Tänk att man kan nöta ett moment utan att komma någonstans och så kommer några nya ögon och ger ett tips och så helt plötsligt lossnar det. Jag ska inte gå händelserna i förväg men det är helt otroligt att på ett träningspass bjuder Tristan på snabbare lägganden än han någonsin gjort!

Vi började nya träningen lite tveksamt i fredags men när jag tog ut honom för ett litet pass idag så började Tristan lägga sig rätt så omgående. Efter bara en liten stund hann jag knappt ta bort belöningen innan han lade sig igen (med bra fart) och det bästa - han gjorde det med glädje! Tack för hjälpen "ridhusgänget"!

Tränade även lite framförgående och monstret har fortfarande en tendens att dra åt vänster även om det blivit bättre. Jag måste verkligen vara nog med var belöningen hamnar! Nästa nöt att knäcka är att få Tristan att stanna utan att vända sig om...

Duktiga Anna och Doc tog idag ett första pris i lkl 1. Jättegrattis!

Jag har påbörjat projekt "rätt attityd" hos Tristan, vilket innebär att jag ska vara noga med i vilken sinnesstämning monstret är i innan aktiviteter som är stresshöjande. Tanken är att Tristan ska förstå att det lönar sig att hålla sig lugn för det är bara då det händer något. Vi får se hur det går.

En av de första prövningarna var ridhusträningen igår tillsammans med Malin, Anna, Malin, Maja och Mariah. I vanlig ordning började Tristan skrika när han fick syn på de nya hundarna men efter förvånansvärt kort tid fick vi det under kontroll och det blev träning av. Jag hade tänkt att vi skulle jobba med fokus och lek trots nya hundar och Tristan skötte sig riktigt bra så det blev lite annat också. Skönt var att kunna träna utan 10 lager kläder och vantar, att det blev lite skitigt får det vara värt!

Upplägget var individuell träning för att sedan avsluta med gemensam genomgång av ett valfritt moment med lite tips och ideer från "publiken". Jag valde att ta hjälp med läggandet och oj vad nya ögon kan göra. Omedvetet böjer jag mig fram när jag vill få till ett snabbt läggande och det tycker Tristan är obehagligt, inte konstigt att han inte vill slänga sig i backen med glädje. Nej, det blir till att börja om från början med nyfunnen inspiration.

Idag var det årsmöte på klubben och nu är Anna och jag officiellt invalda i styrelsen. Det ska bli intressant att se vad jag gett mig in på...!

Så här olycklig blir monstret när täcket kommer fram. Helt förstenad.

Återförenade igen. Tristan har skött sig utmärkt idag. Förvisso har vi inte haft några hundmöten men kampen mot doftfläckarna vann jag! Hade monstret lös och han kom så fort jag ropade, inget tjat och inget gnäll. Blev dessutom provocerad av en hare som sprang iväg mitt framför nosen på monstret bara för att vända några meter bort och springa rakt mot oss istället, men Tristan lyssnade på mitt nej och stannade kvar även om såg hur jaktlusten kröp i honom. Duktiga duktiga lilla aussiemonster!

Vädret lockade inte för några utomhusaktiviteter så det blev lite postionsträning i köket istället. Johan tyckte att vi kunde ut och springa när klubbenvistelsen blev inställd men det tyckte inte jag. Duger inte vädret till att träna hund i så duger det absolut inte till att springa i!

Monstret motionerar gammelgubben

Tristan och jag har varit kompisar ett tag nu, promenaderna och träningarna har fungerat riktigt bra och vi har varit ett team istället för två envisa krafter som drar åt olika håll, men så kom bakslaget. Igen.

Problemet vi har är att han bygger en enorm förväntan på andra hundar och klarar då inte av att hålla sig i lugn. Det pips och dras i kopplet och på appellplan försvinner allt vad fokus heter. Det ska sniffas och luktas på var enda fläck han kommer åt och passerar vi en hund ska han sniffa i luften långt efter att hunden gått förbi.

Jag blir så frustrerad på mig själv att jag inte vet hur jag ska hjälpa honom att slappna av och ta det med ro. Känner mig handfallen...

