När jag önskade mig vårväder tänkte jag inte på den syndaflod som skulle bli när all snö smälter... Blött och slaskigt men ändå lite härligt att återigen känna asfalten under fötterna och hoppet om dagar i skogen börjar återvända. Att det nu var tvunget att frysa på igen är väl sådär...

Kursen till helgen blev inställd pga vädret och dåliga träningsförhållanden vilket känns riktigt trist men samtidigt är det nog det bästa. Man vill ju få ut så mycket som möjligt av ett kurstillfälle och att halka omkring på en isig plan är inte optimalt. Förhoppningsvis gör vi ett nytt försök lite längre fram i kalendern.

På något lustigt vis börjar jag känna mig lugn inför den stundande tävlingen. Vi kan inte träna så mycket just nu som jag skulle önska utan det blir mest lite pill inomhus. Uppladdningen är alltså inte helt hundra men det gör att jag slappnar av lite mer och lägger mindre press på oss för att jag vet att förutsättningarna inte är de bästa. Känns rätt bra ändå, faktiskt!

Under veckan nu övar vi på att vara två hundsfamilj, då vi har besök av farbror schnauzer. Frasse fick börja sin visit hos oss som möteshund på under gårdagens styrelsmöte och han skötte sig riktigt bra. Det är verkligen skillnad på att ha en liten hund som är uttråkad jämfört med ett litet aussiemonster som är less. Att Tristan är glad över besöket behöver nog knappast tilläggas.