Idag var det måndagsträning som hade rätt stor uppslutning. Vi fick bl a träffa ytterligare en av Tristans mostrar, Lizzy. När man sitter vid sidan och tittar kan man nästa tro att det är aussieklubben som har träning, tur att Dalton är med och bryter lite.

Det märks att "ligg där och vila tills jag säger något annat" börjar fastna bland alla hormoner som far runt i huvudet på aussiemonstret. Ett stort plus är att när han ligger ner så är han också tyst. Däremot så tror han att man kan fuska om matte vänder ryggen till och slänger sig på backen när man vänder sig om, ögontjänare! Det må vara myrsteg men det går framåt.

Lite fladdrig i träningen är han eftersom han inte riktigt kan släppa de andra hundarna så det blev korta pass med fokus på fokus.

Vi jobbade ffa med ingångarna igår, med och utan apport. Utan apport börjar det släppa, han försöker fuska mindre och mindre för varje gång nu (är det kanske så att jag har blivit bättre på att belöna vid rätt tillfälle?!). Med apporten har han lite svårt för sig, det är lite som om han inte vet hur han ska få plats bredvid mig med den STORA apporten i munnen. Det blir lite mer omständigt men när han väl kommit på plats så sitter han väldigt bra iaf.

Med fjärrdirigeringen har jag kört fast lite. Sitter jag precis framför honom så förflyttar han sig inte en centimeter, men så fort jag tar ett litet steg bakåt så drar han sig mot mig... Får fundera lite på den.