Fick hjälp med hundpassning av Marwin idag som var snäll och tog med Tristan på en långpromenad i Ulriksdal. Enligt uppgift ska det lilla aussiemonstret ha uppfört sig riktigt bra och det var skönt att höra. Detta var nämligen första gången Tristan var på äventyr helt på egen hand, dvs utan mig eller Johan. Man vill ju inte att han ska skrämma bort potentiella hundvakter...!

Imorgon är det dags för en dugga som jag har riktigt mycket ångest inför och tyvärr blir Tristans träning lidande. Det är så svårt att engagera sig till fullo när tankarna hela tiden flyger iväg och en motiverad matte är ju precis det den lille behöver i sin lydnadsträning. Men jag lovar att han ska få sig en riktig genomkörare imorgon när allt är över.

Som en avslutande parentes kommer ett litet erkännande.

Vi skaffade ju inte aussie för deras speciella utseende och färger, men jag kan inte låta bli att tycka om när folk kommer fram och tjuter "Men guuuuuud vilken fin hund!" lite lågstadie mallig blir man ju. Däremot det efterföljande "Det är en blandras va?!" klarar jag mig ganska bra utan...