Idag åker vi till landet för första gången den här säsongen och det ska bli helt underbart skönt!

Landet är ett gammalt soldattorp som ligger mitt ute i skogen i Flen trakten, ca 13 mil härifrån. Torpet är utan el och vatten och blir det lite kallt får man elda i vedspisen.  Att åka till landet är den ultimata avkopplingen, det är så lugnt och tyst och ffa utan en massa måsten. Sedan blir det ju inte sämre av att hundarna älskar att vara där. För Frasse är landet verkligen det bästa som finns, han lever för sommaren och för Tristan har jag svårt att tro något annat. Aussiemonstret var ju rätt liten under förra säsongen så vi får se om han kommer ihåg något.

Massor av hundträning kommer det iaf finnas utrymme för. Med skog och stora fält runt knuten kan man väl inte göra något annat än att spåra. Vilken lyx!

Här har vi fina torpet.

Det var här Tristan lärde känna Frasse ordentligt.

Självklart tog det inte lång tid innan aussiemonstret hittade soppåsen...

Tack för hjälpen pojkar! Så här såg det ut när jag slavade med gräsklipparen en dag, alla min tre pojkar låg och sov!

Gårdagens kväll spenderades på infomötet inför räddningshundkursen och jag var inte direkt ensam om att komma dit. Man pratade mycket om hur det är att vara ett räddningshundekipage och vilket åtagande det är man tar på sig och man la verkligen tyngdpunkten på att det tar väldigt mycket tid.

Upplägget är en förberedelseperiod som inkluderar fyra förträffar, där tanken är att man ska testa hunden i lite olika situationer och moment för att sedan få tips och råd inför hemträning. Efter denna period beslutas sedan om man får gå upp på inträdesprovet.

Efter inträdsesprovet förbinder man sig att träna med instruktör en gång per vecka förlagt till helgen under en period på ca 18 mån... Man har även separata träningar med sin träningsgrupp varje vecka.

Målet med denna kurs är att utbilda internationella ekipage och då tillkommer det hela med karantän...

Jag tror att det här är en riktigt bra utbildning och man får lära sig att läsa sin hund på ett ypperligt sätt men jag blev igår lite tveksam till om detta är rätt för oss just nu.

Att besluta sig för att gå den här kursen innebär att det blir mycket lite tid över till annan träning och frågan är om detta verkligen är vad vi vill. Vill vi verkligen viga Tristan till endast räddning? Det finns ju så mycket annat roligt att göra också...

Dessutom är alla helger uppbokade för en väldigt lång tid framöver, inget mer landet eller Habo för min del i sådana fall...

Det innebär också att jag och Johan får ännu mindre tid tillsammans, både med och utan Tristan, och jag är mycket tveksam om det är något jag vill göra.

Sedan påpekade dem att det inte alltid är det bästa med så unga hundar och att det eventuellt skulle startas en kurs  i Sthlms distriktet nästa år. Så jag frågade om det kanske var bättre för oss att vänta till nästa år, men fick responsen att vi alltid kunde gå på förträffarna och se vad det handlar om och få lite hjälp på vägen för att sedan avstå inträdesprovet, för denna gång iaf (man får endast göra inträdesprovet en gång).

Denna sista lösning tror jag faktiskt att det får bli. Vi går på förträffarna och testar, kanske är inte det alls något för Tristan, tar chansen att lära oss lite men att sedan avstå utbildningen. Vi får iaf lite längre betänketid och så får vi se hur det blir.

Nu är det klart! Kontraktet på nya lägenheten är skrivet! Det ska bli så roligt att flytta till vårt alldeles egna ställe, nu är vi vuxna på riktigt! Vi får tillgång till lägenheten fom 1 maj, men innan det blir aktuellt att flytta är det bara det "lilla" kruxet med dugga, OSCE prov och slutligen tenta först...

Igår blev det lydnadsträning med Malin och Anna. Jag och Tristan jobbade med ingångar och bibehållen fokus och motivation i fotposition, som faktiskt fungerade riktigt bra. Hopp och inkallningar blev det också. Som avslutande belöning fick han en lite längre budföring mellan mig och Malin. På platsliggningen blev det förvisso lite kryp men han reste sig aldrig iaf.

Jag påbörjade krypinlärningen igår också. Jag tror att jag måste börja varva träningen med lite nya moment och trix istället för att tragla samma moment hela tiden. Det märktes väldigt tydligt att Tristan tyckte att det var roligt att få lära sig något nytt för han var riktigt taggad och vände ut och in på sig själv för att det skulle bli rätt och det är ju den attityden jag vill ha i träningen. Variation är väl nyckelordet!

