MILO

Bilden är ärligt snodd från kennel Sugarwind's

Här är han, lilla fina Milo (uttalas som det låter, inget engelskt Mailo eller Tintins Milou). Liten men naggande god!

Igår var en hektisk dag på kennel Sugarwind's med många valpköpare på besök. När vi väl kommit på plats lite senare än tänkt var valparna trötta så vi fick passa på att njuta av sovande valpar och jag misstänker att sovande valpar kommer att uppskattas om några veckor...!

Nu när namnet är bestämt ska det bli spännande att se om Sanna & Co klarar av att sluta kalla honom för Romeo...?!

Vi fick även träffa Sundbybergs-borna Maria och Daniel som ska ha en av Milos kullbrorsor och det ska bli riktigt roligt att ha brorsan boendes i närheten.

Nu är det bara att hålla tummarna för att alla är friska och krya! Vilket härligt gäng det är!

Beskriver min dag ganska bra. Har påsklov och har väl egentligen tänkt sitta och pilla lite med mitt projektarbete men då jag har lovat Johan att lägenheten ska vara uppackad och klar tills valpen kommer så fick det bli prioriteten för idag. Effektiviteten har varit låg och jag har mest gått och petat lite här och lite där för att i nästa sekund sitta framför datorn med valpbilder och recensioner av diverse kameror och objektiv.

Jag är väldigt sugen på att köpa mig en ny kamera och försöker rättfärdiga det hela med argumentet "vi måste ju kunna ta fina bilder på valpen". Att hitta rätt bland systemkamerorna är inte lätt och när jag väl fastnade för ett kamerahus visade det sig att objektivdjungeln var betydligt värre... Ha-begäret sätter in och man ser tusenlapparna gå upp i rök...!

Ikväll får styrelsemöte på klubben gå före hundträning men jag och monstret har iaf hunnit med lite inomhusträning. Vi jobbar på att få till ett snabbare gripande på apporten då Tristan tar den men lite väl försiktigt ibland. Jag tror att det kommer från när vi tränat appell-apporteringen och jag varit petig med att han inte ska slå med tassarna vilket gjort att intensiteten i gripandet blivit lägre till förmån för rätt...

Marken i skogen är fortfarande långt ifrån snöfri men snön har iaf sjunkit ihop en del och det får lov att duga, för jag är spårsugen. Drog med mig Johan och Tristan till Järvafältet och lade första spåret på evigheter och ingen var gladare än det lilla aussiemonstret. Jag trodde att det skulle gå i racerfart och slarvigt men istället var Tristan riktigt noggrann och plockade alla pinnar. Tempot var helt ok, jag behövde bara springa lite... Kanske berodde det på att monstret studsat omkring i snön som en tok i en timme medan spåret låg till sig. Det var som att släppa ut en ko på grönbete, han for runt som en galning i den tunga snön.

Väl hemma var det en betydligt mer avslappnad Tristan som gick och lade sig än på länge. Känns bra i mattehjärtat.

Har tagit på mig lite extrajobb och jag valde iaf rätt natt att jobba, välkommen sommartid!

Det blev tyvärr inget valpgos/bus i torsdags så ni, liksom vi, får hålla er till tåls lite till! Kanske var det tur i oturen, då Malin som skulle följa med hade glömt att stoppa i det laddade batteriet i kameran igen... Katastrof!

Läste de nya förslagen på regeländringar i lydnaden idag och jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Generellt känns det som att koefficienterna har ökat och momenten blivit enklare. Bland annat kommer platsliggningen i lkl 2 inte längre vara dold (vilket iof kan vara bra) och inkallning med ställande kommer att bli en slät inkallning istället. Inkallning med ställande försvinner dock inte helt utan dyker upp i lkl 3. Vad som ska bli intressant att se är hur klubbarna ska lösa platsliggningen i lkl 1 utrymmesmässigt, 7 meter mellan hundarna och förarna på 10 meter. Under tävlingen förra helgen fick vi ju lägga hundarna med 3 meter emellan istället för 5 meter för att få plats... Jaja, det kommer iaf inte bli en massa moment att lära in på nytt så det är väl ändå bra. Tror jag.

Husfriden har åter lagt sig på Förvaltarvägen. Den mycket efterlängtade diskmaskinen är installerad och på plats! Det är nästan lite löjligt hur glad man kan bli över att slippa handdiska.

