Jag har blivit attackerad av ett elakt förkylningsvirus. Huvudet är mos och kroppen är öm men det stoppade mig inte att ta mig till klubben för måndagsträning. De fick bli spårträning som komplement till lydnaden då jag kände att jag inte orkade engagera mig ordentligt i lydnaden. Vilket fläckarna inte blev ledsna över.

Milo fick först träna lite passivitet vid sidan av planen, vilket gick bra efter lite protest. "Är man en stjärna ska man ju vara i centrum, alla älskar mig" tycks Milo tänka. Därefter fick Milo ett 20 m rakt spår med leksak i slutet. Idag törs jag faktiskt säga att lillfläcken spårade på riktigt. Vi passerade spåret och Milo vek av direkt, han spårade fint och det syntes tydligt hur han sökte sig tillbaka till spårkärnan när han kom av. Garnbollen i slutet var en riktig skatt så jag tror "arbetet" var värt besväret i Milos ögon! Roligt!

Tristan fick köra hoppet, framförgående och platsliggning och igår var han sitt gamla vanliga jag igen, skönt! Han låg bra och tryggt på platsen och peppad i träningen. Spårmässigt fick han fick två 300 m spår. Vid påsläppet på det första spåret drar han för mig medan jag håller på att sätta på mig handskarna och jag får kuta som en tok för att få fatt i linan. Inte optimalt för förkylda mig, då det kändes som att min kropp ville säga tack och hej nu dör jag efter den spurten... Båda spåren gick väl bra egentligen, han tog sig fram och hittade alla pinnarna som jag försökt gömma lite, men det var lite för mycket hafs och slarv för min smak. Han var helt enkelt lite för speedad i spåret.

Var också duktig och anmälde mig till aussielägret så nu är det bara att hoppas att jag kommit med i den grupp jag vill!

Dagens lkl 1 tävling i Bro-Håbo blev tyvärr inte en repris på onsdagens framgångar. Tristan var lugn och fin och kändes ganska bra när vi kom fram till klubben. Strax innan platsliggningen hittar Tristan en doftfläck och blir jättepåverkad, han sjunker ihop och blir väldigt låg. Vi går iaf in och ställer upp oss men så fort jag kopplar loss börjar han kännas lite orolig och vill inte riktigt sitta still. Lägger honom för att upptäcka att han satt sig upp när jag vänder mig om. Han sitter snällt under platsen men känns ganska orolig. speciellt när rottisen bredvid honom reser sig och börjar gå omkring och han vrider huvudet så långt bort han bara kan. Efter detta är det en ganska lång väntan för oss och jag försöker peppa upp honom men Tristan vill inte tända till. När vi sedan går in på plan går han bakom mig och liksom gömmer sig, han vill verkligen inte vara med och då linförigheten gick över platsliggningslinjen tyckte han att det var uppenbart obehagligt. Vi gjorde läggandet som gick ganska bra och sedan valde jag att avbryta. Fanns ingen som helst anledning att pressa honom, tävla ska ju vara roligt.

Var det minnet av platsen från i onsdags som gjorde honom så påverkad? Samtidigt så kunde han ju skaka av sig det till lydnadsprogrammet i onsdags så det borde inte vara orsaken... Eller var det den där mystiska doftfläcken som gav honom hjärnspöken? Han blev så väldigt låg och svansen hängde... Jag tror nog mer på det sistnämnda men man undrar ju verkligen vad det var han kände...?

Som uppmuntran åkte vi direkt efter tävlingen för att valla. Både jag och Tristan var ringrostiga efter långt uppehåll men mot slutet av pass 2 kändes det riktigt bra. Tack för hjälpen Anna!

Även Milo fick komma in i hagen en sväng och hälsa på fåren. Vi flyttade lite på fåren tillsammans och nöjde oss sedan där. Han är ju så liten fortfarande.

Åska och skyfall förärade oss med sin närvaro så kort och film uteblev.

