Julen kom i rasande fart och försvann nästan lika fort. Det känns lite svårt att sätta sig och skriva när mycket har hänt och uppdateringarna har lyst med sin frånvaro i bloggen. Var ska man börja?

• Vi har bakat julgodis så svetten lackade. Nötsmakande chokladgömmor, Rocky Road konfekt, italienska chokladtryfflar, Mascarpone konfekt... Lyxigt gott!

• Julfirande hos Kjelles föräldrar. Tristan skötte sig utmärkt och låg till mestadels och sov under bordet trots massor av folk och rörelse. Glad nyhet är att ägghalvorna detta år överlevde monstrets hungriga käftar så att även människorna fick smaka och Sofie slapp skämmas.

• Julfirande hemma hos mamsen med paket och julmys.

• Frasse besök med många lååånga promenader och snöspår i galen fart för monstret.

• Julfirande i Habo hos Johans familj. Mat och julklappar i överflöd.

Nu väntar packning inför vår Sälenresa som startar redan på fredag med en tur till Mariestad och Malin och Robin. Tristan ska få spendera en vecka med sin favoriter och även om det känns jobbigt att lämna bort honom så vet jag att han kommer att få det riktigt bra. Frågan är väl snarare om han kommer att vilja flytta hem till mig och Johan igen?!

För första gången på alldeles för länge hade vi en dag att helt ägna åt Tristan. Så vi åkte till Järvfältet för att ta svängen runt Översjön på Järvafältet som skulle ta ca 2 timmar att gå, trodde vi... Tristan var överlycklig att få komma ut på äventyr och det tog ett 10 min jaktspår och 1 1/2 timmes promenad innan tempot gick från tokrus till hyfsat lugn trav.

Det var första gången vi gick runt sjön och då det är en vandringsled finns det inte så mycket att gå på när snön täcker marken vilket betydde en missad avfart och en förlägning av promenaden med ca 1 timme... Vi hade iaf roligt under tiden så lite vilsenhet gjorde inte så mycket . Stegen kändes lätta trots att snön låg djup och det känns i kroppen att höstens pärs är till stor del bortstädad.

Sista halvtimmen föll mörkret och för att försöka köra slut på monstrets sista energi avslutade vi med ett jaktspår tillbaka till bilen. Mörkret bekom inte Tristan det minsta utan det var betydligt värre för hans matte som kämpade i slutet av linan. Hungriga och möra i benen efter allt pulsande i snön kom vi tillbaka till bilen 3,5 timme efter att vi gav oss iväg.

Under kvällen har det varit paketinslagning och diskussion om huruvida man kan griljera en julskinka med västerviksenap eller om det måste vara originalsenap. Efter provsmakning av årets första skinkmacka, som fick avnjutas efter akututryckning med bogserlinan och lite bilputtande, måste jag säga att det smakade alldeles ypperligt med originalsenap!

Så här glad kan man bli när man får komma ut på äventyr!

Det gick! Ångesten och stressen är över för den här gången! 3/3 tentor är avklarade och godkända så nu är jag ännu ett steg närmare examen. Termin 9, here I come!

Självklart ska detta firas och det ska göras på Hamnkrogen Stocksund med kurs och kursledningen. Problemet är bara att hitta kläder som passar så här efter en tid av ångestätande...!

Julen blev god även detta år!

Hade en "ledig" dag mellan tentor så Tristan och jag har myst hemma och tittat på snökaoset från insidan. För att ha något att göra (istället för att diska, städa, ja ni vet...) så påbörjade vi inlärningen av ytterliggare ett partytrick, nämligen skäms. Vi har inte lyckats få riktig styrsel på det galet viftande hundbenet än men det kommer, tillsvidare är det skyddsglasögon som gäller.

Årets julbad passade vi också på att få överstökat, till monstrets stora missnöje.

Som plåster på såren fick han träffa Malin, Moa och Tjabo för en promenad i snöupplyst skog. Så himla mysigt! Även om Tristan hade kunnat lämna lite drifter kvar hemma...

På väg hem igen stannade vi till vid den lokala grillen för att införskaffa lite middag och där möttes jag av en kille och hans mycket unga rottweiler. Killen var hög som ett hus, pupillerna var så små att dem inte ens syntes, och vägrade gå ut från grillen med sin hund. Förutom killen, var det jag, en barnfamilj, en tant (som sprang ut så fort det blev en lucka vid dörren) och grillmannen där. Killen kunde inte förstå varför han blev tillsagd att gå ut och började lyfta sin skräckslagna valp och kasta runt den.

Där kände jag att jag inte kunde vara tyst längre. Detta provocerade tydligen killen som började gå mot mig och hota med det ena och det andra. Jag gjorde en mindre riskkalkylering innan jag öppnade munnen och då killen var så fruktansvärt påtänd att jag förmodligen skulle kunna putta omkull honom  vid behov så valde jag att lägga mig i. Efter lite om och men och hot om polisen så lämnade till slut killen grillen med sin stackars, stackars valp. Somliga ska VERKLIGEN INTE ha hund!

Och så var den skriftliga tentan över... Hur det gick vill jag inte ens spekulera i, en del gick katastofalt åt skogen medan andra delar gick betydligt bättre. Tyvärr känns det som att fel-frågorna var betydligt fler än rätt-frågorna men så är det alltid... Nu är det bara en kvar, för den här gången iaf!

