Efter lite hektiskt schema med extrapass på intensiven är jag nu åter på banan igen något tröttare än normalt.

Tänkte börja med att berätta att jag var jättestolt över Tristan i lördags på valpträffen. Han pep ytterst lite och klarade faktiskt av att få leka lite med syskonen för att sedan vila. Det var en glad överraskning för jag hade förväntat mig en härlig serenad med öronbedövande tjut och svårigheter att koppla av.

Kanske törs man dra slutsatsen att vi är på god väg att få aussiemonstrets frustrationspip under kontroll, jag har ju blivit glatt överraskad av icke-pip ett flertal gånger nu...

Tristans träning har tyvärr blivit lidande i värmen, varken han eller jag har någon större ork att engagera oss, men idag tog vi oss i kragen för ett snabbpass på innergården.

Innan jag skriver hur det gick ska jag bara berätta om en granne vi har som bor på nedre botten och som har en liten uteplats med grind ut till innergården. Denna granne har en liten papillon/phalene? som hon låter springa in och ut som den vill, förstås utan att hålla koll. Denna hund skäller på allt och alla och jagar folk om dem går förbi utanför, inklusive barn. Att grannarna tolererar detta kan jag inte förstå, jag är övertygad att om det var Tristan som fick göra så hade vi varit polisanmälda för länge sedan.

Hunden har förstås skällt ut mig och Tristan många gånger men den är alldeles för feg för att våga sig ända fram. Kvinnan har aldrig koppel på hunden och går riktigt illa ingen bra kombination hos någon som tycker att det är helt ok att hunden springer vind för våg.

Iaf, när vi skulle köra lite moment såg jag att grinden till grannen var öppen men hunden syntes inte till. För säkerhets skull höll jag Tristan nära mig till en början men den lilla hunden dök inte upp så jag tänkte att lite inkallningar kunde vi allt träna på. När jag lämnat Tristan och vänder mig om på 30 m så vad kommer springande och skällandes om inte den lilla hunden. Jag tänker att nu kommer Tristan springa fram till den där och så kommer det bli massa tjafs, men mitt underbara monster sitter kvar så jag kan gå tillbaka till honom i lugn takt. Tänk han kan han med!

Utnyttjade störningen och passade på att träna platsliggning trots otroligt störig hund vilket gick jättebra.

 

Camilla

1 juli 2009 16:37

Ja, vi ses på söndag! Ska bli trevligt!
Bekymra dig inte om hunddagis du, jag tror det där är värsta stället... Vi pratar mer om det sen.
Och en sak till som jag inte tycker du ska nämna mer om är att Tristan fick 2 på skotten. Lägg ingen vikt vid om du får 1 eller 2 på en sådan grej.
Vi ses!

http://www.chenin.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Precis som många andra just nu så flyttar jag på bloggen. Ni kan fortsättningsvis hitta oss på http://aussiemonster.se Ses där! ...

     Igår var det äntligen dags för oss att bege oss till vallhagen. Det här året har det inte på långa vägar blivit så mycket vallträning som jag önskat men förhoppningsvis kommer det bli lite bättre framöver. Får och hagar stod Micke, som har C...

Och så var semestern slut och vi har nu återvänt från landet och friheten. Min tanke när vi åkte ner var att spåra och träna massor men väl där så gick vi på semester istället. Visst blev det några spår men mest bad och mysiga skogspromenader.   ...

Sent igår kväll kom vi hem efter några dagar i sälen. Några dagar som inte riktigt blev som jag tänkt mig. Johan skulle hjälpa till med byggandet av loftet på svärföräldrarnas stuga medan jag planerat att sitta och mysa i solen med en bok, promenera ...

   Nu är min sista natt gjord och jag har semester i hela två veckor! Härligt! Vi satsar på en slapparsemester på landet men också en liten tur till Sälen kommer det att bli. Ska bli skönt att bara drälla runt lite, läsa bok och träna hund. ...