I fredags bestämde vi oss lite hastigt för att åka ner till landstället och öppna det för säsongen. Vi tog med oss farbror schnauzer och att släppa ut hundarna på landet var som att se kor på grönbete. Helt tokiga och totalt springsjuka!

Lördagen dröjde vi oss kvar och grillade i det fina vädret och njöt av lugnet, så himla mysigt! Har verkligen saknat landet.

  På upptäcksfärd

Det är roligt på landet!

  Husse får hjälp i potatislandet...

Egna hål går också bra att gräva!

  Man blir trött av frisk luft...

  Frasse vilar gärna i solen...

  Medan fläckarna väljer skuggplats.

  Lycka är ett vattenfyllt dike!

   På spaning

  När blev Tristan så här stor?!

Foto: Malin Hamner

Vilken kväll! Jag är så otroligt nöjd med mitt fina lilla aussiemonster! Vårt allra första 1:a pris!

Platsliggningen blev väl kanske inte vad jag hoppats på... Innan vi hunnit gå våra 20 m ropar domaren "Ta hand om..." och nackhåren reste sig genast. Det visade sig att schäfern som låg bredvid Tristan sprungit upp och lekte runt med sig själv. Tristan låg lite spänt en stund efter det men slappnade av och jag kände att det här går vägen. När det känns som om det börjar bli dags att gå tillbaka hör jag ett illvrål bakom ryggen och jag vänder mig om för att se en galen flatte rusa in på plan och fram till schäfern som står vid sidan. I tumultet som uppstår springer hundarna i flock upp från platsen för att kasta sig in i kaoset. Nästan alla... Underbara Tristan låg kvar tillsammans med en labbe! Inte jordens bästa start och hjärtat rusade i 220 men oj vad nöjd jag var med min storfläck! Domaren bestämde att platsliggningen var slut när hunden rusade in plan så vi behövde tack och lov inte lägga om.

Efter den starten var man lite skakig men efter lite mental förberedelse var vi redo för resten. Tristan började lite disträ och distraherades av andra hundar i linförigheten och när språngmarschen gick rakt mot externbelöningen blev det lite jobbigt, men han samlade ihop sig och taggade till mer och mer för varje moment. Attityden visade sig kanske lite väl mycket i ställandet där han drog till med ett enormt jämfotahopp och bjöd domare och publik på ett gott skratt (jag rekommenderar en titt ca 2:24 in i filmen). Tristan i ett nötskal!

Platsliggning 10

Tandvisning 9

Linförighet 7

Läggande 9

Inkallning 9

Ställande 6

Apportering 10

Hopp över hinder 10

Helhetsintryck 8,5

Summa 168,5 poäng - 1:a pris

Vi lyckades även sno åt oss en pallplats, 2:a.

Känslan var kanon! Jag hade roligt. Tristan hade roligt. Det kändes bara så himla bra och när domaren även sa att det var riktigt roligt att se oss och att han önskade att han kunnat ge oss mer poäng på ställandet blev jag barnsligt glad.

För övrigt skötte sig Tristan väldigt bra även utanför tävlingsplanen. Lugn och fin och utav stressTristan från i måndags syntes inte ett spår.

Det är varmt i mattehjärtat ikväll!!!

Igår fick vi finbesök av Sanna, Maja och Malin på måndagsträningen. Milo tyckte det var roligt att få träffa sina gamla vänner igen och jag fick inse att inkallningen inte längre är vad den varit... Så nu är det hårdträning.

Fick även lite tips på hur den lille ska utställningstränas så nu får vi ligga i då jag tänkt ställa ut honom på rasspecialen.

För Tristans del blev det hela inte så roligt. Han stressade upp som en tok redan på parkeringen och det som skulle bli en rolig sista träning inför tävling blev mer en stor konflikt... Jag har inte sett honom så här stissig på väldigt väldigt länge och jag trodde verkligen vi jobbat förbi det här... Känns tungt.

