Jag vet inte riktigt vad jag väntade mig för respons när jag avslöjade mitt tävlingsvelande men nu vågade jag inte annat än att göra som ni sa.

Så, lydnadsklass 1, here we come!

Rotade fram den lilla kameran för att filma kvällens krypträning. När det sedan var dags att ladda över den till datorn visade det sig att kabeln var försvunnen. Var helt övertygad om att alla viktiga sladdar flyttade med till baracken men det var tydligen fel. Snopet.

Nu kan det inte vara mer än max en månad innan vi får flytta tillbaka till vår nyrenoverade lägenhet. Längtar!

Jobb, kyla och extrem trötthet har hållit träningen på sparlåga de senaste dagarna men det tog vi igen idag. Är lite lockad att anmäla till tävling lite tidigare än jag mentalt förberett mig på och samtidigt som jag vill är jag osäker på om vi är riktigt redo. Så min tanke var att om dagens träningspass känns bra så anmäler vi och det gick bra, riktigt bra, så nu är det väl bara att ta sig i kragen och anmäla...

Vi nyttjade vår (för en gångs skull plogade) vändplan för träning och trots en hel del störning från både hundar och människor hade han både fokus och härlig attityd. Jobbade med inkallning, fotgåendet och att skilja på läggande och ställande. Under inkallningen märktes det att den nya ingångsträningen har gett resultat och det kändes betydligt bättre än tidigare.

Vad gäller att lyssna på kommandot vid ställandet och läggandet istället för att göra det monstret tror att han ska är något vi måste nöta. Det lossnade lite mot slutet men när jag testade vid sidan förvandlades hopp-stå till någon form av hopp-ligg så där har vi en del tid att lägga.

Allt detta med tävling börjar kännas lite stort och läskigt så det är nog lika bra att få debuten avklarad. Jag vet att vi inte har 10:or rätt igenom men jag är ju medveten om det och om vi tävlar nu är det ffa för att ha roligt och lära känna varandra i en tävlingssituation. Jag vet ju att han ligger på platsen och det är ju ändå det viktigaste med tanke på medtävlande och man kan ju alltid stryka sig när de kalla fötterna kommer...

Johan & Tristan busar

Nu är jag faktiskt lite less. Jag är tacksam över vintern vi har haft, det är jag, men nu får det vara nog. Jag vill ut i skogen. Jag vill spåra. Jag vill komma igång med söket. Jag vill valla. Jag vill kunna gå fritt i skogen utan snö upp till midjan.

Även om vädret inte lockade (-13 grader och snålblåst) idag så tog vi oss i kragen och åkte ut till Järvafältet för en långpromenad, jag, Johan och monstret. 10 lager kläder och en ordentligt åtdragen luva så gick det rätt bra för oss tvåbeningar medan Tristan sprang runt tillsynes obekymrad. Det blev inga större utsvävningar i skogen pga av snön men vi var ensamma på vägarna ändå och passade på att köra några långa budföringar och såklart leka lite.

När vi började närma oss bilen efter 1,5 h så började faktiskt Tristan se rätt nöjd ut han med, urbusad och ursprungen.

Även ett litet aussiemonster kan tycka att blåsten är jobbig!

Jag och Tristan flyger solo nu när Johan återigen åkt ner till Revinge för räddningsträning i några dagar. Passande nog hade jag idrottsdag (japp, KI bjuder oss studenter på det) idag och har pluggat och tränat hund för fullt. Jag vet inte om det är inbillning men varje gång Johan är borta så är monstret lite mysigare och lite lydigare än vanligt, kanske är han rädd att jag också ska lämna honom?

Vi började dagen med en uppenbarelse under frukostträningen, en rätt så trevlig start på dagen faktiskt. Jag har kämpat med Tristans ingångar framifrån ett tag nu men inte riktigt fått till det, han kommer för långt bakom mig och när han har apporten i munnen så slår han mig med den på benen. Samtidigt har ingångar från vänster fungerat jättebra. Idag insåg jag problemet (alldeles själv!) Tristan liksom stångar sig in bakom mig när han kommer framifrån men låser frambenen vid mig och snurrar in baken när han kommer från vänster och det är ju den senare tekniken jag vill ha även framifrån. Lite lock, pock och pill senare började det genast kännas bättre, så nu har vi något konkret att jobba med!

