela tiden och skällde, jag hörde tom ett litet morr för första gången. Jag visste ju sedan innan att Tristan inte är mycket för konfrontationer så det var intressant att se att han ändå vågade stå på sig lite.

Vid sista leken var han trött och orkade helt enkelt inte engagera sig fullt ut och jag förstår honom (värmen var olidlig).

Inför skotten var jag egentligen inte orolig och jag hoppades på en 1:a men tyvärr bestämde sig Tristan för att idag, av alla dagar, vrida på huvudet i passiviteten och därmed fick vi den frustrerande 2:an.

Värmen var olidlig och jag tycker inte att det var den lämpligaste av dagar att genomföra MH:t på. Speciellt när större delen av banan var på ett öppet fält. Alla hundarna var betydligt mer dämpade än normalt och intensiteten var inte som den borde. Detta resulterade ffa i en dålig leklust (hur konstigt är det på en skala?) men jag vet ju att Tristan är mitt busmonster ändå och att leklust och kamp är något han har massor utav.

Överlag måste jag nog ändå säga att det är en hyfsat rättvisande bedömning av Tristan. Han tar gärna en ytlig kontakt med främmande människor men vill gärna göra resten på eget initiativ och vill inte känna sig pressad. Jakt och nyfikenhet har han och som sagt han är inte tuffast i stan.

2:an på skotten kändes dock lite onödig och varför han inte ville leka med figgarna förstår jag inte.

En sak är iaf säker, om höfterna är bra på Tristan och det blir aktuellt med korning i framtiden så kommer jag inte att göra MT på sommaren...

Det här får räcka för nu, bjuder på lite syskonbilder nertill, tänkte komma ut en sväng och kanske erbjuda lite svalkande hundbad för den fläckiga.

Bröderna blå: Tristan, Blaze & Ice

Tjejerna Chezzie & Puma

Leon

Så, imorgon är det dags. Imorgon får jag veta hur mitt aussiemonster verkligen är . Det är med andra ord dags för MH!

Det hela kommer att utspela sig på Olandstraktens BK (Uppsalatrakten) och är en form av kombinerat MH med valpträff. Av sju valpar tror jag att hela sex skulle komma, så uppslutningen kan man väl inte klaga på. Det ska bli kul att se hur alla vuxit och om det finns några gemensamma drag syskonen emellan.

Jag är både spänd och nervös inför imorgon. Det ska bli riktigt roligt att se hur han reagerar på de olika momenten och ffa om jag känner min hund såpass att jag gissat rätt (för ja, jag kunde inte låta bli att gissa...).

Med oss  i bilen kommer vi ju ha en av figgarna, som även är utbildad testledare, så jag kommer nog att hinna terrorisera henne med frågor på resan och förhoppningsvis lugna mitt inre sinne innan det är dags.

Nej, nu borde jag plocka iordning och försöka komma i säng. Avgångstiden för imorgon är 5.40

Ja just det, lycka till och hoppas att det går bra för Zandra som skulle debutera med Ice på lydnadsplanen ikväll!

Tristan passar på att vila på balkongen innan solen kommer...

Igår under springturen fick jag veta att jag är ägare till en mutant...

Vi sprang förbi några killar som höll på med en fotboll. Tristan blev såklart jätteintresserad och sträcker sig i kopplet, varvid en av killarna ropar till sin kompis "Akta dig, hunden vill ha bollen!". Kompisen vänder sig lite slött om och när han får syn på Tristan är hans ögon på väg att hoppa ur sina hålor. Han kastar sig bakåt och säger "Shit vad är det där för något? Värsta mutanten!"

Jag tycker det är lika roligt varje gång alla dessa "tuffa" killar blir rädda för supersnälla Tristan. Dem skulle bara veta att mutantens hemliga vapen är att slicka sina offer till döds...!

Det är riktigt mycket fåglar nu vid sjöarna och eftersom folk tycker att det är roligt att mata dessa obehagliga och ilskna djur så blockerar dem vägen lite överallt. De flesta fåglarna har vett att flytta på sig (under protest med fräs och spott) när man kommer men igår var det en dum gås som ansåg sig bättre än alla andra. Tack och lov hade Johan snabba reflexer som han hindra Tristan att ta den planerade gåstuggan...

Jag sprang bakom pojkarna och ser i slow motion hur Tristan vrider huvudet och öppnar gapet för att fånga gåshalsen mellan tänderna, i min hjärna var blodvite ett faktum, men Johan var snabbare som tur var. Dumma fågel som inte flyttar på sig. Jag förstår att Tristan kände sig frestad, den var ju i stort sett serverad, allt han behövde göra var att vrida huvudet åt sidan så nådde han den.

Jag tror att om vi ska valla får vi nog undvika fjäderfän...

