Igår mådde jag tusen gånger bättre och kände mig redo för att ge mig ut på en löptur så vi bestämde oss för att åka till  Ursvik när temperaturen blev lite mer behaglig.

Innan vi gav oss ut i spåret fick Tristan köra lite uppletande. Han var riktigt taggad men tyvärr visade det sig att nosen inte är riktigt som den ska än. Hur lång tid ska det ta innan luktsinnet är tillbaka helt egentligen?

Stackars monstret kämpade iaf tappert och envetet på tills han hittat sina saker och var nog glad för träningen ändå.

Väl i spåret, vi kände oss peppade och vågade oss på 5 km, kunde Tristan springa lös då det var nästintill folktomt (annat folk har förmodligen bättre saker att göra en fredagskväll?!). Han skötte sig fint och sprang bredvid oss nästan hela tiden, till och med när vi passerade ett rådjur som stod 15 m ifrån spåret (med lite uppmaning dock). Duktigt aussiemonster!

När vi började närma oss slutet började jag tappa fart medan Johan sprang på och det gillade Tristan inte. Han sprang med Johan som låg först och sneglade bakåt på mig och när han tyckte att jag kom för långt efter började han hoppa på Johan och försökte få hans uppmärksamhet som om han ville säga  "vänta på matte". När det inte hjälpte sprang han till mig istället med budskapet "kom igen då matte, spring lite fortare" det var bara det att sättet han gjorde det på dvs hoppa på mig inte gjorde det lättare. Vovven ville ha hela flocken samlad, söta Tristan...

Idag har det blivit sovmorgon och långpromenad i Hagaparken och istället för att fortsätta njuta av det fina vädret åkte vi till gamla lägenheten för att hämta de sista sakerna och städa. Riktigt tråkigt men otroligt skönt nu när det äntligen är gjort.

 Nej nu ska jag titta på Robinson.