Morgonen började med att vi åkte och hämtade bilen i Kista och då tänkte jag att det passade att ta en sväng förbi klubben så där på morgonkvisten.

Först blev det en skogspromenad där allt flöt på precis så som man kan önska, med en inkallningen som fungerade 100 % trots att det stod rådjur i busken bredvid. En riktigt härlig promenad helt enkelt.

Därefter vallade jag två korridorer med tre saker i den ena och två saker i den andra. Slogs av tanken på hur knäpp man har blivit, jag menar där stod jag i skogen halv åtta på morgonen redo att köra uppletande...

Uppletande gick iaf även det kanonbra. Kanske är det det nya tjänstetecknet som gör det?! Han plockade föremålen precis i den ordningen som jag ville och kom in med dem alla (förutom den gröna pipdraken som var lite svårare att lämna ifrån sig) och allt utfördes i racerfart förstås!

Som avslut lekte vi av oss lite på agilitybanan och hade lite allmänt roligt tillsammans. En riktigt lyckad morgon, trodde jag...

För sedan bröt helvetet loss... Jag hade Tristan lös på väg till bilen när han plötsligt bestämde sig för att han inte skulle hoppa in i bilen. En galen katt och råtta lek påbörjades...

Ha i åtanke att jag inte ätit frukost och hade ett blodsocker på närmare noll och dessutom var jag kall och blöt om fötterna då jag inte riktigt tänkt igenom skovalet. Frustrationen bara byggdes på och jag visste inte hur åbäket skulle fångas in. Försökte såklart på ett mycket lugnt och bestämt sätt säga åt honom vad som gällde men utan någon som helst effekt. I slutändan tog det väl en halvtimme och lockande med leksak innan han kom inom greppradie. Arg, sur och irriterad åkte han in i bilen. Blev faktiskt rätt ledsen över hur en annars så perfekt morgon förstördes av en så "simpel" sak som att hoppa in i bilen.

Mot kvällen hade jag åter samlat lite nya hundtränarkrafter bara för att komma till klubben och träffa Anna och Camilla och upptäcka att Tristan var totalt fixerad vid lilla Choice. Ingen träning där inte, mer än för mina händer, armar och axlar...

Det känns som om det är mycket hormoner som rusar runt i den fläckiga kroppen just nu och det tär på tålamodet får jag erkänna. Speciellt när man är stressad i övrigt. Det blir nog namnbyte från aussiemonster till hormonmonster...

Fick hjälp med hundpassning av Marwin idag som var snäll och tog med Tristan på en långpromenad i Ulriksdal. Enligt uppgift ska det lilla aussiemonstret ha uppfört sig riktigt bra och det var skönt att höra. Detta var nämligen första gången Tristan var på äventyr helt på egen hand, dvs utan mig eller Johan. Man vill ju inte att han ska skrämma bort potentiella hundvakter...!

Imorgon är det dags för en dugga som jag har riktigt mycket ångest inför och tyvärr blir Tristans träning lidande. Det är så svårt att engagera sig till fullo när tankarna hela tiden flyger iväg och en motiverad matte är ju precis det den lille behöver i sin lydnadsträning. Men jag lovar att han ska få sig en riktig genomkörare imorgon när allt är över.

Som en avslutande parentes kommer ett litet erkännande.

Vi skaffade ju inte aussie för deras speciella utseende och färger, men jag kan inte låta bli att tycka om när folk kommer fram och tjuter "Men guuuuuud vilken fin hund!" lite lågstadie mallig blir man ju. Däremot det efterföljande "Det är en blandras va?!" klarar jag mig ganska bra utan...

Idag har Tristan varit jättetrött efter helgen och jag har stressat runt som en tok för att få ihop vardagslogistiken, men en lång tur i Ursvik har vi iallafall hunnit med. Skulle lämna in bilen på service i Kista så då drällde vi runt planlöst i Ursvik tills Johan kunde komma och hämta oss. Ibland är faktiskt en långpromenad det bästa.

Strulet med bil, hund och skola är inte löst än och imorgon är Marwin vår räddare i nöden som kommer och hjälper oss med hundvaktandet, tack snälla!

I framtiden får vi sköta kommunikationen lite bättre så att det inte blir så här mycket krångel igen...

Vi har äntligen fått ett datum för MH:t, så den 27 juni smäller det. Ska bli riktigt spännande att se hur det går för det lilla aussiemonstret!

Efter en välbehövlig dusch laddar jag nu inför den kommande veckan som innehåller trassel med hundvakt och bil, dugga och förstås det läskiga praktiska provet... Men det är vad som komma skall, det som varit är en härlig helg på landet.

Tristan blev helt överväldigad när vi kom fram. Han kunde ju inte bara springa fritt som han ville, det fanns en hund där också! Det tog en stund av fredagen innan aussiemonstret förstod att man inte behövde terrorisera Frasse hela tiden utan man kunde faktiskt ta det lugnt utomhus också. Ingen skulle ju stoppa in honom i bilen och åka hem igen...!

Vädret har varit kanon vilket mina ömmande axlar och stoppljus till näsa kan vittna om, det gjorde också förstås att timmarna mitt på dagen mestadels spenderades vilande i solstolen för matte och i skuggan för hundarna.

Aktiviterna i form av spårträning blev förlagda till kvällarna i en betydligt mer behaglig arbetstemperatur.

Och hur gick det då? Jo, tempot i spåret börjar bli betydligt bättre och han blir mer och mer noggrann, men något som får mig att klia mig i huvudet är pinnarna. I nästan alla spår har Tristan på sista tiden missat en pinne, oavsett om det funnits 6 st eller 2 st i spåret...

Nu är det väl egentligen dags att börja plugga en stund... Kanske ska jag packa upp landet väskan först...