Och hur har det nu gått...?

Jag är i huvudsak nöjd men hade väl önskat lite annat på några moment. Jag kommer att lägga ut beskrivningen på hemsidan i sinom tid men ni får en "kortare" genomgång att läsa nu ändå.

Den spontana kontakten gick jättebra, Tristan hoppade upp på testledaren innan jag ens hunnit fram och följde engagerat med, men när det var dags för hanteringen ville han inte vara med. Hann fann sig till slut i det hela men såg inte nöjd ut. Efter det var han inte intresserad av att kampa med testledaren och det är en av sakerna som jag tycker är konstigt, i vanlig fall räcker det attt vifta med en trasa så hänger han där...

Jakten tyckte han var kanonrolig och blev besviken när han inte fick springa fler än två gånger. Nöjd kom han galopperande med sitt byte tills det tog tvärstopp...

Aktiviteten klarade han mycket bättre än förväntat. När han väl förstått  att det var dags för vila så var det inga problem för aussiemonstret.

När det var dags för avståndsleken som utspelade sig bredvid "jaktbanan" sprang han ut, men inte till figgen... Han hade fått syn på lådan till jakten och tyckte att den var värd att undersökas men när han upptäckte att det inte fanns något "byte" där sprang han ut till figgen. Andra gången sprang han direkt ut till figgen. Däremot ville han inte leka med figgen denna gången heller (???).

Overallen var jätteläskig och tyvärr vågade han inte sig fram inom tidsgränsen, men det slutade med att han kom fram bakvägen och gick mellan benen på den för att komma till mig (knäpphund).

Skramlet var bara spännande och inget läskigt där inte.

Spökena, där jag trodde att han ev skulle fly, gick väl ändå helt ok. Han var inte tuffast i stan men stod kvar vid min sida hela tiden och skällde, jag hörde tom ett litet morr för första gången. Jag visste ju sedan innan att Tristan inte är mycket för konfrontationer så det var intressant att se att han ändå vågade stå på sig lite.

Vid sista leken var han trött och orkade helt enkelt inte engagera sig fullt ut och jag förstår honom (värmen var olidlig).

Inför skotten var jag egentligen inte orolig och jag hoppades på en 1:a men tyvärr bestämde sig Tristan för att idag, av alla dagar, vrida på huvudet i passiviteten och därmed fick vi den frustrerande 2:an.

Värmen var olidlig och jag tycker inte att det var den lämpligaste av dagar att genomföra MH:t på. Speciellt när större delen av banan var på ett öppet fält. Alla hundarna var betydligt mer dämpade än normalt och intensiteten var inte som den borde. Detta resulterade ffa i en dålig leklust (hur konstigt är det på en skala?) men jag vet ju att Tristan är mitt busmonster ändå och att leklust och kamp är något han har massor utav.

Överlag måste jag nog ändå säga att det är en hyfsat rättvisande bedömning av Tristan. Han tar gärna en ytlig kontakt med främmande människor men vill gärna göra resten på eget initiativ och vill inte känna sig pressad. Jakt och nyfikenhet har han och som sagt han är inte tuffast i stan.

2:an på skotten kändes dock lite onödig och varför han inte ville leka med figgarna förstår jag inte.

En sak är iaf säker, om höfterna är bra på Tristan och det blir aktuellt med korning i framtiden så kommer jag inte att göra MT på sommaren...

Det här får räcka för nu, bjuder på lite syskonbilder nertill, tänkte komma ut en sväng och kanske erbjuda lite svalkande hundbad för den fläckiga.

Bröderna blå: Tristan, Blaze & Ice

Tjejerna Chezzie & Puma

Leon