Kanske kan det bli dags för Tristan att börja sin hunddagis karriär inom kort. Jag får bara fler och fler obligatoriska dagar för varje termin och Johans sysselsättning på jobbet tillåter inte riktigt att hunden kan vara med på samma sätt som i höstas.

Problemet är att jag är extremnojig över att lämna ifrån mig "juvelen" på dagis. Jag får rysningar bara jag tänker på alla små "lågstadiepraktikanter" som har noll koll på vad dem sysslar med... Dessutom kan jag tänka mig att monstret blir utslängd pga "svårigheter att ta det lugnt och låta de andra hundarna vara", fast det kanske han lär sig?

Sedan kostar det förstås en hel del pengar och om Tristan har det bra så är det en sak, men i perioder kan han ju vara hemma med mig mycket och då känns det betydligt mer surt...

Ibland är det jobbigt att vara kontrollfreak...

Om det är någon som vet något bra dagis här i Solna får ni gärna dela med er av den infon?!

Diskussionen blev lite hätsk omkring detta ämne under bilfärden hem, då Johan menade på att vi inte planerat tillräckligt inför hundinskaffandet med tanke på att vi hamnat i detta läge nu. Medan jag tycker att det är ingen som helst idé att bestämma nu hur man ska lösa ett problem som KANSKE kan komma om några år. Man får ta problemen som dem kommer, det går alltid att lösa när det väl är dags. Huvudsaken är ju att man har en fungerande vardag nu. Vi vet ju bara hur det gick när familjen skaffade Frasse, ingenting blev som det var tänkt! 

Det känns ju helt absurt att oroa sig över att om vi båda skaffar oss jobb med obekväma arbetstider i framtiden då kanske vi inte borde ha skaffat oss hund alls?! Ibland blir man minst sagt knäpp på sin respektive...

Idag tar min lillasyster studenten. Att hon blivit så stor kan jag inte riktigt förstå, men ett stort grattis och lycka till med livet förtjänar hon ändå!

Tycker lite synd om henne och det väder hon får ta sin student i... Tristan ska få följa med och charma alla studenter (men förhoppningsvis inte deras vita klänningar!), lite nyttig miljöträning är aldrig fel.

Efter lite firande och ätande med släkt och vänner är det bara att packa in sig i bilen för en lång bilresa ner till Habo. Johans systerdotter ska döpas på söndag och Johan har fått den stora äran att vara fadder (heter det så?!).

Tyvärr betyder ju helgens aktiviteter att vi missar aussieträffen i Hagaparken på söndag... Det hade verkligen varit roligt att träffa lite nytt folk och deras fina aussies, men så är det. Det får bli en annan gång helt enkelt.

Regn, regn, regn. Men det har inte stoppat oss idag!

Stärkt av gårdagens framsteg blev det lite positionsträning, platsliggning och ställande (med fokus på snabbhet) på baksidan i blött gräs och regn. Inte för att vädret bekom Tristan något som var taggad till tusen. 

Jag förstår inte vad som hänt men det är som om allt lossnat, bara sådär! Är förstås livrädd att jag ska förstöra den nyfunna attityden med att gå för fort fram eller pressa honom för mycket, men det är så roligt nu. Helt plötsligt känns det som att vi har en ärlig chans att bli redo för appellen i tid. Hundträning är roligt!

Fast nu är det inte bara hunden som behöver träning utan så även matte och husse. Det blev ett varv runt sjöarna med hela flocken och det var skönt när det väl var gjort för det var inte lätt att hitta motivationen att ta sig ut i regnet.

 Blöt och smutsig efter springturen, men trött? Absolut inte!

Så söt! Fast inte riktigt nöjd med att behöva bli avspolad...

Idag har Tristan badat för första gången!

På morgonpromenaden gick vi i snålblåst och regn till Hagaparken. Stora gräsmattan var öde så vi tog den i besittning och busade järnet, vilket uppskattades för det var mycket spring i de små aussiebenen.

När vi tagit oss ner till vattnet, började Tristan spontant gå i vattenbrynet (tidigare har han varit tveksam till att blöta ner sina tassar) och efter lite uppmuntran stod han helt plötsligt med vatten upp till magen. Jag kastade lite "vasspinnar" till honom som han mer än gärna apporterade och han hade inga som helst problem att stoppa nosen under vattenytan. Han började tom plocka saker från botten när jag inte kastade några nya pinnar till honom! Efter en stund fick han syn på några änder som simmade längre ut och såg sin chans, på två stora hopp försvann helt plötsligt botten och aussiemonstret simmade. Jag tycker nog att det var en lustig dag att börja visa intresse för vatten med tanke på vädret, men å andra sidan är mycket aussiemonstret hittar på lustigt...

Jag ångrar verkligen att jag inte tog med mig kameran!

Till kvällen åkte vi till klubben för lite skotträning med Anna. Väl där upptäckte vi att självaste Eva Bodfäldt stod mitt på parkeringen, tack och lov uppförde sig Tristan så jag behövde inte skämmas.

Kvällens träning gick i vilket fall kanon, det var nästan så jag undrade om någon bytt ut min hund! Attityden och koncentrationen var allt jag kunde begära och lite till!

Vi började med platsliggning bredvid en helt ny hund och Tristan låg stabilare än någonsin. Med denna platsliggning i ryggen fortsatte vi med fotgåendet som även det var bättre än någonsin. Blev så glad att jag nästan inte vågade träna vidare av rädsla för att bryta flytet.

Småputsade lite på ställandet, apporteringen och hoppet. Det som förbryllar mig lite med apporteringen är att när vi tränar enbart ingångar med apport så blir det rätt men så fort vi kör en hel apportering så blir ingångarna sneda...

Det är verkligen härligt, speciellt för självförtroendet, när det fungerar och man känner att man faktiskt lyckats lite med träningen.

Idag var vädret mer i aussiemonstrets tycke än mitt och han har varit ovanligt pigg hela dagen. Tragglade framförgåendet ute i regnet och vi har kommit såpass långt att han går ut fint på kommando, förutsatt att vi går mot en leksak. Så fort jag tar bort leksaken blir han tveksam och går inte ut helt i kopplet... Förmodligen behöver vi betydligt fler repetitioner med leksak först med tanke på att vi påbörjade inlärningen igår.

Något positivt som kommit med framförgåendet är att Tristan spontant bjuder på bra fotgående i väntan på "före"!

Dagen avslutades med ett varv runt sjöarna i numer sedvanlig ordning. Vi har förvisso inte sprungit så länge men rutinen har börjat smyga sig in, hoppas att det håller i sig bara...

Även om jag tycker att värmeböljan är helt underbar och plågar mig i solen ute på balkongen så är det en helt annan sak för det lilla aussiemonstret. Stackaren är helt utslagen på dagarna och vi får nöja oss med korta rastpromenader i värsta värmen. Detta lämnar ju då förstås mycket utrymme för energiexplosion till kvällen och således även idag.

Åkte till klubben för att träna lite när han ändå hade så mycket energi att göra av med i hopp om en bra träningsstund.

Började med lite kommendering av Malin. Tristan försökte attackera henne lite till en början men släppte det sedan och koncentrerade sig på mig och mina kommandon. Körde inkallning och hopp i kedja och där har jag faktiskt inget större att anmärka på.

Tyvärr var detta ungefär det koncentrationen räckte till för när Malin åkt gick det bara utför. Tristan var alldeles för okoncentrerad och jag blev frustrerad, men det kan ju (tyvärr) inte gå bra jämt. Får trösta mig med att vi hade ett väldigt lyckat minipass imorse istället (aussiemonstret klarade 5 min platsliggning på 10 m!).