Efter söndagens 1:a pris infann sig en väldigt speciell känsla hos mig. En "vi kan" känsla kanske man kan kalla det. Efter första 1:a priset blev jag förstås jätteglad och gled runt på små moln men denna gång kände jag något annat. Helt plötsligt inser jag att mina mål med Tristan inte är omöjliga, trots att vi inte presterade på topp i söndags så kändes det riktigt stabilt. En ordentlig självförtroende boost kan man nog säga!

Tittade på ett inlägg som jag skrivit för ett år sedan som var färgat av frustration över att jag och Tristan inte kom någonstans i träningen och en start i lydnadsettan kändes långt långt borta om ens möjlig... Konflikter på träningsplanen över fokus och koncentration var då mer regel än undantag och nu sitter jag här med en känsla av att vi kan, Tristan kan. Och vi har roligt under tiden, båda två!

Jag har blivit sjukt peppad att träna vidare nu. Nöta in nya moment och peta i de högre klasserna ska bli så roligt, för nu vet jag att vi kan!

Jag har så duktiga och fina fläckar!

Tidigt i morse styrde vi kosan mot Eskilstuna och rasspecialen, det var lydnad för Tristan och utställning för Milo som stod på schemat.

Lydnaden var först på tur och för första gången i vår (korta) tävlingskarriär fick vi vara med om en helt lugn platsliggning vilket kändes jätteskönt! Tandvisningen som följde gick också jättebra, Tristan satt som ett litet ljus och rörde inte en fena. Lycka!

Platsliggning: 10

Tandvisning: 10

Linförighet: 7,5

Läggande: 7,5

Inkallande: 8

Ställande: 9

Apportering: 8

Hopp över hinder: 10

Helhet: 9

Summa: 173 poäng

Jag är väldigt nöjd med Tristan insats, han gick över förväntan i värmen och även om det idag krävdes några dubbelkommandon där det normalt inte brukar behövas och intensiteten inte var på topp så känns han riktigt stabil just nu. Om jag bara lyckas hålla nerverna i styr framöver så borde inte ett tredje och sista 1:a pris vara något större problem.

Milos debut i utställningsringen gick strålande. Han skötte sig jättefint och klarade av att hålla fokus på mig trots att de andra valparna sprang före och han stod snällt stilla när domaren klämde och kände igenom honom ordentligt. Det visade sig att Milo var en snygging och blev bästa hanvalp med HP av fyra. Dock kunde han inte peta Pippi från tronen som snodde åt sig BIR-valp men glada över den stora BIM-rosetten är vi ändå minsann. Vem hade anat att mini Milo skulle sköta sig så bra?!

Söt hanvalp. Fint huvud och uttryck. Korrekt valpbett med stora tänder. Mycket bra ögon. Välplacerade öron. Tillräckliga vinklar fram, utmärkt bak. Fin bröstkorg för åldern. Välslutna tassar. Rör sig mycket väl för åldern.

Domare: Anna-Lena Munkvall

Förutom alla roliga framgångar så var det förstås roligt att träffa Milos syskon med mattar som var på plats och allt annat löst aussiefolk, men det blev en lång dag i värmen och nu är jag hundarna trötta.

Som sagt, vilken dag! Glädje!

Det blev ingen bil den här veckan heller... Nu var det tydligen en del som var beställlningsvara som de var tvungna att byta... Det känns som att mekanikerna inte direkt haft bråttom med vår bil trots påtryckningar och när de väl satte igång så visade det sig att det var lite mer komplicerat att laga den än vad de trodde från början. Blir så less på mekaniker som bara maskar!

Igår var vi en sväng till Malin och tränade tillsammans med Linda och Madde. Tristan var taggad och bjöd på sitt jämfota hopp till ställande... Roligt ser det ut och gullig är han, Tristan försöker ju lite extra när han gör så, men det går ju tydligen hårt åt poängen... När det är dags, får det nog bli ett "tradionellt" ställande för Milo. Hopp-stå för en aussie kanske inte var helt optimalt. Ett större problem är linförigheten, utan koppel helt ok, med koppel attityden i botten...

Nu är jag långledig så vi rymmer till landet ikväll. Milo ska få sig ett bad innan vi åker med förhoppning att han håller sig någorlunda ren tills på söndag...! Optimist, javisst!

Midsommarhelgen passerade i en faslig fart men lite mys och hundträning har vi ändå hunnit med. Det blev en midsommar i stan pga mitt arbetsschema men det gjorde faktiskt inte så mycket, trevligt var det ändå.

Mot kvällen på midsommardagen packade vi picnic korgen och begav oss till Översjön ute på Järvafältet och hittade en grillplats vid vattnet precis i kvällssolen. Mysigt värre! Hundarna badade för fullt medan jag och Johan grillade och mös i kvällssolen. Självklart blev det även spårträning för de små liven.

Spårträning blev det även igår innan jobbet och fläckarna går bra nu. Speciellt den stora, det märks att han har kommit igång nu och orken börjar sakteliga öka! Samtidigt som jag är glad över det så är det dock lite jobbigt att behöva lägga så långa spår hela tiden. Tristan blir så besviken om det är för kort. Lyxproblem!

Jag märker att jag inte riktigt prioriterar min träning rätt just nu, jag borde verkligen lägga tid på lydnaden. Det blir så orättvist mot Tristan som får tävla otränad... Jag MÅSTE skärpa mig nu!

