...men inte för oss! Vi har stått som nyfikna åskådare och moraliskt stöd i publiken med kameran i högsta hugg när Anna och Malin gav sig ut på tävlingsbanorna i helgen.

Det hela började i lördags när Anna och Doc debuterade i appellen. Det var en lång och slitsam dag för Doc som kämpade starkt trots att tröttheten var stor. Anna och Doc var härliga att se tillsammans och de skrapade ihop dem fina poängen 202 och ett godkänt. Stort Grattis! Mer om deras tävling kan du läsa här.

Idag var det sedan dags för Malin och Moa att brottas med lydnadsettan vilket gjorde med bravur. 176,5 poäng, deras första 1:a pris och en första placering i gruppen. Stort grattis till er också! För film och vidare info om tävlingen så titta in på Malins sida.

Efter  lydnadstävlingen åkte vi förbi hundstallet som hade öppet hus. Vad det var bra för kan man undra, allt jag fick var ont i hjärtat! Jag har svårt att föreställa mig att Tjabo spenderat tid där, men jag kan absolut förstå att han var glad när vi fortsatte vår färd hem till Malin.

Hemma hos Malin bjöds det på en mycket smaskig chokladkaka/tårta som hon bakat och gott kaffe. Medan jag och Johan fick vårt chokladbehov stillat fick Tristan sitt busbehov mättat. Moa och Tjabo har nämligen en stor korg full av leksaker och det var ju rena kalaset tyckte monstret! Tack Malin för crash-kursen i photoshop!

Efter den här helgen har jag ändrat min syn lite på tävlingsbiten. Jag kommer nog inte att starta lydnaden förrän jag känner att vi är riktigt genomarbetade, det märks tydligare än jag trodde om man inte är helt färdig. 

Vad gäller appellen och brukset i största allmänhet så tror jag inte att jag tidigare riktigt insett vilken uthållighet som faktiskt krävs av hunden, utan mest tänkt på momenten var för sig. Att orka hela tävlingen är verkligen en prestation!

Duktiga Malin & Moa!