Tristan fick skotträning och lite lydnadsträning idag medan Milo och Johan stannade hemma. Mitt i allt började det regnsnöa och det dröjde inte länge förrän jag var blöt och kall in i märgen. Inte skönt och vi blev inte så långvariga men vi hann iaf nöta framförgående med ganska bra resultat.

I vår klädkammare förvarar vi "storlagret" av hundgodis och ben vilket matmonstret Milo tydligen upptäckt. Johan hade slarvat och glömt att stänga dörren ordentligt och då händer visst det här:

Milo har också upptäckt att man kan krypa in på hyllan under soffbordet och attackera därifrån. Här hittade han Tristan och de passade på att mysbusa lite, så söta!

Måndagsträningen på klubben med Anna och Malin blev visst lite annorlunda för mig och Tristan idag än vad jag först tänkt mig. Kanske borde jag låta bli att skriva detta så jag inte får det galna agilitygänget från Enköping på mig...

Malin var agilitysugen och körde väl alla hundar utom Dalton så även Tristan fick till sin stora glädje hoppa runt lite. När jag fick tillbaka min fläck gick vi förbi den där tunneln med massa "tyg" i ena änden och jag provade lite disträ att skicka Tristan igenom vilket tydligen visade sig vara skitkul. Vips hade jag en ny kanonbelöning för fotgåendet! Det var längesedan jag såg ett sådant engagemang i fotgåendet bara för att springa igenom en hög med tyg...!

Testade även att shejpa början till slalomet... Vad hände jag skulle ju träna lydnad?!

Lilla Milo har för dagen varit ganska trött efter helgens alla aktiviteter och tagit det ganska "lugnt". Stort framsteg vi gjort är att kunna sitta och ge ögonkontakt innan varsågod på maten ges, det hade jag aldrig trott om det lilla matmonstret.

9 veckors bilder:

Igår åkte vi ut till Värmdö tillsammans med Camilla, Anna, Malin och massor av hundar för att möta upp Lisa för några timmar i spårskogen.

Lisa fick lägga Tristans spår på ca 500 m med 3 pinnar och en leksak. Det var ett riktigt bra spår vi fick, med mycket varierande terräng, så det tackar vi för! Tyvärr trasslade Tristan väldigt mycket fram till första pinnen, han jobbade hårt men inte med rätt spår... Jag tror att han gick på diverse viltspår istället. När vi väl hittat första pinnen var det som om det klickade till och han gick riktigt bra och plockade de två kommande pinnarna. Sista sträckan var monstret dock riktigt trött (så går det när man bränner energi på massa trams i början) och det blev tyvärr inte jordens bästa avslut, men det är bara att träna på. Bland det bästa var nog när Tristan vid ett tillfälle hade lite bråttom och gick över en pinne men han märkte det och gick tillbaka för att leta efter den, stort plus i kanten!

Lilla Milo fick även han testa på ett litet spår som kans sammanfattas: lite nos, några planlösa steg, lite mer nos och oj fanns det korv här?!

Malin hade bakat kladdkakemuffins som förgyllde fikat. Mumsigt!

Man blir trött av skogen...

Milo har även fått träffat farbror schnauzer under helgen som tydligen hade ett extremt bitvänligt skägg. Stackars Frasse...

Idag var det dags för en liten valpträff i Enköping. Hela 6 valpar dök upp så de fick röja av sig ordentligt. Roligt att så många kom! Mördarvalpen höll sig förvånansvärt beskedlig (måste väl skärpa sig när mamma är närvarande) så jag passade på att gosa när käftarna för en gångs skull inte slog för fullt.

Annars har jag nu fått bekräftat att min nya fina kamera inte är som sig bör. När inte auto eller någon annan förprogrammerad funktion fungerar med att ta kort utomhus är det något som inte stämmer och inte bara mina bristande fotograferingskunskaper. Så nu måste jag försöka få den lagad... Känns trist när man köper dyra grejer och så fungerar de inte...

Idag är det även dags för 9 veckors bilder på miniMi men dessa får ni faktiskt vänta på tills imorgon.

Kärt barn har många namn och Milo har blivit tilldelad ännu ett. Napoleon. Han kommer i en liten förpackning men tycks lida av storhetsvansinne. Kan allt själv och är väldigt stursk och kaxig. Det finns inget i denna värld som han inte klarar, enligt Milo själv...!