Jag vet att det går upp och ner men det är så mycket lättare och roligare när det går uppåt. Konstigt nog...

Nu ska jag tvinga Johan att ställa upp som försökskanin så jag kan öva på att vända ögonlock ut och in. Äckligt, men har man praktiskt prov imorgon så har man!

Hittade en gammal film från en träningstävling i höstas och oj vad tävlingssugen jag blev! Prestationen under träningstävlingen var väl inte den bästa men känslan av hur roligt vi hade tillsammans gjorde sig påmind. Nu måste jag verkligen fokusera på det där jäkla fotgåendet för bortsett från den "lilla" detaljen så skulle vi kunna vara redo för start...

Igår var tanken att vi skulle åkt iväg på sökträning med nya bekantskaperna Malin och Vegas, Maja och Link. Tyvärr satte snön käppar i hjulet för den oerfarna sökhunden Tristan och vi satsade på lite uppletande och lydnad i stället. Uppletandet var katastrof och det gick inte så värst mycket bättre för Anna med Doc och Camilla med Choice heller. Det kändes som om aussiegänget från Solna-Sundbyberg gjorde ett riktigt bra första intryck... eller inte.

Efter uppletandet körde Maja och Malin lite markeringsövningar med sina duktiga räddningshundar och jag fick för första gången bekanta mig med "korvbullar", lite äckliga var dem faktiskt...!

Planen var sedan att träna lite lydnad men planerna var oplogade och att stå still och prata blev (som vanligt?) en högre prioritet. Passade dock på att träna lite tandvisning medan Malin och Maja fortfarande kan räknas som "nya" personer, det var längesedan vi gjorde det och monstret var riktigt duktig. Satt still och stoppade in nosen i handen, jättenöjd!

I Tristans ögon var det nya sällskapet kanonbra, han skulle sitta i knät på en gång och gosa. Pussar delade han också ut. Det var roligt att se då han ibland är lite försiktig med nya männsikor och vill att saker och ting ska ske på hans villkor.

I vanlig ordning tog jag med kameran men förstås blev den liggandes i bilen, minusgrader är inte bra för fotomotivationen.

Genomfrusen in i märgen började jag bittert ångra att jag lovat Johan att följa med ut och springa och i bilen hem försökte jag komma på hur jag skulle lyckas mygla mig ur det hela dock utan framgång... Skönt var det iaf efteråt när man kunde krypa ner i soffan med gott samvete.

Johan åkte till Revinge igår så jag och det lilla aussiemonstret är ensamma hemma i ett par dagar. Tristan har gjort sitt bästa för att jag inte ska känna mig ensam och spenderade natten i sängen med huvudet på Johans kudde... Sötnos.

Igår var tanken att det skulle bli lite hundträning i Älvsjögaraget men vädret ville annorlunda och det kändes dumt att ge sig iväg med bilen mitt i snöstormen. Egentligen var det kanske lika bra det, jag var trött och efter lite grävande i frysen hittade jag räkor som avnjöts tillsammans med ett glas vin framför Robinson. Mysigt och lite lyxigt mitt i ensamheten.

Idag bar det i väg till klubben på förmiddagen för lite träning med Anna och pojkarna. Planerna var igensnöade så det var lite tungt att ta sig fram men vi kämpade på. Tristan var lika rolig att jobba med idag som sist och vi jobbade ffa med detaljer. Jag upptäckte rätt fort att kastbelöning inte var så smart och man kan väl säga att träningspasset var kombinerat lydnad/uppletande...

Efter lite avslutande budföringsträning tog vi en promenad i skogen som var förvånansvärt tom på sura skidåkare. Vi turades om med att ha pojkarna lösa och när det var Tristans tur skrek min arm av lycka. Han drar som en tok när Dalton eller Doc springer lösa, speciellt Dalton. Han kan inte låta bli att retas med småpojkarna i koppel...!

Under eftermiddagen har jag och monstret unnat oss lite vila i soffan. Långa skogspromenader i nyfallen snö tar på krafterna.

