Gårdagens kväll spenderades på infomötet inför räddningshundkursen och jag var inte direkt ensam om att komma dit. Man pratade mycket om hur det är att vara ett räddningshundekipage och vilket åtagande det är man tar på sig och man la verkligen tyngdpunkten på att det tar väldigt mycket tid.

Upplägget är en förberedelseperiod som inkluderar fyra förträffar, där tanken är att man ska testa hunden i lite olika situationer och moment för att sedan få tips och råd inför hemträning. Efter denna period beslutas sedan om man får gå upp på inträdesprovet.

Efter inträdsesprovet förbinder man sig att träna med instruktör en gång per vecka förlagt till helgen under en period på ca 18 mån... Man har även separata träningar med sin träningsgrupp varje vecka.

Målet med denna kurs är att utbilda internationella ekipage och då tillkommer det hela med karantän...

Jag tror att det här är en riktigt bra utbildning och man får lära sig att läsa sin hund på ett ypperligt sätt men jag blev igår lite tveksam till om detta är rätt för oss just nu.

Att besluta sig för att gå den här kursen innebär att det blir mycket lite tid över till annan träning och frågan är om detta verkligen är vad vi vill. Vill vi verkligen viga Tristan till endast räddning? Det finns ju så mycket annat roligt att göra också...

Dessutom är alla helger uppbokade för en väldigt lång tid framöver, inget mer landet eller Habo för min del i sådana fall...

Det innebär också att jag och Johan får ännu mindre tid tillsammans, både med och utan Tristan, och jag är mycket tveksam om det är något jag vill göra.

Sedan påpekade dem att det inte alltid är det bästa med så unga hundar och att det eventuellt skulle startas en kurs  i Sthlms distriktet nästa år. Så jag frågade om det kanske var bättre för oss att vänta till nästa år, men fick responsen att vi alltid kunde gå på förträffarna och se vad det handlar om och få lite hjälp på vägen för att sedan avstå inträdesprovet, för denna gång iaf (man får endast göra inträdesprovet en gång).

Denna sista lösning tror jag faktiskt att det får bli. Vi går på förträffarna och testar, kanske är inte det alls något för Tristan, tar chansen att lära oss lite men att sedan avstå utbildningen. Vi får iaf lite längre betänketid och så får vi se hur det blir.