Efter lunch lockade vi med oss Anna och pojkarna till klubben. Planen luktade oerhört gott idag men vi lyckades hantera det utan att döda träningsglädjen, bra jobbat Sofie! Fick till några riktigt bra vändor på framförgåendet och ett ställande som var värt en 12:a enligt Anna (får man spara den till nästa tävling tro?). Testade lite kryp och småtränade lite annat också.

Anna lyckades med att trampa på min ömma tå, fotgåendet. Så länge ingen annan säger något kan man mörka problemen för sig själv men när någon säger det högt känns det lite jobbigare. Uthålligheten. Jag blir tokig, kommer ingen som helst vart... Det börjar liksom tappa sin charm att träna detta djävulska moment och det värsta är ju att det är en så himla stor del i ett lydnadsprogram. Inspirationen brister...

Annars har dagen varit bra men nu är det dags att återvända till skolböckerna, duggan i morgon gör sig påmind genom herr ågren på min axel.

Efter en kort dag i skolan har jag varit hyfsat effektiv får jag nog säga. Åt lunch och satte mig faktiskt och pluggade därefter, för att sedan gå ut och springa en sväng. Jäkla skitmodd beskriver min sinnestämning under löpturen ganska bra, två steg fram och ett bak. Man kommer ingenstans och man blir trött i vristerna av att spänna sig hela tiden men lite duktig känner man sig iaf efteråt.

I vanlig ordning var det sedan dags för träning på klubben. Tristan var lugn och pipfri men tyvärr saknades fokus. Nötte lite på framförgåendet och Majas tips från i fredags har gett utdelning, nu stannar han utan att vända sig om! Då jag var trött och avslagen så tänkte jag att träningen skulle bli kort men lagom till att vi skulle gå kom Camilla med en löpande Choice, så vi fick stanna lite extra för attitydträning.

Efter träningspasset med ganska dåliga resultat blev jag glatt överraskad när Tristan bestämde sig för att vara superlydig på kvällssvängen. Det är verkligen inte lätt för psyket att vara hundägare...!

Tristan ca 6 mån

Trött och seg sammanfattar den här dagen ganska bra. Vaknade tidigt för att åka till klubben och styrelsemöte med gårdagens 30-års fest i kroppen. Efter många timmar av förvirrande prat, beslut och åtaganden hamnade jag i soffan framför TV:n och där blev jag visst kvar...

Jag hade inläsningstid (läs sovmorgon) i morse och passade på att ta ett litet lydnadspass med monstret under morgonpromenaden. En del saker gick bra och andra lite sämre men ffa tycker jag att monstret börjar visa mycket bättre fokus och koncentration trots jobbiga störningar.

Tjuvaktiga skatan dök tydligen upp under eftermiddagen. Johan hade lagt falukorv på köksbordet för att den skulle tina och satt själv i vardagsrummet när det lilla aussiemonstret kommer springandes in med en skatt till sin bädd. Skatten visade sig emellertid vara den tänkta middagsmaten och det lilla tilltaget var inte lika uppskattad av tvåbeningen i huset. Det är lite lustigt det där, hade Tristan stannat kvar i köket så hade han säkert hunnit stoppa i sig hela falukorven men istället springer han förbi Johan för att ta den till sitt bo och blir därmed upptäckt och av med sin skatt. Man undrar hur dem tänker?!

Sen hemkomst blev det för mig idag då jag efter skolan var tvungen att bevaka min framtid och därmed åka på AT-mässa. Arbetet med att skaffa sig en AT-tjänst känns skrämmande men samtidigt väldigt spännande att en ny del av livet "snart" kommer börja.

För att avsluta dagen tog jag mig i kragen och det blev en springtur med hund och sambo i Hagaparken. Känner mig lite duktig faktiskt!

...ja det var vad kvällen handlade om. SoSuBK hade anordnat ett föredrag med Kenth Svartberg som jag och Johan bestämde oss för att besöka.

Det var en intressant diskussion om hund och varg och deras skiljaktigheter. Hur kommunikationen ser ut mellan hundar i välkänd flock och gentemot främmande hundar och så förstås hur man bygger en bra relation med sin egna hund.

Mycket matnyttigt var det som sas och jag får erkänna att det fanns stunder man ville sjunka lite genom stolen när det pratades om saker som i teorin är självklara och som man själv strävar efter men inte riktigt lyckats med i vardagen...

Trygghet, sammarbete och bestämmanderoll det är vad vi har att jobba med, dels att bygga upp ännu mer men också  att hitta en balans som passar vår "flock" och vår målbild av en relation. Inspirerande kväll helt enkelt.