Nu har farbror schnauzer åkt hem, tomt blev det... Det är så mysigt när Frasse är här även om jag denna gång gjorde honom sur på mig genom att jag plockade fästingar, klippte klor och borstade åt både höger och vänster. Inga av hans favoritsysselsättningar kan man lugnt säga!

Nu till det numer obligatoriska ältandet av tävlingsdebut...

Håller på att lägga upp en riktig träningsplan för att få lite struktur på det hela det är ju så kort tid kvar... Jag vet med mig att jag inte kommer att vara 100 % redo (om jag nu någonsin kommer anse mig vara 100 % redo) i september så kanske borde jag låta bli? Jag försöker intala mig att det kan vara bra att starta ändå för att få lite tävlingsvana och en chans att se vad som behöver jobbas mer på, men tävlingsmänniskan i mig skulle bli besviken på ett dåligt resultat... Ibland kan jag önska att inte hunddata fanns så alla dåliga resultat inte fanns till allmän beskådan... Samtidigt måste jag komma ihåg att jag är nybörjare, det behöver inte vara en rak och klockren väg (jag siktar ju faktiskt inte på SM) det är ju bara meningen att vi ska ha roligt...

Som ni märker är det den mentala biten hos mig som verkligen behöver träning. Jag måste lära mig att allt inte behöver vara perfekt och stoppa undan min prestationsångest någonstans där den inte kan komma fram... Lättare sagt än gjort!

Hundträningsvis har jag gett upp allt vad bollar i buskar och godis på pinnar heter och shejpar nu in framförgåendet istället och vi har redan på endast två pass kommit längre än vad nötandet på bollarna tagit oss. Otroligt.

Har faktiskt också shejpat in det där tandvisnings-tricket som Fanny Gott visat så nu ska vi bara prova med någon annan än mig och Johan.

Mitt problem i hela det här klickertänket är tålamod att vänta ut hunden. Jag blir gärna lite otålig och därmed lite för snabb att visa honom vad jag är ute efter. Tristan är en hund som tänker mycket varför jag tror att shejping passar honom så bra. Vi måste bara få ordning på matten så hon låter honom vara.