När jag kom hem från skolan igår kväll tyckte Johan att vi skulle springa ett varv runt sjöarna. Trött och mosig i huvudet som jag var sa jag "tack, men nej tack" och sjönk ner i soffan med ett glas vin i handen. Det var alldeles för skönt och gott för att jag skulle skämmas över min lathet när Johan och monstret kom tillbaka med sina endorfinrus. Fredagskvällen fortsattes med bio och vi såg Tarantinos Inglourios basterds som var över förväntan.

Idag hade jag först jour på ortopedoperation men när det äntligen var dags att åka hem var vädret så fint att en tur till skogen var ett måste. Jag, Johan, den fläckiga och farbror schnauzer packade in oss i bilen för en liten tripp till järvafältet.

Tristan fick tre korta spår som var tänkta som motivationsspår då han spårade katastrofalt dåligt förra gången och nu skulle jag vilja skriva att det gjorde susen, men icke. Han kämpar verkligen med nosen i backen men någonstans går det fel och han irrar runt. Jag kan inte begripa varför han helt plötsligt har tappat sin spårförmåga, i augusti spårade han som en gud?!

Även Frasse fick ett spår, det första någonsin i hans åttaåriga liv och duktig var gammelgubben som hittade sin matte och "lillebror" som gömt sig bakom en gran.  Frasse är mycket piggare nu än han var för några veckor sedan då han hade en rejäl svacka och det är så roligt att se att han återigen finner glädje i att busa med aussiemonstret.

Mina fina pojkar...

Fotomodellerna!

Med vinden i skägget...