Vilken liten kille vi fått hem!

I början var det mesta lite läskigt men han har funnit sig tillrätta förvånansvärt fort och han blir bara tuffare och tuffare för varje timme. Det är verkligen spännande att få lära känna en ny valp!

Tänkte lista några små saker som visat sig under dagen:

Milo verkar vara en extremt matglad liten valp som inte verkar tycka att matskålen är tillräckligt full och bryter sig gärna in till fodersäckarna...

Han låter som om han har en inbyggd V8 när han kampar och verkar ha en mycket stark egen vilja. Det är lite "kan själv" över honom och får han inte försöka själv så protesterar han vilt.

Milo är väldigt kontaktsökande och tycker om att bita HÅRT!

Kompostgaller som avgränsning är inget hinder, pressar man bara tillräckligt hårt så blir det en glipa som man kommer igenom. Eller för all del varför inte bara välta ner dem?!

Det är också självklart att alla som sitter på huk vill att han ska hoppa upp i knät och bita dem i näsan.

Han har förvånansvärt lätt för att gå undan och lägga sig när han är trött, både inne och ute. Tristan fick träffa Moa och Tjabo för att busa av sig och Milo gick omkring och utforskade världen men när han blev trött så kom han och lade sig och somna, trots stojet.

Tänk att denna efterlängtade dag och valp äntligen kommit!

Jag hade hoppats på lite solsken idag men istället fick vi blåst och lite småregn när jag, Johan, Tristan, Malin, Moa och Tjabo åkte ut till järvafältet för lite spårträning. Fördelen med lite sämre väder är ju förstås att skogen inte blir så trång och hundarna kunde busa järnet. Tjabo passade även på att bada i diverse vatten/gyttjepölar till Malins stora glädje.

Idag var det Johan som ansvarade för spårlinan och jag gick efter för att träna på att bättre läsa Tristan . Det var ett väldigt snirkligt spår över bergshällar på ca 500 m med tre pinnar och en leksak och Tristan gick det galant. Han fick tappt en gång men när ingen (läs jag) störde honom med linan syntes det tydligt hur han cirklade tillbaka för att ringa in spåret igen och löste problemet fint. Alla pinnar plockades och tempot var kanon. Kanske var det allt raceande innan som gjorde att han hade en lite lugnare och mer noggrann sinnestämning?!

På vägen hem svängde vi förbi mamsen och passade på att gosa lite med farbror schnauzer. Frasse kommer nog undra om det verkligen är nödvändigt men en till fläck i familjen nu när den första äntligen slutat att vara alltför jobbig, lilla gammelgubben...

Så, imorgon är det då äntligen dags... Lilla filuren Milo ska hämtas hem!

  Tristan sträcker ut i soffan, lyckligt ovetandes om framtiden...

Nu är spårsäsongen officiellt uppstartad, äntligen! Skogen är så gott som snöfri så nu är det fritt fram att köra och lycklig till tusen är mitt lilla aussiemonster.

Anna har återvänt från "landet långt borta" och vad är ett bättre sätt att välkomnas hem på än en eftermiddag i skogen med spår och uppletande, så det var precis vad det blev!

Målet med dagens träning var att skapa en positiv känsla och egentligen bara föda motivationen inför säsongen och det tror jag nog att vi lyckades med.

Vi började med uppletandet medan spåret fick ligga till sig och Tristan var speedad, lite väl speedad. Han sprang som en tok och det tog en stund innan nosen kopplades på, inte så effektivt men han hade roligt iaf och det var ju faktiskt det som var tanken!

Jag insåg dock att jag förstört en hel del av Tristans arbete i rutan. Tidigare gjorde han raka skick och plockade alla saker i rätt ordning men någonstans på vägen har jag slarvat med träningen och nu springer han alldeles för ostrukturerat och slarvar ordentligt de första 15-20 metrarna... Dessutom misstänker jag att han börjat välja saker. Inte så att han tar något och sedan byter, utan han springer först runt och kollar vad som finns innan han tar det som verkar roligast... Skärpning och mer strukturerad träning får det bli framöver.

Spåret... Ja vad ska man säga. Något har hänt under vintern, Tristan har hittat ett tempo som är betydligt mer önskvärt än tidigare så nu hinner både monstret analysera vad han luktar och jag  följa med utan att slå ihjäl mig totalt. Idag tuffade Tristan på bra men hade lite problem vid några väg/stig övergångar. När jag väl lyckades hålla mig utanför (fick lite välbehövligt skäll av Anna) och lät honom jobba ifred löste han problemen bra och kämpade på. Det jag är väldigt glad över är hur han söker sig tillbaka för att ringa in spåret på nytt och sedan tar det lite långsammare och noggrannare av sig själv.

Det vi tar med oss från dagens spår blir att träna fler hårda spår (för noggrannheten), fler stigövergångar och att jag inte ska lägga mig i (Tristan klarar det mycket bättre själv).

