Det har varit fullt upp här de senaste dagarna så rapporten från Tristans första dag på dagis har fått vänta.

Tristan var riktigt trött på fredagsmorgonen efter torsdagens eskapader i skogen men det var inget i jämförelse med hur trött han var på fredagskvällen.

Då detta var en prövodag så skulle Tristan bara vara där i tre timmar, men jag hade aldrig trott att det skulle vara så svårt att lämna ifrån sig kopplet till fröknarna.

 När jag hade gått så släppte dem in Tristan i den box där fröknarna tänkt att han skulle vara. Dock blev Tristan stressad av detta plötsliga möte med sina nya rumskompisar och hade börjat jucka på dem... Egentligen är jag inte särskilt förvånad, han får ju aldrig träffa nya hundar så där på egen hand och speciellt inte så många på en gång.

 Därefter hade dem promenerat till en rastgård där dem fick busa tillsammans och det hade inte varit några problem alls. Tydligen visade det sig att Tristan är en riktig tjejtjusare och han hade flirtat hejvilt med tjejerna. Väluppfostrad som mitt lilla monster är hade han varit en riktig gentleman och respekterat dem andra hundarnas nej. Jag hade nog inte trott något annat heller eftersom jag vet att han fungerar väldigt bra ihop med andra hundar, tikar som hanar, och han har aldrig svarat upp till bråk.

 På promenaderna hade det gått bra också, inget drag i kopplet och han hade låtit de andra hundarna som han gick med vara. Väl tillbaka hade det blivit lite lunch och vila. Tillbaka i boxen hade det gått mycket bättre än på morgonen och inget mer juckande på rumskompisarna.

Tristan kommer behöva lära sig att ta det lugnt men om han klarar det så tror jag att han kommer att bli en ypperlig dagishund. Förknarna har han redan charmat!

Tyvärr kommer den riktiga inskolningen att behöva ske på semestern i augusti vilket grusar en del semesterplaner, men det blir väl så ibland. Känns dock lite surt när jag äntligen tillåter mig själv att ha så mycket som tre veckor ledigt... Huvudsaken är ju förstås att Tristan mår bra och att inget stressas fram med inskolningen men lite tråkigt känns det ändå...