Ett trött aussiemonster ligger vid mina fötter när jag skriver detta. Han fick efter lång väntan äntligen åka ut till skogen idag och jobba lite. Pga tidsbrist och noskvalster har det varit alldeles för länge sedan vi sist varit ute och spåra och det var verkligen dags.

Som vanligt blev Järvafältet vårt mål. Det var underbart att se hur Tristan sken upp när bagageluckan öppnades och han insåg var han var någonstans, det fullkomligt lös om honom!
Tack vare regnet tycktes vi vara de enda tokarna som traskade runt i skogen och lika skönt var det.

Medan spåret skulle ligga till sig fick Tristan först ett motivationsspår. Johan gick iväg och fick 10 min försprång innan monstret släpptes på och oj vilken fart. Trots handskar fick jag brännmärken i händerna...!

Tristan spårade som en dröm trots den korta liggtiden, han har ju tendenser att slå när liggtiden är för kort, men nu var det säkra vinklar och mitt i spårkärnan. Han hade heller inga problem med en bergshäll, som var sparsam med lav och mossa, trots en tveksam matte (tvivlade på att Johan verkligen gått där men som vanligt hade jag fel, att man aldrig lär sig...). En lycklig hund var det som hittade sin husse bakom ett träd.

Det "riktiga" spåret var ca 500 m med 5 apporter och det var Johan som höll i linan. Efter det väldigt lyckade motivationsspåret trodde både jag och Johan att det skulle bli plättlätt, men vi hade fel. Påsläppet blev inte alls bra och Tristan ville inte ta spåret utan lallade mest runt. På något lustigt vis lyckades han till slut ta sig till första apporten och där tänkte Johan först ta av honom från spåret men gav honom en ny chans iaf.

Denna gång lät Johan linan löpa 10 m och helt plötsligt fungerade allt igen, härligt säkra vinklar och alla apporter hittades.

Jag misstänker att det är något Johan gör som smittar av sig till Tristan. Det har gått lite knackigt tidigare när Johan spårat medan det fungerat bra för mig vilket i sin tur inte varit den bästa peppen för hans spårsjälvförtroende. Nu gick det tillslut riktigt bra så kanske blir det ändring till nästa gång.

Efter dagens eskapader kan jag iaf glatt konstatera att noskvalsterna är borta och aussiemonstrets nos är åter i funktion. Äntligen!

Nyfiken som det lilla aussiemonstret är avslutade han dagen med att doppa nosen i en färgburk med en vit nos som resultat...

 Redo för påsläpp

 Busbelöning efter avslutat spår