Kanske kan det bli dags för Tristan att börja sin hunddagis karriär inom kort. Jag får bara fler och fler obligatoriska dagar för varje termin och Johans sysselsättning på jobbet tillåter inte riktigt att hunden kan vara med på samma sätt som i höstas.

Problemet är att jag är extremnojig över att lämna ifrån mig "juvelen" på dagis. Jag får rysningar bara jag tänker på alla små "lågstadiepraktikanter" som har noll koll på vad dem sysslar med... Dessutom kan jag tänka mig att monstret blir utslängd pga "svårigheter att ta det lugnt och låta de andra hundarna vara", fast det kanske han lär sig?

Sedan kostar det förstås en hel del pengar och om Tristan har det bra så är det en sak, men i perioder kan han ju vara hemma med mig mycket och då känns det betydligt mer surt...

Ibland är det jobbigt att vara kontrollfreak...

Om det är någon som vet något bra dagis här i Solna får ni gärna dela med er av den infon?!

Diskussionen blev lite hätsk omkring detta ämne under bilfärden hem, då Johan menade på att vi inte planerat tillräckligt inför hundinskaffandet med tanke på att vi hamnat i detta läge nu. Medan jag tycker att det är ingen som helst idé att bestämma nu hur man ska lösa ett problem som KANSKE kan komma om några år. Man får ta problemen som dem kommer, det går alltid att lösa när det väl är dags. Huvudsaken är ju att man har en fungerande vardag nu. Vi vet ju bara hur det gick när familjen skaffade Frasse, ingenting blev som det var tänkt! 

Det känns ju helt absurt att oroa sig över att om vi båda skaffar oss jobb med obekväma arbetstider i framtiden då kanske vi inte borde ha skaffat oss hund alls?! Ibland blir man minst sagt knäpp på sin respektive...