Fick ett mail från hon som håller i räddningshundskursen där hon undrade vad det blev av oss. Jag antog, dumt nog utan att fråga, att eftersom vi missade ena förträffen så fick vi automatiskt inte fortsätta men tydligen hade hon gärna sett att vi deltagit i lördags då hon sett stor potential i Tristan. Det lilla aussiemonstret är "en mycket klok hund", det kan man inte alltid tro...!

Jag känner mig lite dum att jag missade vår chans, speciellt nu när jag vet att Tristan har potential, men samtidigt skulle det ändra mitt beslut att avvakta utbildningen ett år?

Åkte till klubben och tränade lite med Malin och Vanessa. Malin fick kommendera oss i en kedja av fyra moment och det gick väl hyfsat. Problemet är inte att han inte orkar flera moment utan att han blir väldigt störd av människor som står vid sidan och tittar. Så nu har jag tänkt att det eviga duttandet får ske på hemmaplan och på klubben blir det projekt fokus och att göra tävlingssituationen rolig.

Jag fick låna Vanessas apport och även denna gång stannade Tristan och nosade innan han tog den väldigt tveksamt. Jag vet inte riktigt hur jag ska få honom att inte bry sig om att den luktar annorlunda... Om man gör en lydnadsetta apportering så går det bra med främmande apporter. Alla tips mottages tacksamt.

Nu ska ångest-Sofie (ältar fortfarande räddningen) gå och lägga sig, första dagen på jobbet är alltid lite utmattande.