Nu är vi tillbaka efter en helg i Sälen med Johans familj.

Denna gång fick Tristan följa med och både han och jag har testat på något nytt dvs längdskidåkning och för min del var det med livet som insats.

Till saken hör att jag aldrig stått på ett par längdskidor tidigare och tänkte i vanlig ordning "Hur svårt kan det vara?!". Svårt visade det sig, ffa i nedförsbackar... För att krydda äventyret lite extra spände jag för det lilla aussiemonstret i nomesele och manade på. Plötsligt blev jag varse om att mitt stoppkommando var så gott som obefintligt... Efter lite omdirigering så att Johan åkte bakom oss fick vi ner tempot lite och åkningen blev ganska så behaglig, tills Tristan blev uttåkad och trött...

Ganska roligt var det ändå (trots att jag stundtals stirrade döden i vitögat) och vi gav oss ut på fler turer med något bättre ordning på hund och utrustning för varje gång.

Kameran följde förstås med men tyvärr blev mängden användbara kort något begränsad. I min entusiasm att lära mig de olika funktionerna har jag utvecklat en viss ovilja att använda "auto" knappen varvid bilderna blir av mycket varierande kvalité, men jag tror att jag börjar få lite ordning på det hela nu.

På vägen hem stannade vi till en snabbis hos Sanna och valparna. Sanna föste ut gänget i trädgården och vilken fart det blev. På några sekunder var de alla spridda för vinden...! De har så himla härlig stil när de busar och terroriserar varandra och jag kan tänka mig att de kommer sakna alla sina lekkamrater/syskon när det är dags att flytta, vilket är väldigt snart!  

Avslutar med 7 v bilder på Milo, lånade från kennel Sugarwind's