Ikväll var det i vanlig ordning dags för måndagsträning med aussiegänget på klubben. Jag, Tristan, Malin, Moa, Tjabo, Anna, Dalton, Doc, Camilla, Chenin och Choice lyckades ta oss dit så det blev fullt hus.

Dagens träning kan summeras med ett ord, LYCKA!

Efter veckor av dåligt fokus och bristande koncentration hos monstret, där "lukta gott" fläckar och andra hundar (ffa damer) vägt bra mycket tyngre än lite arbete med mig, verkar det ha släppt (peppar peppar). Tristan har ju skärpt till sig ordentligt i vardagen där vi lyckats leva rätt så harmoniskt tillsammans ett tag nu och idag märktes det att han tagit med sig sin nya attityd till träningsplanen.

Visst, Choice var där, en tollartik var där MEN han ville vara med mig och jobba med mig! Det kändes så himla härligt och vi lekte järnet och hade riktigt roligt tillsammans. Det var Tristan och jag!

Resultatet blev förstås därefter och jag är väldigt nöjd med dagens insats. Bäst var nog när han låg kvar på platsen fast Choice som låg bredvid drog upp eller kanske var det att vi för första gången någonsin lyckades få till det "perfekta" läggandet...

Vi jobbade mycket med att hitta positionen i fotgåendet och starter, ingångar med apport samt farten tillbaka efter gripandet och snabba lägganden. Vi har också återupptagit träningen av framförgåendet som jag lyckats "glömma" bort ett tag, känner mig inspirerad.

Självklart var det tvunget att strula lite, annars skulle det ju vara för bra för att vara sant och när träningen var slut och jag skulle gå tillbaka och packa ihop grejerna så drog monstret efter Choice, dock stannade han och kom tillbaka när jag röt till. Det hade jag aldrig trott...!

Träningsglädjen har återvänt!

För övrigt så har jag kommit till insikt med att en hemmaman inte vore så dumt att ha. Johan började sin utbildning idag (läser på distans) men hade inte så mycket att göra så istället röjde han upp och plockade undan en massa saker i vår lilla låda. Lagade mat gjorde han också så att jag kunde plugga när jag kom hem. Får hoppas att det håller i sig. Me like!

Foto: Malin

Och så var ännu en helg till ända och nog har vi hunnit med en del iallafall. Fredagen började tidigt för att hinna till skogen en sväng innan det var dags för skolan. Det blev en långpromenad och ett trappspår som monstret klarade galant och det fick inte riktigt den effekt på Tristan som jag önskade (dvs trötthet). Det är nog dags för lite skärpning i spårläggningen nu, det går alldeles för lätt och Tristan behöver få lite utmaningar.

I skolan hade vi övningar i undersökningsteknik på ögat och vi fick förstås träna på varandra vilket betydde att man fick droppar i ena ögat som gör att pupillen vidgas. Effekten sitter i några timmar och jag fick åka hem på tunnelbanan med en jättestor och en jätteliten pupill, ni kan ju gissa om folk stirrade!

Lördagen försvann väldigt fort men det blev en liten utflykt och vi får se om vi får en chans att göra om den.

Idag blev det hundträning igen i solsken, snö och -10 grader. Jag och Anna passade på att få till några sökskick innan Malin anslöt med god figge hjälp av Johan. Tristan fick tre skick med pop-up för att undvika att han spårar. Han sprang ut rakt och fint till figgarna så jag är nöjd. Ingen nosaktivitet egentligen, men vi får ta en sak i taget (han spårade iaf inte).

Efter det blev det lite uppletande och idag gick Tristan jättefint. Tre bra skick med två obekanta saker och en välkänd. Monstret hade betydligt fler skick i sig men efter förra helgens katastrof uppletande ville jag sluta medan vi var på topp.

Avslutningsvis lite lydnad på parkeringen med mycket störning av andra hundar och det gick över förväntan, fick tom till en liten platsliggning mitt i all rörelse, härligt!

Moa har tröttnat på Tristan och försöker eliminera honom med metoden "uppätning"

Foto: Malin