Det tycks ha blivit en noskvalsterepidemi i området. Förutom Chenin, Choice och pojkarna på andra sidan frösundaleden så har nästrollen nu också invaderat Tristans dagis, så nu är det väl bara en tidsfråga innan även han blir smittad...

På lördag är tanken att vi ska ställa upp på träningstävlingen som arrangeras på klubben och man kunde ju då tro att vi skulle ligga i hårdträning under veckan, men icke. Träningssuget vill inte riktigt infinna sig och stackars Tristan får endast kasta längtansfulla blickar på klickern och godisskåpet medan jag ligger apatisk i soffan. Jag kanske ska ta mig samman och köra ett litet pass i köket, risken är väl stor att han river dagiset imorgon annars...

Nu är soffan såld! Hade inte så höga förväntningar på att få den såld då det fullkomligt rasar in nya annonser på soffor på blocket men någon stackars sate tyckte visst att den var värd att ha och betalade gladeligen det vi begärde (minus en hundralapp). Jag tror inte att hon förstod vilken prutmån hon hade, vi ville ju bara bli av med åbäket!

Det blev riktigt bra med nya soffan och den är väldigt skön att sitta och blogga i (troligtvis även att sova i)!

Efter sofförsäljningen igår åkte vi ut till skogen och vi fick även med oss en allt annat än frisk Malin och två uttråkade aussies.

Det blev två korta spår för Tristan som gick hyfsat. Jag blir väldigt osäker på om han har svårt eller om han bara är nonchalant och inte orkar bemöda sig med något som är "för" enkelt. Nu när noskvalster härjar i vår träningskrets vill jag gärna skylla på det, problemet är att Tristan inte har några symtom förutom bristfällig spårning... Om man åtminstonde kunde se något samband med strulet, som det är nu verkar han får tappt lite närsom. Raksträcka eller vinkel spelar inte så stor roll.

Efter fika och spår körde vi lite uppletande där Tristan skötte sig fint (så jag antar att nosvalster inte är ett alternativ...). Monstret fick två skick i två omgångar där dem två sista gick bäst eftersom han gjort sig av med den värsta överskottenergin i de första två skicken.

Även Frasse fick testa på uppletande och det gjorde han med glädje. Han fick köra med synretning och kämpade som en galning ut över stock och sten och när han råkade missa leksaken fortsatte han ut och letade i hela rutan. Det är så roligt att se gammelgubben jobba lite!

Efter arbetet fick hundarna lite ledigt och med Moa i täten sprang de alla runt bland träden som galningar. Frasse sprang för allt var han var värd och av den lilla surgubben fanns inte ett spår. När ungdomarna tog en paus för att pusta var det gammelgubben farbror schnauzer som tyckte att leken skulle fortsättas. Tre hanar och en tik och inga sura miner, det är så det ska vara!

När jag kom hem från skolan igår kväll tyckte Johan att vi skulle springa ett varv runt sjöarna. Trött och mosig i huvudet som jag var sa jag "tack, men nej tack" och sjönk ner i soffan med ett glas vin i handen. Det var alldeles för skönt och gott för att jag skulle skämmas över min lathet när Johan och monstret kom tillbaka med sina endorfinrus. Fredagskvällen fortsattes med bio och vi såg Tarantinos Inglourios basterds som var över förväntan.

Idag hade jag först jour på ortopedoperation men när det äntligen var dags att åka hem var vädret så fint att en tur till skogen var ett måste. Jag, Johan, den fläckiga och farbror schnauzer packade in oss i bilen för en liten tripp till järvafältet.

Tristan fick tre korta spår som var tänkta som motivationsspår då han spårade katastrofalt dåligt förra gången och nu skulle jag vilja skriva att det gjorde susen, men icke. Han kämpar verkligen med nosen i backen men någonstans går det fel och han irrar runt. Jag kan inte begripa varför han helt plötsligt har tappat sin spårförmåga, i augusti spårade han som en gud?!

Även Frasse fick ett spår, det första någonsin i hans åttaåriga liv och duktig var gammelgubben som hittade sin matte och "lillebror" som gömt sig bakom en gran.  Frasse är mycket piggare nu än han var för några veckor sedan då han hade en rejäl svacka och det är så roligt att se att han återigen finner glädje i att busa med aussiemonstret.

Mina fina pojkar...

Fotomodellerna!

Med vinden i skägget...

Idag bjöd jag monstret på lite hemmaträning. "Hopp-stå" börjar verkligen arta sig och han har nu förstått kommandot så pass bra att han kan genomföra det oavsett i vilken vinkel jag står, så nu har det blivit dags att börja jobba på att stå still även efter hoppet. Jag behöver också ta tag i läggandet, jag har pausat lite med den träningen då jag inte lyckas klura ut hur jag ska få till ett snabbare läggande. Han liksom "ålar" sig ned hur jag än lockar och pockar, så tips och idéer mottages tacksamt!

Imorgon levereras vår efterlängtade nya soffa, dock två veckor tidigare än vad som var sagt och eftersom vi (som vanligt) segat med att lägga ut vår gamla soffa på blocket sitter vi nu snart med två stora soffor. Hur vi ska få plats är en fråga för gudarna...

Den nya soffan är tänkt att komma med hundförbud (i ett modigt ögonblick valde vi det snygga svarta tyget, får se hur lång tid det tar innan vi ångrar oss) ska bli spännande att se om det fortfarande existerar när helgen är slut...!

Åkte till klubben med Anna, Dalton och Doc för lite skotträning. Tristan har inte fått någon skotträning sedan MH:t i juni så jag tänkte att det var på tiden. Tristan har ju aldrig haft några problem med skotten tidigare men idag infann sig min stora skräck, Tristan reagerade på skotten...

