Idag är det ett stort GRATTIS till Tristan och alla hans syskon på 1-års dagen!!!

Tänk att det lilla monstret har blivit så stor... Var tog tiden vägen?!

Efter att jag skrivit den mycket ångestfyllda duggan (måtte jag klarat mig..!) fick Tristan sin "födelsdagspresent". En tur till skogen med Anna, Malin, alla aussies och Dalton.

När det är spårträning på schemat är det förstås obligatoriskt med fika och därmed också lite uppbindnings träning . Lite pip till en början blev det när jag satt nära de andra hundarna, men det tog inte så hemskt lång tid innan han fann sig i det och blev tyst.

Malin som fick vara hundvakt när jag var borta och lade spåret rapporterade att Tristan skött sig utmärkt när jag var borta, tyst och lugn. Kanon!

Aussiemonstret fick ett spår som Anna gått. Det gäller att passa på med nya spårläggare då Tristan nästan uteslutande fått spår som jag eller Johan gått.

I vilket fall var det väl ca 400 m skogspår med en pinne i spåret och en slutpinne.  Jag hade gått ett spår åt Doc som nog låg lite för nära Tristans spår vilket gjorde att han gärna ville gå av och söka sig mot mitt istället. Men när vi väl kommit bort därifrån spårade han jättefint, hyfsat lagom tempo (dock med broms) och plockade pinnen i spåret efter lite uppmuntran. Sista 50-75 m började han bli trött och tålde inte riktigt att jag hängde i linan, men efter lite om och men så kom han fram till slutet och plockade sista pinnen.

 Man kan ju tycka att det är konstigt att aussiemonstret blev så trött mot slutet men samtidigt får man ju komma ihåg att han suttit uppbunden med andra hundar ett tag och för honom är det mycket mental träning i sig.

Väl hemma igen, hann vi precis innanför dörren innan den lilla 1-åringen somnade. Jag tror nog att han är nöjd med sin födelsedag!