Första natten har gått rätt så bra faktiskt. Det var lite pipigt och jobbigt när vi skulle sova men efter lite övertalning från Milos sida fick han krypa nära Tristan och somnade. Kl 5.30 var natten tydligen slut, efter en snabbkiss levde han rövare när han kom in igen. Lagom tills att han somnade om ringde min klocka...

Idag har vi också varit tvungna att påbörja koppelträningen till Milos stora förtret. Nu har nämligen lilla miniMi avancerat från att springa fram till alla som sitter på huk till att springa fram till vem som helst och fort går det... Tänk att de små valpbenen kan springa så fort när man får syn på något spännande!

Annars kan jag meddela att i miniMi bor det tydligen en mördarhund. Från att ha gått och nosat för sig själv till fullskalig attack i byxbenen på 2 sek. Han drar, sliter, morrar och har sig. Får han bara med sig byxan i bettet, tar han omtag så att han säkert får med sig lite kött i tuggan. Försöker man då pilla loss honom sitter han helt plötsligt i armen istället, inte i tröjan i ARMEN.

Tristan börjar så sakteliga vänja sig vid lillebror. Det är lite jobbigt att helt plötsligt behöva dela all uppmärksamhet men han börjar upptäcka att lillebror faktiskt går att leka med även om det inte är lika mycket "fräs" i honom som i moster Moa.

Tänkte också bjuda på 8 v bilder på Milo. Att Sanna orkade göra detta med 11 valpar är imponerande!

Var kom de här jätteöronen ifrån?