Tristan sträcker ut i soffan, lyckligt ovetandes om framtiden...

Nu är spårsäsongen officiellt uppstartad, äntligen! Skogen är så gott som snöfri så nu är det fritt fram att köra och lycklig till tusen är mitt lilla aussiemonster.

Anna har återvänt från "landet långt borta" och vad är ett bättre sätt att välkomnas hem på än en eftermiddag i skogen med spår och uppletande, så det var precis vad det blev!

Målet med dagens träning var att skapa en positiv känsla och egentligen bara föda motivationen inför säsongen och det tror jag nog att vi lyckades med.

Vi började med uppletandet medan spåret fick ligga till sig och Tristan var speedad, lite väl speedad. Han sprang som en tok och det tog en stund innan nosen kopplades på, inte så effektivt men han hade roligt iaf och det var ju faktiskt det som var tanken!

Jag insåg dock att jag förstört en hel del av Tristans arbete i rutan. Tidigare gjorde han raka skick och plockade alla saker i rätt ordning men någonstans på vägen har jag slarvat med träningen och nu springer han alldeles för ostrukturerat och slarvar ordentligt de första 15-20 metrarna... Dessutom misstänker jag att han börjat välja saker. Inte så att han tar något och sedan byter, utan han springer först runt och kollar vad som finns innan han tar det som verkar roligast... Skärpning och mer strukturerad träning får det bli framöver.

Spåret... Ja vad ska man säga. Något har hänt under vintern, Tristan har hittat ett tempo som är betydligt mer önskvärt än tidigare så nu hinner både monstret analysera vad han luktar och jag  följa med utan att slå ihjäl mig totalt. Idag tuffade Tristan på bra men hade lite problem vid några väg/stig övergångar. När jag väl lyckades hålla mig utanför (fick lite välbehövligt skäll av Anna) och lät honom jobba ifred löste han problemen bra och kämpade på. Det jag är väldigt glad över är hur han söker sig tillbaka för att ringa in spåret på nytt och sedan tar det lite långsammare och noggrannare av sig själv.

Det vi tar med oss från dagens spår blir att träna fler hårda spår (för noggrannheten), fler stigövergångar och att jag inte ska lägga mig i (Tristan klarar det mycket bättre själv).

Kameran var med men jag kämpar fortfarande med inställningarna för att ta rörelsebilder... Frustrerande! Dessutom har jag inte lyckats komma på hur jag tar bilder med kort skärpedjup i dagsljus (de blir väldigt överexponerade). Så om någon har tips, berätta gärna!

Idag är det veterinärbesikting av de små pirayorna, så håll tummarna för att alla är friska och krya!