Marken i skogen är fortfarande långt ifrån snöfri men snön har iaf sjunkit ihop en del och det får lov att duga, för jag är spårsugen. Drog med mig Johan och Tristan till Järvafältet och lade första spåret på evigheter och ingen var gladare än det lilla aussiemonstret. Jag trodde att det skulle gå i racerfart och slarvigt men istället var Tristan riktigt noggrann och plockade alla pinnar. Tempot var helt ok, jag behövde bara springa lite... Kanske berodde det på att monstret studsat omkring i snön som en tok i en timme medan spåret låg till sig. Det var som att släppa ut en ko på grönbete, han for runt som en galning i den tunga snön.

Väl hemma var det en betydligt mer avslappnad Tristan som gick och lade sig än på länge. Känns bra i mattehjärtat.

Har tagit på mig lite extrajobb och jag valde iaf rätt natt att jobba, välkommen sommartid!