Ikväll ska jag åka på informationsmötet inför räddningshundkursen som snart ska starta. Jag är ju sugen på att testa om Tristan håller måttet som räddningshund, men frågan är om vi kvalificerar på kunskapsfronten. Är lite rädd att vi inte kommer vara välkomna som nybörjare, men som tidigare sagt man måste ju börja någonstans...

Jag vill börja med att gratulera Emma som debuterade med Saela i juniorklass idag. CERT och BIM. Jättegrattis!

Lika bra gick det inte direkt för oss... Tristan var inte alls vad domaren ville ha, vilket var bjässar. Ju större desto bättre och Tristan är ju fortfarande rätt tunn, speciellt om man jämförde med de aussies som var där idag. Det blev tack och hej på en gång med en 2:a...

Kritiken: Not enough typical border collie like male. Head should be better. Need more substance. Stand parallell. Good angulation. Not enough typical movement.

Av fyra juniorhanar var det tre som åkte ut med 2:a och en som fick en slät 1:a (den hunden var STOR). Detta är ett rätt bra exempel på varför jag har lite svårt för utställningar. Jag menar brorsan Ice fick också en 2:a idag men på lilla sthlm fick han Ck...

Har svårt att se att vi kommer göra någon större utställningskarriär, iaf inom de större kretsarna då jag inte tycker att det är värt allt arbete för att smöra in sig hos en domare. Jag vill ha lite spret i öronen och jag vill ha en rufsig svans, det är ju det som är charmigt! Men så blir det väl när man är en skogsmänniska. Jag ser hellre att vi lyckas inom brukset än i utställningsringen. I vilket fall får han väl växa till sig lite innan vi försöker igen.

Tristans insats är jag iaf absolut inte missnöjd med. Han skötte sig riktigt bra. TRAVADE och stod STILLA. Jag hade kunnat öka farten något för att få honom att ta ut stegen lite mer men jag ville inte riskera att han skulle börja studsa runt istället så det blev det som det blev.

Hann köpa en metallapport också innan vi åkte hem, tänkte att det var dags att ta itu med den träningen. Jag lade den på golvet när vi kom hem och det fina lilla monstret plockade upp den av sig själv, så det var det! Betydligt lättare än jag väntat mig.

Johan har också bestämt sagt att någon mer utställning följer han inte med på, så roligt var det inte! Om jag vill ha med mig sällskap och hundhjälp i framtiden får jag alltså hitta någon ny som kan tänka sig att följa med, vem tusan ska det vara?!

Inför morgondagens prövning tyckte jag att det passade väldigt bra att ladda upp i skogen och med mig lyckades jag få Johan, Anna, Malin och fem hundar.  Min plan var att om vi ger oss iväg hyfsat tidigt så kommer vi hem hyfsat tidigt och har massor av tid kvar av dagen för annat, så vi åkte vid halv elva. Det var bara det att när vi kom hem var klockan redan strax efter fyra...

Alla hundarna fick varsitt spår. Anna gick ett till Tristan ca 400 m långt spår som kanske inte var helt uppskattat av Tristans förare = moi som fortfarande hittar granbarr innanför tröjan!

Taktiken att bromsa farten på monstret fungerar jättebra i början men så fort han börjar bli trött tål han inte att det är motstånd i linan och börjar virra. Bestämde mig för att ta en konstpaus mitt i spåret när jag kände att det inte fungerade längre, vi missade en pinne tack vare virr... Efter pausen fick han dock förnyade krafter och tog sig runt sista biten och hittade sista pinnen och en leksak. Uthålligheten är det ju "bara" att träna vidare på men jag gillar verkligen att han ändå inte ger upp även om han "går på knäna". Visst försökte han be om hjälp men när ingen kom körde han på ändå.

Resultatet blev iaf 2/3 pinnar + leksak = trött aussiemonster.

Efter vila blev det dags för uppletande och Tristan fick inviga sitt nya tjänstetecken. Tre skick blev det med två saker längst ut och en på mitten och jag har väl inget större att anmärka på. Han var trött men sprang ut alla gånger utan att tveka och höll sig i korridoren.

Det var roligt att få se några andra hundar köra uppletande, de har verkligen olika teknik. Dalton har all tid i världen och Tjabo som ser ut som om han tycker att det är konstigt att leksaken ligger där ute och tittar undrande om han får ta den...

