Fick ordentligt dåligt samvete imorse när jag skulle lämna Tristan och han försökte smita med mig ut genom dörren. Johan börjar inte plugga förrän nästa vecka så vi har ett litet glapp i hundpassningen vilket betyder att monstret måste spendera några timmar ensam medan jag fuskar lite med mina skoltimmar. Det är väl egentligen inget speciellt men han försökte smita med mig igår också och det känns så hårt att behöva mota in honom igen när han tittar på mig med sina fina ögon...

Imorse ringde min väckarklocka 05.00 men när jag väl kommit upp var det defintivt värt det. Jag och Tristan tog en långpromenad i Hagaparken alldeles ensamma, bara han och jag i hela Hagaparken. Det händer inte ofta i den här stan att man kan strosa runt med hunden utan att behöva ta hänsyn till någon annan, kändes riktigt lyxigt och jag gillar verkligen den där "lugnet före stormen" känslan man får under mycket tidiga promenader.

På eftermiddagen tog jag och Anna en mycket effektiv sväng till "Kistaskogen", även kallat "det nya stället", för lite sökträning. Testade att skicka Tristan först med synretning och sedan utan och han hade inga som helst problem att springa ut, däremot så använder han inte nosen som han ska. Hans springer ut till det ställe där figgen var senast och spårar istället, den lilla fuskisen...! Jag antar att det är väldigt bekvämt för honom att ta spåret istället, han vet hur man gör och det är smidigt i den upptrampade snön...

Försökte mig även på en vindmarkeringsövning för att få honom att tänka sök och det började bra och han markerade men på väg ut till Anna så fick han tag i hennes spår och drog på det istället (bakspår!). Så nu får jag ta och fundera på hur jag ska få Tristan att låta bli att spåra och söka istället...

Vi avslutade med varsitt jaktspår för prickarna. Doc jagade mig och det gick nog med bra fart för Anna kom flåsande runt granen när Doc fått fatt i mig. Sedan drog jag iväg igen och Anna fick testa på att spåra med Tristan, denna gång när hon kom fram hade hon även hunnit få en ordentligt fin röd färg i ansiktet. Självklart skulle också Dalton få ha lite roligt så han ärvde prickarnas spår vilket betydde ytterliggare motion för Anna. En sak är iaf säkert, Anna behöver nog inte ta någon löptur runt sjöarna idag!