Något Sanna lyckats undanhålla vid våra besök är att Milo egentligen är en mördarhund. Han bits som en tok och idag lyckades han även med blodvite så nu lär han väl aldrig sluta?! Jag får väl skylla mig själv som låg på golvet och busa med honom när jag vet att han alltid springer med munnen öppen redo att hugga vadän kommer i hans väg och idag blev det mitt ögonlock! En lång fin och djup reva blev det, med mycket blod förstås. Johan är irriterad på mig för att jag tejpar ihop det hela själv istället för att åka in och sy ihop det. Men så är det, jag är bra på att rekommendera vård åt andra men inte åt mig själv.

Som "belöning" för sitt tilltag fick Milo träffa brorsan Cash en snabbis. De kör verkligen järnet när det träffas och oj vad det låter! Milo har även visat att han kan bli riktigt arg, funderar över om man inte kan hitta Cerberus (den trehövdade hunden som vaktade ingången till dödsriket i den grekiska mytologin) i stamtavlan?!

Fina brorsorna

Relationen mellan Tristan och Milo växer, så härligt att se

Imorgon är tanken att det ska bli en sväng till skogen för lite spårträning och socialt umgänge med aussiegänget. Kanske ska Milo få testa på ett litet spår...

Idag är ingen vanlig dag för det är Tristans födelsedag! Hela 2 år har det lilla monstret hunnit bli, vart har tiden tagit vägen?!

Igår blev det lydnadsträning med Anna och Malin på min och Annas "privata" lydnadsplan. Tristan började riktigt bra men en kort stund in i fotgåendet börjar fokusen skifta... Jag känner verkligen att jag inte kommer någon vart... I övriga moment är han med mig och vill men så fort vi tränar fotgåendet så vill han inte. Känner att jag står stampar och frustrationen byggs på! Något som gick chockerande bra var framförgåendet, riktigt rakt och snyggt!

Maria och lilla Cash kom förbi när vi tränade och effektiviteten sjönk såklart drastiskt med en söt liten valp närvarande. Milo hade fått stanna hemma med Johan så det blev inget bus för bröderna. Vill passa på så mycket som möjligt att låta både stor fläck och liten fläck ha egentid med mig och Johan.

Introducerade klickern för Milo idag och började klicka lite smått för ögonkontakt. Han fattade ganska fort även om det var svårt att slita sig från handen med godis. MiniMi är nämligen totalt mattokig, har redan gjort ett försök att sno min macka. Snabb som tusan var han! 

Annars tar vi det ganska lugnt med träningen så här i början och vi fokuserar just nu på att få vardagen att fungera och att helt enkelt bygga en bra relation mellan oss. Vi skyndar långsamt helt enkelt!

Idag var det bus med brorsan Cash på schemat och oj vad roligt dem hade! De turades om att mangla varandra och miniMi kämpade på och lyckades få stora brorsan på fall. Det är en ettrig och tuff liten valp jag fått hem, den lilla förpackningen döljer mycket!

Malin var snäll och fotade massor men de bilderna sparar vi till en annan dag, denna gång får ni nöja er med film på busbröderna. 

Första natten har gått rätt så bra faktiskt. Det var lite pipigt och jobbigt när vi skulle sova men efter lite övertalning från Milos sida fick han krypa nära Tristan och somnade. Kl 5.30 var natten tydligen slut, efter en snabbkiss levde han rövare när han kom in igen. Lagom tills att han somnade om ringde min klocka...

Idag har vi också varit tvungna att påbörja koppelträningen till Milos stora förtret. Nu har nämligen lilla miniMi avancerat från att springa fram till alla som sitter på huk till att springa fram till vem som helst och fort går det... Tänk att de små valpbenen kan springa så fort när man får syn på något spännande!

Annars kan jag meddela att i miniMi bor det tydligen en mördarhund. Från att ha gått och nosat för sig själv till fullskalig attack i byxbenen på 2 sek. Han drar, sliter, morrar och har sig. Får han bara med sig byxan i bettet, tar han omtag så att han säkert får med sig lite kött i tuggan. Försöker man då pilla loss honom sitter han helt plötsligt i armen istället, inte i tröjan i ARMEN.

Tristan börjar så sakteliga vänja sig vid lillebror. Det är lite jobbigt att helt plötsligt behöva dela all uppmärksamhet men han börjar upptäcka att lillebror faktiskt går att leka med även om det inte är lika mycket "fräs" i honom som i moster Moa.

Tänkte också bjuda på 8 v bilder på Milo. Att Sanna orkade göra detta med 11 valpar är imponerande!

Var kom de här jätteöronen ifrån?

Malin har varit snäll och satt ihop lite fina bilder från dagen, titta här eller via Malins blogg!