Kameran var med men jag kämpar fortfarande med inställningarna för att ta rörelsebilder... Frustrerande! Dessutom har jag inte lyckats komma på hur jag tar bilder med kort skärpedjup i dagsljus (de blir väldigt överexponerade). Så om någon har tips, berätta gärna!

Idag är det veterinärbesikting av de små pirayorna, så håll tummarna för att alla är friska och krya!

Nu är vi tillbaka efter en helg i Sälen med Johans familj.

Denna gång fick Tristan följa med och både han och jag har testat på något nytt dvs längdskidåkning och för min del var det med livet som insats.

Till saken hör att jag aldrig stått på ett par längdskidor tidigare och tänkte i vanlig ordning "Hur svårt kan det vara?!". Svårt visade det sig, ffa i nedförsbackar... För att krydda äventyret lite extra spände jag för det lilla aussiemonstret i nomesele och manade på. Plötsligt blev jag varse om att mitt stoppkommando var så gott som obefintligt... Efter lite omdirigering så att Johan åkte bakom oss fick vi ner tempot lite och åkningen blev ganska så behaglig, tills Tristan blev uttåkad och trött...

Ganska roligt var det ändå (trots att jag stundtals stirrade döden i vitögat) och vi gav oss ut på fler turer med något bättre ordning på hund och utrustning för varje gång.

Kameran följde förstås med men tyvärr blev mängden användbara kort något begränsad. I min entusiasm att lära mig de olika funktionerna har jag utvecklat en viss ovilja att använda "auto" knappen varvid bilderna blir av mycket varierande kvalité, men jag tror att jag börjar få lite ordning på det hela nu.

På vägen hem stannade vi till en snabbis hos Sanna och valparna. Sanna föste ut gänget i trädgården och vilken fart det blev. På några sekunder var de alla spridda för vinden...! De har så himla härlig stil när de busar och terroriserar varandra och jag kan tänka mig att de kommer sakna alla sina lekkamrater/syskon när det är dags att flytta, vilket är väldigt snart!  

Avslutar med 7 v bilder på Milo, lånade från kennel Sugarwind's

Idag fyller farbror schnauzer hela 9 år, så ett stort GRATTIS till gammelgubben från oss!!!

Om ni vill se lite fler bilder från senaste valpbesöket så ta en titt i Malins blogg. Där är det fullt med fina små monster!

Vi rymmer till Sälen över påskhelgen och det ska bli skönt att komma iväg och skingra tankarna lite men det känns ganska jobbigt att vara utan dator så länge... Hur ska jag nu stilla mitt valpbehov?! Nya kameran ska förstås få följa med och förhoppningsvis hinner jag lära mig lite vettiga inställningar innan nästa helg.

När Tristan var liten fotade vi rätt mycket men jag saknar bilder där man ser hur han växer och tyvärr är alldeles för många av bilderna av bristande kvalitet... Man ångrar sig så mycket i efterhand då de är så små under så kort tid, men denna gång har jag gett mig tusan på att det ska bli annorlunda!

MILO

Bilden är ärligt snodd från kennel Sugarwind's

Här är han, lilla fina Milo (uttalas som det låter, inget engelskt Mailo eller Tintins Milou). Liten men naggande god!

Igår var en hektisk dag på kennel Sugarwind's med många valpköpare på besök. När vi väl kommit på plats lite senare än tänkt var valparna trötta så vi fick passa på att njuta av sovande valpar och jag misstänker att sovande valpar kommer att uppskattas om några veckor...!

Nu när namnet är bestämt ska det bli spännande att se om Sanna & Co klarar av att sluta kalla honom för Romeo...?!

Vi fick även träffa Sundbybergs-borna Maria och Daniel som ska ha en av Milos kullbrorsor och det ska bli riktigt roligt att ha brorsan boendes i närheten.

Nu är det bara att hålla tummarna för att alla är friska och krya! Vilket härligt gäng det är!

Beskriver min dag ganska bra. Har påsklov och har väl egentligen tänkt sitta och pilla lite med mitt projektarbete men då jag har lovat Johan att lägenheten ska vara uppackad och klar tills valpen kommer så fick det bli prioriteten för idag. Effektiviteten har varit låg och jag har mest gått och petat lite här och lite där för att i nästa sekund sitta framför datorn med valpbilder och recensioner av diverse kameror och objektiv.

Jag är väldigt sugen på att köpa mig en ny kamera och försöker rättfärdiga det hela med argumentet "vi måste ju kunna ta fina bilder på valpen". Att hitta rätt bland systemkamerorna är inte lätt och när jag väl fastnade för ett kamerahus visade det sig att objektivdjungeln var betydligt värre... Ha-begäret sätter in och man ser tusenlapparna gå upp i rök...!

Ikväll får styrelsemöte på klubben gå före hundträning men jag och monstret har iaf hunnit med lite inomhusträning. Vi jobbar på att få till ett snabbare gripande på apporten då Tristan tar den men lite väl försiktigt ibland. Jag tror att det kommer från när vi tränat appell-apporteringen och jag varit petig med att han inte ska slå med tassarna vilket gjort att intensiteten i gripandet blivit lägre till förmån för rätt...