Det lilla aussiemonstret som i vanliga fall inte är mycket till vakthund och glatt släpper in vem som helst genom ytterdörren har tydligen sina gränser även han. Det är visst inte riktigt ok med gubbar utanför balkongdörren och Tristan har tom kostat på sig lite boffande och några skall. Jag har en känsla av att balkongbyggargubbarna aldrig känt sig så iakttagna som de gör nu...! Tokmonster.

Imorgon bär det av till Enköping igen... Jag hoppas och tror att allt faller på plats då, ska bli så spännande! Namnet är så gott som bestämt nu förutsatt att det passar lilla valpen, men det tror jag (fast jag är fortfarande lite besviken över Johans envetna veto till mitt andra namnförslag). Snart vet vi vem nästa lilla tokmonster är...!

Det blev ingen träning på klubben för vår del idag, istället ägnade vi några timmar i tvättstugan där Tristan snällt hjälpte mig att sortera tvätten. När detta var avklarat påbörjades nästa övningt nämligen projekt "tvätta den mycket smutsiga hunden". Det lilla aussiemonstret var allt annat än nöjd och jag tror jag såg en glimt av längtan till en lerig lydnadsplan istället. Tack och lov luktade det nya schampot alldeles lagom neutralt och kokos och vanilj Tristan är nu för allid borta!

Promenerade en sväng med Anna och grabbarna i Hagaparken på eftermiddagen i det fina vädret och det var riktigt trevligt med lite sällskap. Jag blir dock lite irriterad på mig själv att allt som kommer ut ur min mun just nu mer eller mindre handlar om valpen. Stackars ni som måste lyssna!

Lilla fina Tristan. Debuten gick väl inte riktigt som jag hade hoppats men med tanke på omständigheterna är jag jättenöjd med hans insats. Han var lugn och sansad utanför plan vilket var väldigt skönt för mina nerver och en anledning att vara nöjd bara det.

Vi fick lottnummer 9 och platsliggningen gick kanonbra. Inget vickande på rumpan och inget nosande, en 10:a!

Medan vi väntade vid sidan av planen på vår tur blev vi klart uppmärksammade på att även skytteklubben nästgårds hade tävlingar. Det var inte ett eller två skott som sköts utan det var hela salvor med smällar och Tristan blev lite störd av detta. Vi jobbade oss igenom smällandet riktigt bra och han bjöd på fint fokus så jag bestämde mig för att starta ändå.

Väl ute på planen hade det hunnit bli väl uppgeggat och Tristan ville inte gärna sitta vilket genomspeglade hela programmet. Dessutom smällde de på även under vår tid på plan och monstret tappade koncentrationen till och från. När det var dags för apporteringen satte han sig lite motvilligt men när han fick syn på apporten lös han upp som en sol. Det var så himla roligt att se hur hela han förändrades på en sekund och att sedan få avsluta med hoppet gjorde att vi fick gå av plan med en kanonkänsla!

Jag är så stolt över mitt lilla monster som trots att han tycker att något är lite obehagligt ändå kämpar på och vill jobba med mig och att vi sedan lyckades övervinna obehaget och sluta med flaggan i topp är en helt underbar känsla!

Våra blygsamma poäng på 131,5 gav oss ett tredje pris men för vår självkänsla gav dagens tävling oss så himla mycket mer.

Nu hoppas vi på lite torrare planer så ska vi nog få till det!

Kan tillägga att av 12 startande hade vinnaren 153 poäng...

Efter tävlingen åkte vi hem till Malin och Robin för att mumsa på lite morotskaka och där blev vi visst kvar. Timmarna försvann fort och mycket valp- och hundprat blev det, ffa diskuterades eventuella namn till nya stjärnan. Robin var flitig med sina förslag men jag kände väl att vi inte riktigt hade samma smak... Vi slutade iaf med två namn kvar på listan, eller egentligen tre men Johan envisas med veto, så nu måste vi nog hälsa på i Enköping igen så vi kan känna efter vilket som passar...

Ja, det är den stora frågan just nu. Valparna börjar bli så stora att hemflytten inte känns allt för avlägsen längre och spänningen är olidlig.

Igår var vi en sväng i Enköping och oj vad det har hänt grejer! Valparna är uppe och busar, drar varandra i öronen och utforskar världen för att i nästa sekund somna platt fall. Att en av dessa små underbara varelser ska flytta hem till oss känns nästan overkligt men så himla roligt.

Våra tidigare två favoriter behöll sin plats i toppen men det kan faktiskt vara så att en av dem snodde åt sig topplatsen... Vi får se hur det utvecklas, än är de ju rätt små.