Mina favoritpojkar!

Tänkte att jag skulle unna mig en lång skön sovmorgon idag men monstret ville annat, som vanligt... Det är lustigt det där, när Tristan är hemma med Johan då kan dem sova till kl 11 men när det är jag som vill sova då är det väckning kl 8 som gäller. Inte en minut senare!

Jag har försökt få lite ordning på kläder ock kartonger under morgonen men det är inte lätt med Tristan hemma. Han har egna åsikter om var sakerna ska ligga, gärna en strumpa under soffan och en mössa på sängen. Skorna förvaras tydligen bäst på soffbordet... Är man ett uttråkat litet galet aussiemonster så är man! Det är tur att han är söt.

Nu är det lunch.

Sitter här i baracken som ska vara vårt hem för 8 veckor framöver. Lägenheten ska helrenoveras och under tiden är vi evakuerade till denna låda men som "tack" för besväret får vi två hyresfria månader och det klagar jag inte över.

Det har varit två hektiska dagar sedan vi kom hem men nu när allt är packat och vi är flyttade så behövs bara en god natts sömn och sedan är jag åter på banan.

Tristan har skött sig bra under dem här dagarna men nu är han uttråkad. Han har charmat några av flyttgubbarna och irriterat några andra genom att ständigt stå i vägen. Jag lyckades också irritera en av dem genom att inte hålla med om att aussien är "typ samma" som collien, hoppas våra saker är hela när vi återvänder...!

Det är skärpning med lydnadsträningen som gäller framöver om vi någonsin ska komma ut på tävlingsbanorna. Hösten har varit utmattande, skolan, monstrets utveckling och familjen har gjort att jag tappat motivationen och ffa orken och nu hoppas jag på ett nytt år med nya krafter och tillfrisknanden.

Johan och Andreas susar ner för backen

Nu är vi tillbaka i Solna efter en veckas härlig skidåkning i Sälen. Det lilla aussiemonstret fick inte följa med, utan fick spendera en vecka ihop med Malin, Robin, Moa och Tjabo på deras landställe i västergötland och inte grät han några floder över det. Vad dem hittat på för bus under denna vecka får ni fråga Malin om, men jag vet iaf att Tristan har fått prova på viltspår för första gången.

Här i Stockholm råder det rena sommarvärmen i jämförelse med temperaturen under veckan som varit. På nätterna har termometern visat -35 medan det under dagtid har hållit sig runt -20. Värsta dagen var det -26 i backen och det var inte skönt kan jag lova! Några vita tår och näsor har vi sett som akut fått värmas upp men humöret har varit på topp då det trots allt varit strålande sol hela veckan.

Pga kylan hade det inte kommit så mycket snö och ungefär hälften av pistarna var tyvärr stängda vilket gjorde att trycket på de nedfarter som var öppna ökade och mot slutet av dagarna var det isigt och uppkört. Roligt har det iaf varit och jag har tagit mig ner för backarna med skräckblandad förtjusning. Ju fortare desto bättre men också betydligt läskigare!

Att komma hem är med blandade känslor då vi har en evakuering på onsdag att se fram emot... Vilket betyder akut packning av hela hemmet på två dagar. Samtidigt är det oerhört skönt att få komma hem till det lilla monstret och tystnaden som finns hos en familj på endast två vuxna och en hund. Vi åkte ju med Johans familj som är allt annat en liten... Kurt, Britt-Marie, lillasyster Emma, Storebror Andreas med kompis Rydis, Storasyster Sandra med respektive Martin och deras två barn Nova och Nikki. Alla samlade under ett och samma tak!

Jag får tacka Malin och Robin för att dem tagit hand om Tristan under veckan och att dem aktiverat honom så väl att han nu bara sover medan jag packar, det underlättar något otroligt!

Johans söta systerdotter Nova i början av sin skidkarriär

Rydis, Johan och Andreas

Fina sälenfjällen