För att få en lite bättre känsla så fick det bli ett kort träningspass iaf idag tillsammans med Anna. Så nu känns det iaf lite bättre inför tävlingen, även om jag känner mig nedslagen över att Tristan ska beöva reagera på det sättet som han gjorde igår. Det är ju inget som han mår särskilt bra av...

Veckans redovisning blir ett monsterinlägg...

Närbilder på fina Milo

Titta på annat djurslag

Vi tog en sväng förbi Jönköpings stadspark och kollade in djuren där. Tyvärr var jag ensam med Milo så det var svårt att fånga valp och djur på bild samtidigt, men för den som inte vet - Milo är den suddiga lilla fläcken.

  Getter

  Får

Häst

Dovhjort

Ankor

  Lamor

Gå på annorlunda underlag

  Gallertrappa

  Valp på "hett" plåttak?

Polerad sten

Plastlåda med roligt vatten i

     Glasfiber

  Fiberduk

Kamp med annan person

Milo fick leka lite med Martin, Johans svåger, som han träffade för första gången i helgen.

Tandvisning med annan person

Milo visar tänderna för Martin och Kurt, Johans pappa, som även han var ny för Milo.

Det blev ett snabbt och effektivt lydnadspass för Tristan igår i sällskap av Malin, Moa och Tjabo. Tristan gick ganska bra men har svårt att skilja på läggandet och ställandet så det får vi se till att nöta i helgen. Han liksom chansar lite på det han tror kommer nu... Tristan tappar även massor av fart när vi kommenderas i inkallningen, förstår inte riktigt varför... Kanske att han blir lite osäker? Vi får träna på så får vi se vart det tar oss!

Vi rymmer till Habo och Johans familj i helgen så för Milo väntar nya äventyr. I Habo väntar massor av nya människor och en ny omgivning att upptäcka.

  Fina bröder

Söndagen erbjöd spår med Anna och Camilla under tidspress då både jag och Camilla hade bråttom iväg. Tristan fick ett 500 m spår där jag på förhand bestämde mig för att ta en paus efter tredje pinnen för att förhindra att han blir så trött de sista 100 m vilket gjorde susen. Alla fem pinnar och en snitsel som trillat ner markerades fint så jag var mycket nöjd. Målet med vår spårträning är just nu att öka på spårkonditionen och nu har vi fått lite bra tips då jag känt att vi stått och stampat lite. Ska bli spännande att prova. Milo levde under tiden det glada livet i skogen och busade runt i vanlig ordning. Dock borde jag verkligen ta tag i avlämnandeträningen då skitvalpen springer bestämt åt andra hållet när han fått tag i något spännande...!

Igår var Tristans dag. Han fick följa med till klubben för lite lydnadsträning och avstämning inför tävling. Lite ringrostigt var det, vi har ju inte lagt så mycket tid på lydnaden på sista tiden. Kanske borde jag vara lite orolig men jag är bara så glad över Tristans nyfunna attityd på lydnadsplan att jag bortser från mycket, kanske lite väl mycket?!

Milos måndagsträning fick bli att åka till veterinären och få sig en spruta. Inga problem där inte!

Idag var det istället Milo som fick mattes uppmärksamhet. Vi åkte iväg på egen upptäcksfärd innan Maria och Cash anslöt och det blev bus för hela slanten. Grabbarna lekte, lekte och lekte lite till. Cash är ju fortfarande ganska mycket större än Milo vilket han utnyttjade till max dels i brottningsmatcherna och dels i springandet då de långa benen går lite fortare än Milos små korta. Milo å andra sidan är inte den som är den och kämpar på bra för att ge tillbaka med råge. De är verkligen söta tillsammans och låter som små tröskverk!

  Tristan övervakar lugnt (?!) busbröderna

  Fokus har grabbarna iaf!

Ja då var det dags att redovisa veckans utmaning.

12 veckors vikten på Milo är 6,8 kg.

12 veckors bilder

Besöket vid den stora vattensamlingen fick bli Brunnsviken och där hittade vi även en brygga.

Att sitta fint och vänta på mat

 Och sist men inte minst tandvisningsträning