Det är ju meningen att den här bloggen ska handla om det lilla aussiemonstret Tristan och inte min ångest (som det har varit mycket utav nu med tanke på röntgen och tentor) och bättring är på väg.

Tristan hade sin sista dag på dagis idag och trots det så fick även han välja ett paket ur julklappskorgen som var till för dagishundarna. Resultatet kan ses nedan, dock med lite dålig biildkvalitet.

Bytet. Det smaskiga benet försvann väldigt fort...!

Nu ska du dö!

Trycker man så låter den!

Titta vad jag har matte!

Nu är leksaken slängd, skakad och stampad på. Tyvärr brukar alla mjukisdjur gå ett hårt öde till mötes och förhoppningsvis överlever pippin åtminstånde helgen innan innehållet är spritt över golvet...

Från en sak till en helt annan, men det är en sak som jag bara inte kan förstå. Det är att hur länge jag än väntar, så är vår bil fortfarande lika smutsig varje gång jag ska använda den. Var är de små tomtenissarna som sköter biltvätten medan man sover/handlar?!

Lite julkänsla infann sig hos mig när jag vaknade till lite snö på backen och det mest otroliga var att snön fortfarande låg kvar när jag väl klätt på mig och snörat kängorna. Tristan och jag tog en tur till Hagaparken i mörkret och körde lite uppletande i halvdunklet, vilket visade sig vara effektivt för monstrets slarv de första 15 m när han bara rusar ut i rutan. Ser man inget måste man nosa!

Jag tycker synd om monstret och att plugga med rejäla samvetskval är inte det lättaste. Tristan är så fruktansvärt uttråkad och även om han är duktig och klarar av att ta det lugnt och vila inne så exploderar han på minsta stimuli. Han är som en tickande bomb... Samtidigt blir inte träningen något bra när jag är så här stressad och det är varken roligt för honom eller mig och då är det bäst att låta bli.

Jag tror jag hörde honom muttra att han längtar till vecka 1, för hos Malin DÄR har man minsann roligt...!

Snön fortsätter falla och det lockar att gå ut och ta lite fina vinterbilder men istället väntar behandlingsprogrammet för höftledsfrakturer för mig att dunka in...

Lillasyster kommer hem ifrån sin Thailandsresa ikväll och tanken är att jag ska vara så i fas att jag kan åka förbi och säga hej. Hon påstår att hon är vuxen men i mina ögon är Emelie fortfarande 11 år och det är skönt att hon snart är hemma, välbehållen...

Det har visst blivit lite stilltje i bloggen... Har haft fullt upp med att må dåligt över stundande tentor varav en, i form av praktiskt prov, avklarats nu under morgonen. Kvar har jag ett skriftligt prov på onsdag och ett muntligt prov nästa fredag med endast två snåla inläsningsdagar att fylla luckorna med så tyvärr får jag nog avstå mässan i helgen. Tur är väl kanske det, enligt Johan behöver Tristan inte fler halsband/koppel/leksaker.

Ni får hålla tillgodo med några bilder (alla tagna av Malin) från i somras när Tristan motionerar sin röda moster.

Vi tackar för alla grattis kring monstrets röntgenresultat!

Vilken härlig dag! Först vallning och sedan beskedet...

HD A / AD ua, vilken lycka!!!

Har suttit som en hök över hunddata under veckan och när inget besked fanns igår kväll trodde jag att vi snällt skulle få vänta till nästa vecka... Är så himla glad!

Idag har vi varit hos Marianne och Gunnar för en heldag med vallning vilket innebar en äckligt tidig morgon i mörkret. Jag, Johan, Tristan, Anna och Doc klämde in oss i Camillas bil tillsammans med Choice. Under bilresan ner fick vi en försmak av vad klimakteriet har att erbjuda i framtiden då Camillas bilvärme löpte amok och vi var tvungna att öppna fönstrena lite då och då, måste ha sett rätt roligt ut.

Det var Tristans tredje möte med fåren och jag är riktigt nöjd. Fyra vändor blev det, tre i fålla och en avslutande öppet. Tiden i fållan är jag väldigt nöjd med, Tristan är lugn och ger mig utrymme att tänka även om jag har lite svårt med att placera mig rätt. Jag måste också försöka ge monstret utrymme att tänka själv för jag har tendens att vara lite snabb med att kontrollera och bestämma åt honom. Är riktigt taggad nu och vill träna, träna, träna. Fortsätta bygga upp Tristans självförtroende och lära mig att ta det lugnt och stå rätt. Olyckligtvis är det en "jäkla" julhelg i vägen...!

Tyvärr blev det inga bilder tagna idag, kändes inte särskilt inspirerande när regnet gjorde oss frusna in i märgen. Varmt och gott blev det iaf på vägen hem när även Linda och Modja klämde in sig i Camillas bil, fem människor och fyra hundar men med lite god vilja så gick det!

I fredags var det Johan som stod för aktiviteten och han tog med sig Tristan och Frasse ut i skogen för lite spår, bus och uppletande. Tristan hade varit sjukt taggad i uppletandet och det hade tagit 9 skick innan han började dra av lite på tempot, riktigt bra hade det gått också så det var roligt.

Så glad, så glad!!!