Jaha... Var ska man börja...?

Efter tre nätters jobb åkte vi ner till Eskilstuna och Difloydsträffen dit vi var välkomna i egenskap av barnbarn. Helgen var full av aktiviteter med bl a tipspromenad, lydnadsträning, utställning och mingel förstås. Till Tristans stora glädje förbarmade sig Malin över honom och bjöd honom på ett litet träningspass i agility, ögonen lyste och han tyckte det var riktigt roligt (så vi får väl se hur lång tid det tar innan det blir nästa projekt...).

Jag tycker att Malin och Lisa redan skrivit bra sammanfattningar om helgen så jag hänvisar till deras bloggar för mer info.

Efter Difloydshelgen var jag i stort behov av sömn och vilket ställe är bättre än landet att vila upp sig på?! I en hel vecka har vi njutit av ensamheten och tystnaden (med undantag när Johan blir rastlös och bara måste såga ner ett träd med sin nya motorsåg) i skogen.

Vi har badat i massor och Tristan har nu hittat både tekniken och självförtroendet i simningen. Något ofrivilligt dock fick han lära sig att man även kan hoppa i från bryggan... En av kvällarna åkte vi iväg för ett kvällsdopp när stranden redan var okuperad av labradoren Zingo med familj. Efter lite lek på land var det dags att ta det roliga ut i vattnet. En dummy kastades ut och labradoren skuttade ner i vattnet. Tristan å andra sidan fick en snilleblixt och trodde att han kunde genskjuta labradoren fram till dummyn genom att springa ut på bryggan. För sent insåg Tristan sitt misstag och trots akutbroms med rumpan ner i bryggan gled han över kanten. Jag skrattade så jag höll på att storkna, om vi hade fångat det på film så skulle det helt klart platsat på Americas funniest home videos!

Spårträningen har vi också hållt igång. Vi har kämpat på ordentligt med vinkelträningen och det har gett resultat, monstret har blivit betydligt noggrannare och majoriteten av vinklarna tar han riktigt snyggt!

Om man ska passa på att skryta lite så har vi också nu ett fungerande framförgående. Det käns riktigt roligt, trodde nämligen att vi aldrig att vi skulle få ihop det momentet. Han stretar förvisso lite för mycket men vad gör det?!

I fredags firade vi min födelsdag, det kändes lite tomt där ute i skogen men till kvällen kom Johans föräldrar förbi och jag fick ett rejält bidrag till vår nya soffa. Tack snälla ni!

Nu är vi tilbaka i stan igen och Tristan börjar sin inskolning på dagis imorgon och jag har massor att ta igen vad gäller blogguppdateringar. En tråkig nyhet jag iaf hunnit få nys om är att Tristans syster Chezzie har röntgat höfterna med resultat HD C... Man blir ju lite orolig själv...

Tänkte sätta in lite bilder men insåg att jag är värdelös som fotograf. Av hundratalet bilder som jag tagit var det inte många som är tjänliga till något... Kanske är det förklaringen till Agnetas (Tjira och Jack) kommentar om att Tristan är finare i verkligheten än på bild?!

Jag vet inte om ni ser bollen i luften men fokuserad är han iaf!

Bara en natt kvar till semestern!

Tanken är att även datorn ska få vila lite så om bloggfrekvensen sjunker  är det för att jag njuter av min efterlängtade ledighet!

Med bilen fullpackad av diverse nödvändiga och onödiga saker plockade vi upp farbror schnauzer och åkte de 13 milen ner till avkopplingens förtrollade värld, även kallat "landet", i måndags kväll.

Det blev några spår för aussiemonstrets del och det uppenbarades att han behöver vinkelträning i ffa fältspår. Det är så lätt för honom att få upp en alldeles för hög hastighet när det inte finns några stockar eller stenar som bromsar framfarten och då kommer misstagen i vinklarna. Det lustiga var att han systematiskt valde att gå åt fel håll i vinklarna, dvs svängde spåret åt höger gick han åt vänster och vice versa. Jag = ??? Egentligen är det nog mest rutin som behövs då jag vanligtvis lägger kanske femton skogsspår på ett fältspår, så det får vi jobba på.

