Igår tog Malin med mig och Tristan till "lagunen" för lite kvällsbad. Vi fick ta bussen till Malin eftersom Johan jobbade över och när vi satt på bushållsplatsen slog det mig vad fruktansvärt bekväm man har blivit. Vi tar ju bilen nästan jämt när vi ska någonstans, vilket har gjort att det känns som värsta projektet att behöva åka kommunalt (även om resan bara tar 15 min)...

Själva bussresan gick ypperligt, det verkade som om Tristan aldrig gjort något annat, däremot var bushållsplatsen rena himmelriket för en spunk som monstret. Ni kommer väl ihåg Pippi Långstrump? Han lade sig snällt ner och väntade bara för att upptäcka alla gottigheter (= äckligheter) som fanns där...

Väl framme kan jag berätta att vattnet var väldigt skönt och jag tror att Tristan kan intyga samma sak. Detta var egentligen första gången han fick simma så det var lite spännande att se hur det gick.

Det var inga problem att gå ut i vattnet så länge han nådde botten men att ta det sista steget och börja simma var lite läskigare och krävde lite lockande. Efter ett tag hittade monstret sin metod och det var att kasta sig ut, det såg rätt roligt ut han hade lika gärna kunnat hoppa från en brygga.

Till en början var det mycket plaskande men mot slutet började tekniken att infinna sig mer och mer och han vågade ta lite större vändor. Så efter lite träning och lite mer självförtroende så tror jag nog att det blir bra.

Jag är i vilket fall övertygad om att han inte är rädd för vatten, för även om det var läskigt med de första simtagen så var dykning inte något som bekom monstret. Tristan gick runt i vattenkanten och fick väl syn på något spännande under vattenytan. Han stoppade ner nosen i vattnet men det räckte tydligen inte så då körde han ner hela huvudet, det var bara örontopparna som stack upp över vattenytan! Dessutom grejade han under vattenytan så länge att jag funderade över om jag skulle behöva dra upp honom... Tokhund!

Kanske att ett jobb som dykare i framtiden?!

Tack för en mycket trevlig kväll Malin!