Igår spenderades dagen hemma hos mamsen och lillasyster för att fira lite födelsedagar. Dit kom även Maja, Marwin, Tove och Malin. Det är alltid roligt att träffa Marwin, man får skratta så gott då! Nästan lite träningsvärk i skrattmuskulaturen idag...

Tristan och Frasse fick sig också en sväng till hundgården för lite bus. Det är så härligt att se gammelgubben släppa loss och leka med aussiemonstret. Han har verkligen kommit ur sitt skal, från att inte vilja leka överhuvudtaget till att haka på så fort Tristan viftar med något framför nosen på honom. Pinne som boll.

Tyvärr blev bilderna lite suddiga, men det är verkligen inte lätt att fånga dessa två med skärpa. Finns det kurser där man får lära sig fota hundar?

Idag har vi spenderat hela dagen på hundklubben med omnejd för avslutningsprov i en nosarbeteskurs vi gått under vintern. Tanken med denna kurs är väldigt god, man är ett gäng som får lära sig olika nosarbetesmoment (lite bevakningsinriktat) för att sedan fungera som en träningsgrupp och träffas och träna. Problemet har varit att vi inte alls delat samma intresse för hundträning med de andra kursdeltagarna som hellre fikar än att träna hund. Så jag måste säga att det är skönt att detta är över nu, jag tränar mycket hellre själv än slösar tid med "pudeltanterna"...

Dagens moment har varit uppbindning, spår, vindmarkering, uppletande, budföring och ljudmarkering. Det märktes väldigt tydligt att aussiemonstret blev tröttare och tröttare under dagen, han sparar ju inte direkt på sin energi. Samtidigt är det en av alla saker jag älskar med den här hunden, han ger allt! Oavsett! Han kämpade verkligen in i det sista! Fina fina Trsitan...

Bästa med den här dagen är helt klart att jag och Tristan har blivit erbjudna en plats i en sökgrupp! Häromkring är det nästan stört omöjligt att få plats i sökgrupper och att sedan bli tillfrågad känns som en stor ära. Jätteroligt är vad det är!

Nästa helg är det dags för vår officiella debut i utställningsringen... Ångesten kryper allt närmare, speciellt när jag märkt att monstret börjat ställa sig konstigt. Från att stå jättefint till att ställa sig med bakbenen för långt under magen...

Saken är ju den att en av de största anledningarna till att vi valt att ställa ut i Västerås, man hade ju kunnat börja med en lite mindre utställning, var att Emma skulle ställa ut Saela där. Tyvärr har det nu visat sig att vi inte ens kommer att få vara i samma byggnad, urtrist!