Både Anna och Malin tog lite kort med sina proffsiga kameror så jag hoppas vi får se lite fina bilder snart?!

Det var ju första gången Johan hängde med "aussiegänget" så jag hoppas att han inte blev avskräckt av allt hundprat och allmänt skvaller under den lååååååååånga fikapausen som  sträckte sig över ungefär hela dagen!

Nej, nu är det väl egentligen dags att ta itu med det lilla monstret. Det ska ju badas, putsas och grejas till förbannelse... Bäst att det går bra imorgon så att det blir värt besväret, håll tummarna!!!

Igår tog jag tag i lösträningen vid hundmöten. Han har tendens till att luta sig lite väl mycket i kopplet och att vara väldigt intresserad av hundar vi möter. Jag vill ju kunna ha honom lös även när vi passerar andra hundar på promenaderna, men har fram tills igår skjutit denna träning på framtiden.

Jag tog i vilket fall linan och gick ner till Råstasjön. Det märktes att den träning i koppel jag gjort faktiskt satt sig lite. I ren skvalleranda tittade han på hunden och sedan på matte, hunden och matte. Det gick faktiskt bättre lös än när jag har honom kopplad... Vi mötte väl allt som allt sex hundar och det var bara en jag inte vågade möta gående, men med ett sittande aussiemonster gick även det bra. Så det finns hopp!

Lita på din hund är det så dem säger?!

Både jag och Johan kom hem tidigare än väntat, så vi tog en sväng till järvafältet med en lång kravlös skogspromenad. Var ju ett tag sedan vi åkte till skogen utan "avancerad" träning.

Jag börjar nu upptäcka ett samband mellan stora diken med vatten eller is och att aussiemonstret får tokryck. Han hoppar över dikena som en galning, vänder på en femöring och hoppar fram och tillbaka. Helknäpp blir han!

Sist vill jag bara gratulera Zandra och Ice som har röntgat, HD B och AD ua. Vad skönt!

Grattis på födelsedagen mamsen! Hoppas ni får det bra i Barcelona!

Igår kväll blev det skotträning med Anna och killarna, för att sedan gå över till något mer strukturerad lydnadsträning för en gångs skull.

Apporteringen gick kanon måste jag säga. Bettet har blivit mycket bättre, han håller den precis som jag vill 9/10 ggr. Han klarar också nu att ta den utan tassar och lek om jag kastar den några meter (får inte frestas att kasta den längre för fort nu...). Testade även apportering över hinder för första gången, han tittade på mig som om "ska det här vara svårt eller?!" och flög över hindret med apporten.

Vad gäller platsliggningen har det gått rätt tungt ett tag och jag kände att vi var tvungna och lyckas för motivationens skull, så jag fuskade... När jag märkte att han började bli uttråkad flyttade mig ett steg hit och ett steg dit vilket gjorde att han låg bra och med en helt annan tyngd än han gjort på ett tag. Förmodligen är det jättedumt men jag kände verkligen att vi behövde en platsliggning utan att han reser sig. Att belöna efter korta stunder har ju inte fungerat alls men rör jag mig lite då och då går det ju bra...

Vi avslutade med ett spår som fått ligga till sig under träningen. Anna var spårläggare och vi fick ett ca 150 m långt spår med mycket snirklar och tre pinnar.

Han tog spåret direkt men efter bara en kort bit gick han över till något annat spår som han följde en bit, han märkte iaf tillslut att det var fel och började leta sig tillbaka. Efter det höll han sig till rätt spår men med lite slarv. När vi gick såg jag att det var alldeles färska rådjurspår över vårt men dem lät han bli!

För att var andra spåret med pinnar i är jag jättenöjd, han hittade alla tre och plockade dem utan den minsta uppmuntran från min sida!

Nu har vi varit och tittat på lägenheten... Jag kan fortfarande inte förstå vilken tur vi har haft! Lägenheten verkar väl omhändertagen och är trots att det var många år sedan något renoverades, förutom badrummet som gjordes 2004, i riktigt bra skick. Det bästa är att till hösten/våren ska lägenheten totalrenoveras, vilket betyder nytt kök, nya golv och nya tapeter i hela lägenheten!

Igår kom också äntligen Tristans nya tjänstetecken. Jättefint blev det och passar honom alldeles utmärkt. Så nu är det bara att bege sig ut i skogen för lite träning så vi kan testa det!

Visst är det snyggt?!