Hittade en våg i helgen som visade 10,5 kg med Milo på. Han är nog garanterat fortfarande minstingen i gänget. Undrar hur roligt det kommer se ut på rasspecialen med alla stora kullsyskon och lilla miniMi?! 10 valpar var det visst anmälda... Undrar vilka resterande 3 (?) är?! Oddsen borde iaf vara på Sockervindarnas sida!

Tänkte jag skulle passa på att skriva några rader innan jobbet men inspirationen rann visst ur mig... Kanske för att jag egentligen inte har så mycket att säga, dagarna har rusat förbi denna vecka fyllda med jobb men nu är det bara en natt kvar innan jag är ledig en dag för att sedan jobba fyra nätter till...

Under veckan har jag iaf hunnit klämma in lite lydnadsträning för Tristan och för att ha tränat ganska lite lydnad på sistone så går han rätt bra just nu. Platsliggning har vi kört i massor och det känns inte som att katastrof platsliggningen på SoSu tävlingen satt några större spår i storfläcken så det känns skönt, lugnt och stabilt ligger han. Däremot är Tristan väldigt värmekänslig och tappar väldigt mycket fart och intensitet i värmen, man kanske ska raka ner honom?!

Vid en snabb titt i schemat så smyger sig rasspecialen allt närmre och nerverna börjar så smått göra sig påminda. Bättre var det förra året när vi bara var där och tittade och socialiserade. Det ska iaf bli roligt att träffa massa Milo syskon som ska komma och visa upp sig i utställningsringen, värsta familjekampen lär det bli!

Ha en härlig midsommar alla!

Ännu en helg på landet till ända och arbetsveckan drar igång med råge ikväll men något annat än uppvilade kan jag väl knappast påstå att vi är. Finare väder än väntat har vi haft och det blev tom dopp i det stora blå till hundarnas stora glädje.

Vi lägger ganska mycket tid på spårning just nu även om jag kanske borde ägna lite mer tid åt lydnaden eftersom vi snart ska tävla igen... Men det är ju så roligt med spår...! Tristan har jag pressat en del under helgen för att se vad han klarar av i form av spårlängd och på fredagen fick han ett ca 1500 m långt jaktspår och på söndagen blev det väl närmare 2000 m långt jaktspår. När det gäller jaktspår så blir Tristan som ett tåg, han bara slår på nosen och tuffar iväg i en hiskelig fart. Lite problem kan han få när det går för fort men generellt är det väldigt lite tveksamheter i dessa spår. Roligt tyckte storfläcken att det var och visade inga som helst tecken till att vilja ge upp. Fina storfläcken!

På lördagen fick Tristan "vila" med endast ett appellspår. Planen är ju att starta appellen så fort tävlingarna kommer igång igen men jag har inte lagt ett appellspår på länge så jag tyckte det var dags att kolla läget. Tristan plockade pinnar och tog vinklar utan problem och när jag selade av honom efter 300 m såg han märkbart besviken ut. "Redan slut?! Glöm det!" såg han ut att tänka och drog på mitt spår tillbaka hem...

Milo har förstås också spårat. För hans del har vi ökat på liggtiden ordentligt för att han ska få ner nosen vilket har fungerat utmärkt. Han har väldigt mycket spontanintresse för spåret och är förvånansvärt noggran men däremot är han inte så intresserad av grejer i spåret än men det kommer väl tids nog.

Borde väl jobba lite med Milos travande också till utställnigdebuten men det känns så fel att jobba bort hans fina kontakt när han springer...

Grattis till Malin och Tjabo som inom loppet av en vecka tagit tre första pris med kanonresultat och därmed fått sin första titel, LP1!!!

Duktiga har även Milos syskon Pippi och Gizmo varit som debuterat i utställningsringen med jättefina kritiker. Grattis!

Första natten på sommarens jobb är avklarad och nu gäller det att få in lite rutiner för fläckarna så jag får sova på dagarna. För sova måste jag, mitt schema är inte nådigt en del veckor...

Som lite ströaktivering under vardgaspromenaderna brukar jag bla köra lite "kottlet". Man håller i kotten så den får lite vittring och så får Tristan leta reda på den bland alla andra kottar. Storfläcken tycker detta är roligt och letar med glädje för en liten klapp eller godisbit som tack för besväret. Häromdagen visade Milo att han inte var nöjd med åskådarplats under denna aktivitet, så han fick helt enkelt prova efter att han smitit ur mina änder och snott den rätta kotten framför nosen på Tristan. Milo letade frenetiskt och målmedvetet och fann utan större problem sin kotte, till skillnad från Tristan låg dock belöningen i att antingen tugga sönder kotten eller att springa iväg åt andra hållet och retas med den... Det där med avlämningen alltså...!

Dagens mycket goda nyhet är att jag blev godkänd på min tenta! Så himla härligt! Nu kan man andas ut och blicka framåt igen.

Det ryktas även om en mycket fin prestation av Malin och Tjabo ikväll, i en lkl 1 tävling, som genererade äckligt många 10:or. Stort grattis till er, igen!!!

Lillfläcken börjar tydligen bli stor... 4 månader. Någon vikt har jag inte att bjuda på men några bilder kan ni få iaf.

Vi har under veckan tränat lite på stadga och att stanna kvar som en del i Sugarwind's utmaningen. Resultatet försökte jag filma med mobilkameran så det blev som det blev, men målet jag satte upp tycker jag faktiskt vi lyckades nå.