Fint väder i måndags gjorde att jag och Johan åkte tidigare till Ursvik innan måndagsträningen för en grillmiddag i kvällssolen, urmysigt! 

Storfläcken fick sig ett spår under tiden, ca 500m på blåsigt fält med många vinklar och 2 pinnar. Tristan var taggad till tusen och när jag råkade tappa linan försvann han iväg i en rasande fart och flög över första pinnen. Inkallning i spåret är inte att tänka på så jag fick springa som en tok för att få fatt i linan. Trots farten gick han bra i vinklarna och andra pinnen hade han iaf tid att plocka upp.

När vi sedan kom till klubben var de flesta redan färdigtränade men Milo hann botanisera runt bland aussiegänget en liten stund iaf och Tristan fick sig en platsliggning med massa skällande som störning. Innan det var dags för hemgång kom Maria och Cash förbi så kvällen avslutades med lite syskonbus, roligt!

Det blir massor av bilder idag, tagna i lördags av ffa Malin, på mina fina fläckiga killar.

Milo, Tristan, Moa & Tjabo

   Milo med sitt byte, Malins vante...

Finaste underbaraste Tristan

   Milo med Hitler mustasch...

Protestvalp!

Här har det varit fullt upp de senaste dagarna. I torsdags var vi och spårade med Anna och grabbarna. Tristan spårade bra men valde aktivt bort pinnarna och det har nog aldrig hänt förut... Kom på att det var Annas pinnar och vi använt våra egna väldigt mycket på sista tiden (råkade ut för samma sak i uppletandet) så nu blir det till att låna andras. Milo kände sig cool när han skuttade omkring med stora grabbarna Dalton och Doc och fick sig även ett litet korvspår. På kvällen fick Milo följa med till klubben som möteshund och han skötte sig över förväntan. Två bostonterriers var lite mystiska men schäfer var inga problem.

På fredagen var det sökträning med Tristan på schemat. Det var längesedan vi körde och då drog Tristan på spår hela tiden (var väldigt mycket snö) så jag blev riktigt glad när han sprang raka fina skick. Vi har ju inte kört så mycket så monstret fick synretning med pop-up och efter två skick klickade det verkligen till, roligt! Banan var ordentligt kuperad och hundarna fick verkligen ta i och tänka själva för att ta sig fram och upp. Nyttigt och bra, dock lite jobbigt för förarna...!

Lördagen var det ut i skogen igen med Malin, Moa och Tjabo. Tristan fick ett spår på närmare 600 m som han tog sig igenom fint och med markering av Malins pinnar. Även Milo fick sig ett litet spår, denna gång kom han på att börja nosa lite mer men om det var en tillfällighet eller att han faktiskt förstod att det var på marken det roliga var återstår att se. Vädret var kanon och vi passade på att premiärgrilla, urmysigt! Många, många bilder blev tagna men jag har inte hunnit fixa med dem än så de kommer lite senare.

Idag har det varit födelsdagsfirande av mamma och lillasyster så Milo har socialiserat, roat och bitit en massa människor. Även farbror schnauzers skägg fick smaka på miniMis käftar vilket inte var så populärt. Milo var duktig och kunde koppla av och somna trots stimmet runt omkring. 

Milo växer så det knakar. Tycker själv att det är svårt att se annat än att huvudet har ändrat sig men man märker det på att han helt plötsligt når upp till mig i sängen, han får tag i saker högre upp än tidigare och att han är betydligt tyngre att bära runt på. Ramlade över en våg idag som visade 5,1 kg på lilla miniMi.

Milo 10 veckor

Veckans två utmaningar bestod av passivitetsträning i stadsmiljö och balansövningar i skogsmiljö.

  Här sitter vi och kollar läget utanför pendeltågsstationen och lyssnar på tågen

som susar förbi.

  Studerar livet utefter Råsundavägen.

      Skulle det här vara svårt eller?!

Tristan fick skotträning och lite lydnadsträning idag medan Milo och Johan stannade hemma. Mitt i allt började det regnsnöa och det dröjde inte länge förrän jag var blöt och kall in i märgen. Inte skönt och vi blev inte så långvariga men vi hann iaf nöta framförgående med ganska bra resultat.

I vår klädkammare förvarar vi "storlagret" av hundgodis och ben vilket matmonstret Milo tydligen upptäckt. Johan hade slarvat och glömt att stänga dörren ordentligt och då händer visst det här:

Milo har också upptäckt att man kan krypa in på hyllan under soffbordet och attackera därifrån. Här hittade han Tristan och de passade på att mysbusa lite, så söta!

Måndagsträningen på klubben med Anna och Malin blev visst lite annorlunda för mig och Tristan idag än vad jag först tänkt mig. Kanske borde jag låta bli att skriva detta så jag inte får det galna agilitygänget från Enköping på mig...

Malin var agilitysugen och körde väl alla hundar utom Dalton så även Tristan fick till sin stora glädje hoppa runt lite. När jag fick tillbaka min fläck gick vi förbi den där tunneln med massa "tyg" i ena änden och jag provade lite disträ att skicka Tristan igenom vilket tydligen visade sig vara skitkul. Vips hade jag en ny kanonbelöning för fotgåendet! Det var längesedan jag såg ett sådant engagemang i fotgåendet bara för att springa igenom en hög med tyg...!

Testade även att shejpa början till slalomet... Vad hände jag skulle ju träna lydnad?!

