Morgonen började med att vi åkte och hämtade bilen i Kista och då tänkte jag att det passade att ta en sväng förbi klubben så där på morgonkvisten.

Först blev det en skogspromenad där allt flöt på precis så som man kan önska, med en inkallningen som fungerade 100 % trots att det stod rådjur i busken bredvid. En riktigt härlig promenad helt enkelt.

Därefter vallade jag två korridorer med tre saker i den ena och två saker i den andra. Slogs av tanken på hur knäpp man har blivit, jag menar där stod jag i skogen halv åtta på morgonen redo att köra uppletande...

Uppletande gick iaf även det kanonbra. Kanske är det det nya tjänstetecknet som gör det?! Han plockade föremålen precis i den ordningen som jag ville och kom in med dem alla (förutom den gröna pipdraken som var lite svårare att lämna ifrån sig) och allt utfördes i racerfart förstås!

Som avslut lekte vi av oss lite på agilitybanan och hade lite allmänt roligt tillsammans. En riktigt lyckad morgon, trodde jag...

För sedan bröt helvetet loss... Jag hade Tristan lös på väg till bilen när han plötsligt bestämde sig för att han inte skulle hoppa in i bilen. En galen katt och råtta lek påbörjades...

Ha i åtanke att jag inte ätit frukost och hade ett blodsocker på närmare noll och dessutom var jag kall och blöt om fötterna då jag inte riktigt tänkt igenom skovalet. Frustrationen bara byggdes på och jag visste inte hur åbäket skulle fångas in. Försökte såklart på ett mycket lugnt och bestämt sätt säga åt honom vad som gällde men utan någon som helst effekt. I slutändan tog det väl en halvtimme och lockande med leksak innan han kom inom greppradie. Arg, sur och irriterad åkte han in i bilen. Blev faktiskt rätt ledsen över hur en annars så perfekt morgon förstördes av en så "simpel" sak som att hoppa in i bilen.

Mot kvällen hade jag åter samlat lite nya hundtränarkrafter bara för att komma till klubben och träffa Anna och Camilla och upptäcka att Tristan var totalt fixerad vid lilla Choice. Ingen träning där inte, mer än för mina händer, armar och axlar...

Det känns som om det är mycket hormoner som rusar runt i den fläckiga kroppen just nu och det tär på tålamodet får jag erkänna. Speciellt när man är stressad i övrigt. Det blir nog namnbyte från aussiemonster till hormonmonster...