Gårdagens kväll spenderades på infomötet inför räddningshundkursen och jag var inte direkt ensam om att komma dit. Man pratade mycket om hur det är att vara ett räddningshundekipage och vilket åtagande det är man tar på sig och man la verkligen tyngdpunkten på att det tar väldigt mycket tid.

Upplägget är en förberedelseperiod som inkluderar fyra förträffar, där tanken är att man ska testa hunden i lite olika situationer och moment för att sedan få tips och råd inför hemträning. Efter denna period beslutas sedan om man får gå upp på inträdesprovet.

Efter inträdsesprovet förbinder man sig att träna med instruktör en gång per vecka förlagt till helgen under en period på ca 18 mån... Man har även separata träningar med sin träningsgrupp varje vecka.

Målet med denna kurs är att utbilda internationella ekipage och då tillkommer det hela med karantän...

Jag tror att det här är en riktigt bra utbildning och man får lära sig att läsa sin hund på ett ypperligt sätt men jag blev igår lite tveksam till om detta är rätt för oss just nu.

Att besluta sig för att gå den här kursen innebär att det blir mycket lite tid över till annan träning och frågan är om detta verkligen är vad vi vill. Vill vi verkligen viga Tristan till endast räddning? Det finns ju så mycket annat roligt att göra också...

Dessutom är alla helger uppbokade för en väldigt lång tid framöver, inget mer landet eller Habo för min del i sådana fall...

Det innebär också att jag och Johan får ännu mindre tid tillsammans, både med och utan Tristan, och jag är mycket tveksam om det är något jag vill göra.

Sedan påpekade dem att det inte alltid är det bästa med så unga hundar och att det eventuellt skulle startas en kurs  i Sthlms distriktet nästa år. Så jag frågade om det kanske var bättre för oss att vänta till nästa år, men fick responsen att vi alltid kunde gå på förträffarna och se vad det handlar om och få lite hjälp på vägen för att sedan avstå inträdesprovet, för denna gång iaf (man får endast göra inträdesprovet en gång).

Denna sista lösning tror jag faktiskt att det får bli. Vi går på förträffarna och testar, kanske är inte det alls något för Tristan, tar chansen att lära oss lite men att sedan avstå utbildningen. Vi får iaf lite längre betänketid och så får vi se hur det blir.

 

Anna, Dalton o Doc

29 april 2009 14:52

Oj, det lät mafffigt! JAg tycker också det "sista alternativet" lät bra, att börja och se om det är något för er. Ni måste ju hinna träna med oss också!
Min disciplin är ett skämt! Speciellt när det gäller plugget, jag är verkligen i en svacka :(

http://www.dalton-doc.webb.se

 

Malin m Vegas

5 maj 2009 21:18

hej hittat hit lite på måfå, fin hund du har. Vi var också på räddningsmötet och resonerar precis som ni gör, min Aussie är dessutom "bara" 7 månader men de fyra förträffarna är säker nyttiga och roliga! Vi ses väl då da?!=)

http://hundskoj.zoomin.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Precis som många andra just nu så flyttar jag på bloggen. Ni kan fortsättningsvis hitta oss på http://aussiemonster.se Ses där! ...

     Igår var det äntligen dags för oss att bege oss till vallhagen. Det här året har det inte på långa vägar blivit så mycket vallträning som jag önskat men förhoppningsvis kommer det bli lite bättre framöver. Får och hagar stod Micke, som har C...

Och så var semestern slut och vi har nu återvänt från landet och friheten. Min tanke när vi åkte ner var att spåra och träna massor men väl där så gick vi på semester istället. Visst blev det några spår men mest bad och mysiga skogspromenader.   ...

Sent igår kväll kom vi hem efter några dagar i sälen. Några dagar som inte riktigt blev som jag tänkt mig. Johan skulle hjälpa till med byggandet av loftet på svärföräldrarnas stuga medan jag planerat att sitta och mysa i solen med en bok, promenera ...

   Nu är min sista natt gjord och jag har semester i hela två veckor! Härligt! Vi satsar på en slapparsemester på landet men också en liten tur till Sälen kommer det att bli. Ska bli skönt att bara drälla runt lite, läsa bok och träna hund. ...