Idag har Tristan fått ta det lugnt under dagen medan jag jobbade med projektet (och modifierade hemsidan lite när studierna blev lite för tråkiga att läsa). Detta gjorde honom ingenting när det ändå var så varmt ute men lagom till kvällen började buset sprida sig i kroppen. Jag tänkte att det passade bra att ta med honom på en springtur för att råda bot på detta men han blev absolut inte lika trött som jag utan körde några extra tokfnatt rundor efteråt, tokhund!

Under kvällens löptur tyckte jag att det var Johans tur att hålla i aussiemonstrets koppel och det ångrade jag inte en sekund. De tidigare känguruhoppen slutade han rätt fort med men istället upptäckte han att kopplet svängde väldigt roligt och högg tag. Tristan kampade och slet för allt han var värd och jag höll på att vika mig av skratt. Jag kan meddela att det underlättar inte att skratta sig dubbelvikt under ett redan tungt springpass.

Vi har en innergård med en gräsmatta i perfekt storlek för lydnadsträning som jag har spanat in som en potentiell appelplan för hemma träning och tydligen är jag inte den enda. Fick nämligen ikväll bevittna en kvinna som tränade lydnad med sin rottis på gräsmattan. En sak är ju säker och det är att vi alla har olika krav på hur momenten ska se ut.