Har en ledig dag idag så jag passade på att cykla till Hagaparken med Tristan för lite passivitetsträning och solnjutning. Jag har ju varit lite slarvig med att passivitetsträna utomhus på sista tiden (mer än på klubben då förstås) men det lilla aussiemonstret var jätteduktig och klarade av att ligga lös trots passerande hundar och småbarn.

Efter ett par timmar när vi började känna oss nöjda körde jag några snabba lydnadsmoment och en platsliggning med springande småbarn som störning. Tristan har tydligen fått för sig att det lönar sig att lägga sig ner och slänger sig på backen mitt i fotgåendet eller om jag står i utgångsställning för länge. Hur jag lyckats skapa detta har jag ingen aning om men det positiva är att han åtminstonde lägger sig snabbt. 

En del hårvård har vi också hunnit med. Tog fram trimsaxen och klippte lite på öronen och svansen, jag hade ingen större aning om vad jag sysslade med så vi får se vad Malin och Camilla tycker (de är ju rätt snabba med saxen).Sedan tog jag fram det lilla underverket, japp det stämmer, jag har köpt en furminator. Efter outsinligt håravfall från den prickiga fick jag nog och vet ni vad? Den fungerar ypperligt! Det enda som oroar mig är att mitt hårmonster kommer bli ett nakenmonster...

Tanken nu är att det ska bli en liten springtur runt sjöarna när Johan kommer hem men just nu är jag så fruktansvärt trött att det är en kraftansträngning att blinka, så vi får se hur det blir med det.

Igår kväll kom Johan och Tristan hem igen. Trodde inte att jag skulle hinna sakna mina pojkar så mycket som jag gjorde. Tyvärr hann jag inte träffa dem sålänge innan jag var tvungen att åka i väg och jobba (nattpass) men lite kvalitetstid med vovven har jag iaf hunnit med idag.

Efter lite välbehövlig sömn tog jag och Tristan en svettig promenad (men jag klagar inte, sol är härligt!) för att träffa Malin på klubben för lite träning. Det gick väl hyfsat, en del grejer gick jättebra (platsliggning, han låg tom med kvar när Moa fick springa till sin kattmat!) och en del mindre bra (fotgåendet...).

Tog hjälp av Malin för att få Tristan att sitta still när personer kommer fram till honom, det känns ju lite jobbigt om han skulle attackera testledaren när h*n kommer för att lämna apporten... Efter några misstag förstod han att det var sitta still han skulle göra och var sedan väldigt duktig.

Jag får verkligen inte glömma att träna på det som sker mellan momenten på tävling för jag tror att det är där det skulle kunna bli riktigt fel om jag inte passar mig...

Bet även i det sura äpplet och tog tag i framförgåendet igen efter lite inspirerande tips från Malin. Tristan har nämligen två lägen, antingen drar han framåt som en galning eller så tar han väldigt tveksamma steg framåt samtidigt som han tittar bakåt mot mig. Jag behöver hitta någon form av balans i träningen, en gyllene medelväg helt enkelt och hur lätt är det på en skala?

Ibland undrar jag om jag tagit mig vatten över huvudet när jag tänker på tävlingsdebuten. Jag har ju en tendens att vilja väldigt mycket väldigt fort och som sagt det ska ju vara roligt att träna, inte jobbigt och frustrerande!

Oavsett väder och vind så är det ju faktiskt sommar nu vilket betyder att sommarkläderna ska plockas fram och läggas överst i klädhögen. Detta har även jag gjort men jag blev först lite oroad över vilket äckligt kryp till ohyra jag fått in i mina byrålådor då större delen av mina kläder är fulla av små hål, men så kom jag ihåg...

Ohyran som drabbat mina kläder är valpen Tristan. Förra sommaren hade vi ju en liten valp med sylvassa tänder och som var expert på att perforera kläder. Att byxor och liknande är håliga kan jag väl förstå men att även mina tröjor är drabbbade känns så här i efterhand lite konstigt. Jag har nämligen väldigt svårt att föreställa mig att den lilla valpen klarade av att hoppa så högt. Men, är man ett aussiemonster så är man.

Idag fick vi äntligen PM inför MH:t nästa helg och vi har fått startnummer 2 vilket känns riktigt skönt. Jag har oroat mig lite över att vi skulle behöva vänta till eftermiddagen med alldeles för mycket tid för Tristan att bli uppjagad av alla hundarna, men ibland ska man ha tur! 

Det har egentligen inte hänt så mycket spännande här idag så jag passar på att fylla ut bloggen med lite fina bilder som Malin tog igår.

Foto: Malin Hamner

 Busmonster

Tristan jagas av moster Moa

Hela busgänget

Tristan i brottningsmatch med moster Lizzy

Då jag ska jobba hela midsommarhelgen åker Johan ner till Habo för att hälsa på familjen sin, med sig tar han det lilla aussiemonstret så jag blir helt ensam. Känns lite konstigt, för jag kan inte ens minnas senast jag var helt ensam hemma...

GLAD MIDSOMMAR!