Idag har vi varit hemma och pluggat. Medan jag satt på balkongen och förkovrade mig i blodsjukdomarnas underbara värld, såg Tristan till att hålla koll på ekorrarna som springer upp och ner på trädet utanför och det är ju ett viktigt jobb det med!

Till kvällen var det dags för lydnadskursen igen, men innan passade jag på att lägga ett fältspår på ca 300 m. Jag tror att spårdjävulen har flugit i mig. Är riktigt "spårtaggad" sedan helgen...

Testade min nya plan idag. Jag var ju lite orolig att skulle bli störd av mig om jag började agera bromskloss, men det var inget problem utan jag fick faktiskt den reaktion jag hade hoppats på. Vid vinklarna SAKTADE han ner och "funderade" och blev väldigt bestämd när han visste var han skulle gå, istället för att bara rusa rätt på som tidigare. Plockade pinnen gjorde han också. Riktigt nöjd är jag med dagens spår!

Nu vill jag bara ha en ny sele också...

På lydnadskursen var det underligt nog bara jag och Tristan som kom! Dem andra verkade ha gått på påsklov utan att säga något. För vår del blev det ändå ett rätt bra sätt att avsluta kursen på (var sista tillfället idag), vi fick ju en privatlektion med två instruktörer!

Tyvärr visade Tristan inte upp sin bästa sida och var mer ofokuserad och busig än önskvärt. Jag börjar faktiskt tro att det är mitt fel att det blir så när vi är på kursen. Känner att jag blir väldigt osäker och lite handlingsförlamad av vår instruktör, det är rätt mycket "mitt sätt är jättebra, ditt sätt är fel" och det är väldigt svårt att inte bli påverkad utav den attityden. Som tur är finns en hjälpinstruktör som är jättegullig och lite mer open-minded som får en att känna att man faktiskt kan något och inte är totalt värdelös. I vilket fall är det ju inte konstigt om Tristan inte vill vara med när jag blir så osäker.

Vi gick iallafall genom alla moment och diskuterade ordentligt vad som var bra och vad som var dåligt, vad jag ska tänka på osv.

Jag fick en kommentar/påpekande som jag verkligen fick något att jobba för  "Det vore ju roligt att se samma attityd i lydnaden som i budföringen"

Till saken hör att Tristan fullkomligt älskar budföringen, han blir supertaggad och ger verkligen allt i det momentet. Hur jag ska lyckas få över det till lydnaden, ja det återstår att se...!

Vi ska fira påsken hos Johans familj i Habo så vi tog även en sväng förbi mamma och hämtade två mycket välfyllda ägg men med hårda restriktioner gällande öppningsdatum. Vi får väl se hur det går?!