Idag testade vi hur långt det lilla aussiemonstret och jag har kommit i vår träning på So-Su BK träningstävling. Resultaten blev som följer:

Linförighet 5,5 p       Tappar position helt vid 2 tillfällen. Ojämn position. Pendlar. Bitvis mkt bra.

Inkallning 9 p       Vid sväng. Något snett sitt.

Hopp sitt hopp 7,5 p     Reser sig före kommando.

Sammanlagt 22 poäng av 30 och en 9:e plats bland 19 startande.

När man ser reusltaten så här så är det väl kanske inte så mycket att hurra för, men när jag tänker tillbaka på Tristans prestation är jag jättenöjd. Jag har ju haft problem med att Tristan gått på semester så fort vi tränat med kommendering och har ju därför försökt göra det hela roligt igen och idag verkade det ändå som om jag lyckats.

Mina egna reflektioner om momenten:

Linförigheten: Ofokuserad i början men skärper till sig efter en stund och går riktigt bra. Jag gillar att han höll ihop och istället för att tappa orken mot slutet så jobbade han bättre ju längre vi höll på. Dessutom är han ju inte van vid att gå så långa sträckor. Jag är faktiskt helnöjd! Något jag blev varse om dock är att jag måste lägga ner lite tid på, förutom att fortsätta nöta fokus, att hålla honom tajt vid helt om.

Inkallning: Full fart och snett sättande, ingen överraskning där.

Hopp sitt hopp: Lite synd med tjuvstarten vid återhoppet, får träna på att låta honom sitta en längre stund innan återhopp eller belöning.

Se själva och gör er egna bedömning:

Efteråt fick jag kommentaren från domaren att det syntes att Tristan tyckte att det var roligt och att han var väldigt fin, fluffig och härlig att titta på. Att monstret visat glädje trots utebliven belöning det blev nog nästan höjdpunkten på dagen för min del. Det är ju precis det jag jobbat för! Även jag tyckte att det var roligt så nu kan jag knappt vänta tills vi är så redo att vi kan tävla på riktigt.

Under tiden på klubben kom Ammi med aussien Indo och hälsade på. Alltid roligt med nya bekantskaper! 

Tyvärr blev det ingen skotträning för vår del igår. Känns lite surt att missa den då vi uppenbarligen, efter förra veckans händelse, behöver höra lite smällar. Det är ju inte så mycket att göra något åt, men ibland önskar jag att Johan slutade lite tidigare så jag kan få bilen när jag behöver... Positivt är iaf att Tristan fortfarande är fri från noskvalster, men man ska inte ropa hej...

Med ett uttråkat monster här hemma och en stundande träningstävling var det bara att ta sig i kragen för en liten genomkörare. Åkte förbi Malin efter skolan (torsdagar är bra, då slutar Johan tidigt = bilen till Sofie) för lite lydnadsträningen. Sommaren är defintivt över och även om det inte regnade så var det nog så kallt. Dock är fördelen med lägre temperatur att hundarna orkar mer men också att träningspassen blir betydligt mer effektiva. Vem vill sitta och prata strunt i timmar när fingrarna håller på att förfrysa?!

Tristan fick sig lite träning i kommendering under fotgåendet. Tydligen är det matte som måste lära sig att titta upp och göra det lite enklare för monstret genom att titta var jag går istället för att stirra på hunden... Det var full fart på Tristan men när en fläck var alldeles för intressant åkte han ut och jag lånade Moa en stund. Tristan blev sur och ville ha en ny chans, konkurrensträning är verkligen effektivt!

Att träna med Moa är en enorm skillnad från aussiemonstret. Dels är hon så mycket mindre och dels är hon bättre utbildad än Tristan. Att belöna denna tillsynes harmlösa hund är dock förenat med livsfara! Både händer och armar var på god väg att försvinna ner i gapet på den lilla röda, smärta! Malin - funderat på skydd?