Lilla Milo har för dagen varit ganska trött efter helgens alla aktiviteter och tagit det ganska "lugnt". Stort framsteg vi gjort är att kunna sitta och ge ögonkontakt innan varsågod på maten ges, det hade jag aldrig trott om det lilla matmonstret.

9 veckors bilder:

Igår åkte vi ut till Värmdö tillsammans med Camilla, Anna, Malin och massor av hundar för att möta upp Lisa för några timmar i spårskogen.

Lisa fick lägga Tristans spår på ca 500 m med 3 pinnar och en leksak. Det var ett riktigt bra spår vi fick, med mycket varierande terräng, så det tackar vi för! Tyvärr trasslade Tristan väldigt mycket fram till första pinnen, han jobbade hårt men inte med rätt spår... Jag tror att han gick på diverse viltspår istället. När vi väl hittat första pinnen var det som om det klickade till och han gick riktigt bra och plockade de två kommande pinnarna. Sista sträckan var monstret dock riktigt trött (så går det när man bränner energi på massa trams i början) och det blev tyvärr inte jordens bästa avslut, men det är bara att träna på. Bland det bästa var nog när Tristan vid ett tillfälle hade lite bråttom och gick över en pinne men han märkte det och gick tillbaka för att leta efter den, stort plus i kanten!

Lilla Milo fick även han testa på ett litet spår som kans sammanfattas: lite nos, några planlösa steg, lite mer nos och oj fanns det korv här?!

Malin hade bakat kladdkakemuffins som förgyllde fikat. Mumsigt!

Man blir trött av skogen...

Milo har även fått träffat farbror schnauzer under helgen som tydligen hade ett extremt bitvänligt skägg. Stackars Frasse...

Idag var det dags för en liten valpträff i Enköping. Hela 6 valpar dök upp så de fick röja av sig ordentligt. Roligt att så många kom! Mördarvalpen höll sig förvånansvärt beskedlig (måste väl skärpa sig när mamma är närvarande) så jag passade på att gosa när käftarna för en gångs skull inte slog för fullt.

Annars har jag nu fått bekräftat att min nya fina kamera inte är som sig bör. När inte auto eller någon annan förprogrammerad funktion fungerar med att ta kort utomhus är det något som inte stämmer och inte bara mina bristande fotograferingskunskaper. Så nu måste jag försöka få den lagad... Känns trist när man köper dyra grejer och så fungerar de inte...

Idag är det även dags för 9 veckors bilder på miniMi men dessa får ni faktiskt vänta på tills imorgon.

Kärt barn har många namn och Milo har blivit tilldelad ännu ett. Napoleon. Han kommer i en liten förpackning men tycks lida av storhetsvansinne. Kan allt själv och är väldigt stursk och kaxig. Det finns inget i denna värld som han inte klarar, enligt Milo själv...!

Något Sanna lyckats undanhålla vid våra besök är att Milo egentligen är en mördarhund. Han bits som en tok och idag lyckades han även med blodvite så nu lär han väl aldrig sluta?! Jag får väl skylla mig själv som låg på golvet och busa med honom när jag vet att han alltid springer med munnen öppen redo att hugga vadän kommer i hans väg och idag blev det mitt ögonlock! En lång fin och djup reva blev det, med mycket blod förstås. Johan är irriterad på mig för att jag tejpar ihop det hela själv istället för att åka in och sy ihop det. Men så är det, jag är bra på att rekommendera vård åt andra men inte åt mig själv.

Som "belöning" för sitt tilltag fick Milo träffa brorsan Cash en snabbis. De kör verkligen järnet när det träffas och oj vad det låter! Milo har även visat att han kan bli riktigt arg, funderar över om man inte kan hitta Cerberus (den trehövdade hunden som vaktade ingången till dödsriket i den grekiska mytologin) i stamtavlan?!

Fina brorsorna

Relationen mellan Tristan och Milo växer, så härligt att se

Imorgon är tanken att det ska bli en sväng till skogen för lite spårträning och socialt umgänge med aussiegänget. Kanske ska Milo få testa på ett litet spår...

Idag är ingen vanlig dag för det är Tristans födelsedag! Hela 2 år har det lilla monstret hunnit bli, vart har tiden tagit vägen?!

Igår blev det lydnadsträning med Anna och Malin på min och Annas "privata" lydnadsplan. Tristan började riktigt bra men en kort stund in i fotgåendet börjar fokusen skifta... Jag känner verkligen att jag inte kommer någon vart... I övriga moment är han med mig och vill men så fort vi tränar fotgåendet så vill han inte. Känner att jag står stampar och frustrationen byggs på! Något som gick chockerande bra var framförgåendet, riktigt rakt och snyggt!

Maria och lilla Cash kom förbi när vi tränade och effektiviteten sjönk såklart drastiskt med en söt liten valp närvarande. Milo hade fått stanna hemma med Johan så det blev inget bus för bröderna. Vill passa på så mycket som möjligt att låta både stor fläck och liten fläck ha egentid med mig och Johan.

Introducerade klickern för Milo idag och började klicka lite smått för ögonkontakt. Han fattade ganska fort även om det var svårt att slita sig från handen med godis. MiniMi är nämligen totalt mattokig, har redan gjort ett försök att sno min macka. Snabb som tusan var han! 

Annars tar vi det ganska lugnt med träningen så här i början och vi fokuserar just nu på att få vardagen att fungera och att helt enkelt bygga en bra relation mellan oss. Vi skyndar långsamt helt enkelt!