Vi lekte för fullt när första skottet gick av och han frös... Släppte leksaken och ville inte fortsätta leka. Han gjorde fortfarande som jag sa och tog gärna godis men hade inte ro att leka. Lyckligtvis kom Camilla och Choice just då vilket gav monstret något annat att fokusera på. 

Tusen tankar for genom mitt huvud när han släppte leksaken. Vad gjorde jag för fel? Har jag förstört honom? Kommer vi aldrig kunna tävla bruks? Jag försökte vara så lugn och oberörd som möjligt men chocken av monstrets reaktion ville inte riktigt släppa mig. Beslutade mig för att gå av plan och gå en sväng i skogen medan resterande skott avfyrades och mot slutet gick det mycket bättre, han var visserligen lite låg men inte alls som han blev på plan.

Jag har ju väldigt lätt för att överanalysera, älta och ge mig själv ångest och medan jag såg slutet på brukskarriären innan den ens började kommenterade husse, som kom lite senare, det hela med ett "Jaha?" Och visst, han har reagerat en enda gång som dessutom var första gången efter MH skotten och han är i en väldigt känslig ålder...

Jag ska försöka att inte läsa in för mycket i denna enstaka händelse och hoppas att loppet inte är kört. Helt plötsligt känns en vecka som väldigt lång tid att vänta för nästa skottränings tillfälle.

Att gå tillbaka till planen var inga problem. Han fick busa lite med Choice i kopplet och när husse sedan kom var lyckan total. Jag tappade lite sugen på att träna men ville ändå stanna kvar för att ha lite roligt på planen innan vi åkte hem. Jag hade inte behövt oroa mig för Tristan hade avreagerat och var som vanligt, full av bus och glädje!

Det är lustigt att man kan gå ut genom en dörrspringa men sedan inte gå tillbaka in genom samma springa?!

I lördags åkte jag, Johan och monstret en sväng till Ursvik för spårning med Malin och Linda innan det bar av till sjukhuset för skola (dvs jour på kirurgakuten). Sällskapet, fikat och pratet var mycket trevligt. Mindre roligt var Tristans insats i spåret, jag vet inte vad han sysslade med. Han strulade massor och kunde stanna upp mitt i en raksträcka och börja irra? Det fungerade helt enkelt inte alls, pinnarna plockade han med det var i stort sett det enda som fungerade. Vi får ta nya tag nästa helg förhoppningsvis.

Söndagen veks även den till sjukhuset, men denna gång var det iaf arbete som genererade lön.

Jag, Anna, fläckarna och Dalton åkte ikväll till klubben för lite träning i höstmörkret. Attityden från det lilla aussiemonstret var helt underbar och det var riktigt roligt att träna idag. Starterna i fotgåendet har verkligen drastiskt förbättrats och det fungerar tom vid kommendering! Däremot  måste jag skärpa mig och inte släppa igenom tappad kontakt även om det bara är för någon sekund. Annars blev det lite träning på hoppet och det är riktigt skönt att suget och "lyckan" att få hoppa över hindret har hittat tillbaka till aussiemonstret.

Lyckad träning blev det som sagt och även om det fortfarande är riktigt jobbigt att vara passiv (och tyst!) bland alla andra hundar så är han åtminstonde tyst och koncentrerad när jag erbjuder arbete. Antar att det bara är att träna vidare, vi har ju lyckats en gång tidigare (?!)

På väg hem från skolan idag (hade teoridag) mötte Johan och Tristan upp mig och så gick vi en liten promenad tillsammans. På vägen skymtade jag en aussie och blev förstås väldigt nyfiken innan jag insåg att det faktiskt var Anna, Dalton och Doc som kom.

Jag tror att jag lyckades chocka Anna lite då jag faktiskt hade "riktiga" kläder på mig för en gångs skull istället för de obligatoriska skogs/myskläderna som jag alltid annars har i alla hundsammanhang. Jag kan om jag vill!

Nej, nu ska jag kasta mig iväg på middag med gymnasiepolarna. Ha en trevlig kväll alla!

Jag och Johan ses knappt den här veckan pga mitt hektiska schema så istället för skotträning på klubben i onsdags fick det bli en myskväll i soffan framför filmen "Män som hatar kvinnor". En välbehövlig paus mitt i veckan för både mig och Johan.

Idag var det återigen dags för ett kvällspass på akuten, men lite hundträning hann jag med ändå. Vi fick sällskap av Anna som skyndade sig hem från skolan för att följa med och köra ett pass på den lokala fotbollsplanen. Nu råkade dock den valda tidpunkten inte riktigt passa ihop med Tristans "mat- och sovklocka" som då ringde för den obligatoriska middagsluren och det var ett något slött monster som skulle peppas upp...

"Hopp-stå" börjar arta sig och han kan nu stå bredvid mig. Nu skulle jag nöja mig om han bara hoppade någon decimeter över marken men med Tristan är ju aldrig något bra om det inte görs ordentligt så han satsar på meter-hopp istället...

Sedan har jag lyckats göra något som förstört vårt fina framförgående, jag förbannar mig själv! Från att gå ut och gå rakt och fint till att han går ut och sedan drar starkt åt vänster, vad har hänt?!

Vi avslutade med lite budföring för Tristan och Doc. Tristan har ett jättesug till mottagaren så jag får verkligen vara noga med att han inte tjuvstartar, som tur är kommer han även tillbaka till mig. Något annat jag måste tänka på är det här med klappen hos mottagaren, Tristan är en sådan hund som när han är koncentrerad och jobbar inte vill att man ska röra på honom och böjer sig gärna undan. Kan ju lätt tolkas som dålig tillgänglighet...