Trots att jag jobbade kväll i dag så åkte vi till landet för lite avkoppling över helgen. Vi hade förstås en tidsplan för när vi senast skulle behöva åka så att jag hann till jobbet i tid, men jag är ju den eviga tidoptimisten... Vi kom iväg nästan en timme senare än tänkt och dessutom var det lite kö på essingeleden... På något underligt vis lyckades jag ta mig till jobbet i tid och stämplade in 13.59

Tristan tycker att livet på landet är paradiset. I fredags när han släpptes ut ur bilen började han springa och springa och springa, helt knäpp blev han. Det var bus på agendan hela helgen och att vara still var mer ett nödvändigt ont.

Självklart blev det lite jobb för aussiemonstret i form av spår. Temat för helgen har varit övergångar mellan olika typer av terräng.

På fredagen värmde vi upp med ett motivationsspår på ca 500 m som gick i skog, över fält och på grusväg. Lite väl fort gick det och därmed lite slarvfel men inget större som han inte kunde reda ut själv.

På lördagen råkade jag ge Tristan ett lite väl mastigt och svårt spår, det var ju ändå ett tag sedan vi spårade sist. Mitt problem är att jag har svårt att få till en bra längd på mina spår, det blir alltid kortare än jag tänkt mig, så den här gången gick jag långt. Över fält in i skog, över kalhygge och in i skogen, ut på fältet för att sedan gå in i skogen igen. Många terrängbyten och väldigt många vinklar visade det sig och längden blev nog faktiskt ca 1000 m.

Jag har för ovana att visa honom direkt på spåret så denna gång släppte jag honom 15 m vinkelrätt från spåret med kommando. Han såg lite förvirrad ut när det inte var något spår precis där vi stod, men började leta och hittade det utan problem och valde rätt riktning. Duktigt monster!

I spåret var det mycket strul, det tog lång tid innan han kom igång men med en fantastisk envishet tog han oss runt och alla pinnar hittades. Tristan har verkligen en otrolig drive, han ger sig verkligen inte. Om det har varit kämpigt och jag vill ta en paus vid en pinne, så försöker han smita iväg och fortsätta iaf. Han är verkligen helt otrolig!

Söndagens spår fick Johan lägga. Det var ett roligt spår med mycket klurig terräng, även här var det skog, fält, övervuxet kalhygge, grusväg och sedan lite mer skog. Påsläppet gick bra, han fick leta reda på det själv och också denna gång skötte han sig fint. Men sedan började det strula igen. Efter att ha missat första pinnen släppte det för honom och han spårade betydligt bättre än dagen innan. Något jag är så tacksam över är att han är väldigt duktig på att söka sig tillbaka till den plats han senast hade spåret på när han får tappt. Han hittade resten av pinnarna i det ca 800 m långa spåret.

Tristan är en hund som måste få jobba ifred, han behöver 10 m på linan för att inte störas utav oss. Eller kanske är det så att vi behöver ett avstånd på 10 m för att inte störa honom? Då ser man ju inte alltid vad han sysslar med och kan inte påverka honom på samma sätt... Det blir nämligen en sådan tydlig skillnad när man släpper efter på linan och ger honom mer utrymme. Kanske kan det vara en bra idé att släppa kontrollbehovet och faktiskt låta den som känner spåret, leda vägen?!

Här tyckte Johan att det var bra att lägga ett spår. Ser ni hunden?

Men inget stoppar ett aussiemonster!