Det blev en heldag i skogen med Malin och alla hundarna. Solen sken och vi hittade en mysig "camp-plats" vid vattnet och Tjabo var inte sen att blöta tassarna.

Tristan fick två spår. Först ett appellspår som jag gått och sedan ett skogsspår som Malin gått. Det var torrt i markerna och av Tristan att döma något svårspårat (kanske hjälpte de långa liggtiderna till). Som vanligt kastade han sig iväg i 210 km/h men upptäckte ganska snart att det inte gick, utan han fick sänka farten och spåra sig noggrannt fram med låg nos. Lite trassel var det men överlag är jag riktigt nöjd med monstrets prestation, speciellt i skogsspåret, noggrann med låg nos och i ett lite lägre tempo. Att han missade en pinne göre faktiskt inte så mycket, förmodligen hade han den på känn för helt plötsligt började han irra runt och jag trodde att han fått tappt men det var nog pinnen som låg där.

Även Tjabo och  Moa fick varsitt spår men då vi bara var två så stannade jag kvar med för tillfället icke spårande hundar och såg inte hur det gick.

Tristan har kärat ner sig totalt i Malin och när hon i pausen mellan spåren klickade in honom var lyckan gjord.

 Att se sin egen hund jobba med någon annan är väldigt intressant, man får verkligen en chans att studera tankeverksamheten mycket mer detaljerat. Jag satt bakom Tristan när dem höll på och jag riktigt kunde se hur det knakade inne i huvudet på honom. Jag vet inte hur fort denna inklickning brukar gå, men jag tycker att Tristan verkade fatta principen fort och ffa han tyckte att det var roligt. Monstret tyckte förstås inte alls att det var dags att sluta när klickern plockades bort, så nu kände jag mig tvungen att till slut införskaffa en sådan där klicker (vilket jag också gjorde på hemvägen...).

Väl hemma blev det lite snabbuppfräschning innan det var dags att bege sig till dagiset. Då vi kom efter stängningstid var det inga hundar kvar och Tristan kunde springa runt och sniffa av stället och vilket ställe det var tyckte han. Leksaker och tuggben överallt och en dagisfröken som gav honom godis så fort han tryckte på godisfickan med nosen, kunde det bli bättre?!

 Efter lite prat om ditten och datten och om när inskolningen bäst skulle påbörjas då det krockar lite med den lilla semestern med inplanerade aktiviteter som vi har, kom vi fram till att Tristan ska ha sin första prövodag IMORGON för att utvärdera lite vad som kan komma att behövas. Oj oj oj, hur ska detta gå (för mig)?

Efter dagiset blev det raskt iväg till mamsen som kommit hem från norrland för ett litet hej och gos med farbror schnauzer. Väl hemma igen är det en trött liten aussie som ligger här på golvet, han vill inte ens gosa...!

Det blev visst ett ganska långt inlägg så nu avslutar jag med lite bilder på alla fina hundar från dagen. Tack för hjälpen med inställningarna Malin!

Att man kan vara så här underbart söt?!

Tjabo efter ett litet dopp i det blå.

Kan dessa två möjligtvis ha samma matte och fotograf?

Tjabo ville inte dela sin tid i rampljuset med Tristan!

Kan korvutdelning kanske vara anledningen att hundarna gillar Malin så mycket?!

Inklickning. Moa & Tjabo lite avundsjuka kanske?

Moa förstår vikten av att kunna ta det lugnt.