Efter en varm och svettig dag passade det bra med ett svalkande kvällsdopp. Tristan visste vi ju redan att han tycker om att bada men lilla farbror schnauzer överraskade oss rejält. Enda gångerna Frasse har simmat var när han var förlamad och gick på rehab och då tyckte han att det var allt annat än njutningsfullt, så jag antog bara att han var traumatiserad och skulle vägra. Kan ni gissa vem som var först i vattnet?

Frasse simmade som en liten tok och när jag lyfte upp honom för att jag tyckte att det var dags för en paus, tjöt han tills jag satte ner honom i vattnet igen. Gammelgubben riktigt levde upp. Det enda som saknades var kameran...

Nu väntar tre arbetsnätter på mig innan det är dags för Difloydsträff och ffa den efterlängtade semestern!

Igår efter jobbet packade vi in oss i bilen, plockade upp Rosanna, Oskar och Nisse, och åkte till klubben för lite träning.

Nisse fick testa på agility medan jag och aussiemonstret kämpade på med lydnaden med lite ny störning.

Jag och Tristan går igenom dagens träningspass.

Träningen gick relativt bra faktiskt. Jag var inte superdisciplinerad men vi gick igenom framförgåendet (första gången på gräs), uthållighet i linförigheten och förstås platsliggning.

När det var dags för platsliggning fick Nisse agera störning genom att springa upp från platsen bredvid Tristan. Det gick så bra att jag bestämde mig för att lämna honom på 40 m medan Oskar och Nisse lekte bredvid, tänkte jag mig iaf. Plötsligt började bollar och hundar springa på sträckan mellan mig och Tristan och nervositeten var ett faktum för mig, men tro det eller ej aussiemonstret låg kvar. Riktigt stabilt dessutom!

Nyttjade även Rosanna och Oskar för lite budföringsträning. Det var första gången Tristan träffade Oskar så det var ju ett ypperligt tillfälle att testa på en ny person.

Avslutningsvis lyckades Tristan skrämma slag på Nisse genom att jaga honom över hela klubben när båda sprang på samma kastade boll. Nisse tjöt som en gris och Tristan sprang glatt efter, till slut stannade Nisse till en sekund för att säga ifrån och ekipaget gick efter lite lockande att fånga in. Det är skönt att Tristan är en hund som ändå respekterar när andra säger ifrån trots att hjärnan är helt blockeraad av bus.

Efter klubbäventyret åkte vi hem till Rosanna och Oskar för lite mat, vin och en omgång TP (som tjejerna förstås vann överlägset över killarna!).

 Nisse, Rosanna & Oskar.

Nakenhunden Nisse.

Idag blev det ett kort och intensivt träningspass på innergården där vi traglade linförigheten. Som vanligt var "gårdshunden" ute och skällde konstant på oss men istället för att i vanlig ordning bli irriterad så hade jag en mycket nyttig störning. I och för sig så verkar Tristan tycka att den hunden är rätt irriterande han med och visar inget intresse för närmare bekantskap.

Jag hade med mig favoritleksaken ut och så fort han tappade fokus "åkte han ut" och fick sitta uppbunden någon minut medan jag fick leka med tvättbjörnen. Detta var förvånansvärt effektivt och efter några gånger så kämpade han betydligt hårdare för att få chansen till lite lek med tvättbjörnen!

Passade även på att köra en budföring med en ny person när Kjelle kom för att lämna av farbror schnauzer, som för övrigt har repat sig från helgens krämpor (skönt!), vilket förstås inte var några som helst problem. Lycka är att springa!

Till kvällen kom Johans storasyster med familj för att inspektera hur vi fått ordning på lägenheten och förstås fika lite. Storasyster bor i Johans hemtrakt så senast de hälsade på här i Stockholm var under flytthelgen så tro det eller ej, men lite skillnad har vi ändå lyckats åstadkomma sedan sist.

Tristan är defintivt inte barnvan och blev väldigt stressad av allt spring och stoj som en 2 1/2 åring kan åstadkomma, lillasyster har bara 7 mån under bältet och var mest bara intressant att sniffa på.

Till skillnad från farbror schnauzer, som är förståndig och går undan och gömmer sig, kan det lilla aussiemonstret inte koppla av utan ska vara med precis hela tiden. När det var dags att sätta sig ner för att fika var det nästan som om han drog en djup suck och sa "äntligen" innan han sjönk ihop i en liten hög på golvet. Är alla bara på plats så kan man koppla av.

Energin var inte på topp igår. Jag var fruktansvärt trött och det kändes som om hela dagen spenderades i dvala. Planen var att åka till klubben med Rosanna och Nisse, men när dem inte längre kunde följa med kändes det omöjligt att resa sig ur soffan.

Efter en sista kraftansträngning och lite övertalning av Johan kom vi tillslut iväg till klubben, men så här i efterhand borde vi nog ha stannat hemma. Träningen blev minst sagt halvhjärtad.

Vi jobbade en del med störningar. Hoppa över hindret istället för att ta apporten som ligger bredvid, fotgående rakt mot hindret och hålla positionen istället för att ta hindret osv. Det krävdes några "gör om gör rätt" innan det började falla på plats men mot slutet skötte han sig fint.

Jag börjar upptäcka att Tristan slarvar en del med att lyssna på vad jag säger och istället gör det som han tror ska göras, så det måste jag försöka komma åt...

I övrigt var träningen inte så mycket att hurra för... Jag måste lära mig att låta bli träningen om jag inte är på humör, för om jag inte vill varför ska då Tristan?

Några avancerade aktiviteter blev det inte idag. Tristan är trött och jag vill spara lite på krutet tills imorgon då jag tänkt åka till klubben för att träna. Istället koncentrerade vi oss på lite skönhetsvård och det blev både kloklippning och bad för lilla herr aussiemonster.

Men det är en sak jag bara inte kan begripa, varför väljer man vanilj och kokos lukt på hundschampoo?! Någon som vet?

Lite hastigt i torsdags kväll beslutade vi att denna lediga helg skulle avnjutas på landet.

För att vara riktigt säker på att alla hundprylar skulle komma med var jag noga med att packa allt redan på torsdagen. Planen var att träna appellspår och shejpa framförgåendet för hela slanten men... Av alla väskor och påsar som skulle med kan ni gissa vilken som glömdes? Frustration var ordet...

Bortsett från den glömda hundväskan så hade vi en riktigt bra helg. God mat och fint väder om än lite blåsigt. Farbror schnauzer fick självklart följa med men tyvärr verkar han ha en svacka i sitt välmående. Jag antar att alla dessa år av hälta och snedbelastning börjar ta ut sin rätt men jag hoppas att denna kraftiga försämring endast är temporär.

Det blev en tur till blåbärsskogen och det visade sig att hundarna tyckte att de blå bären var himla mumsiga. I förbifarten plockade vi även en hel del kantareller, det är lustigt att  när man inte letar finns de gula svamparna överallt.

När träningssuget smög sig på byggde Johan, snäll som han är, ett temporärt hinder åt mig. han lovade också att om han fick ritningen på det "riktiga" hindret så ska han bygga ett sådant till mig!

Åter hemma i staden väntar nu ytterliggare en dag med ledighet och sedan  är det bara två veckor kvar till semestern!

 Frasse njuter av solen.

Hindret.

Måste vi gå in?

Tristan tigger blåbär.

Lycka är att springa!